Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Devotio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at han för detta ädelmodiga offer
erhölle plats ibland Gudarna. Han blef
krasligt underhållen, firad o. smekt et
helt års tid. Derefter kröntes han m.
blomster, och sedan han blifwit
öfwerlastad med förbannelser, störtades han
utför en klippa. Om någon mera
utmärkt person wille offra sig för
fäderneslandet, gjorde man honom den
äran at stena honom utanför staden.
Stundom blefwo dessa slagtoffer
fastspikade eller fastbundne wid et träd,
och ihjelskjutne med pilar; ofta lades
de på en stor höbinge, tillika med
et betydligt antal kreatur, och
alltsammans brändes til aska.
(Ind. M.) Sedan Raja eller
konungen i Quilakara regerat i fulla 12
år, låter han i sina stater påbjuda et
slags jubelfest; derefter upreses en stor
schavott i form af theater, på
hwilken han ställt flera afgudabilder.
Sedan han genom twagningar o. böner
beredt sig til sin wigtiga handling
stiger han up på theatern, och i alla
undersåtarnes närwaro afhugger flera
lemmar af sin kropp, dem han offrar
åt Gudarna; och sedan han en stund
fortfarit at så stympa sig, låter han
slutligen afhugga sig hufwudet. – J
konungariket Narsinga ser man äfwen
flera narrar upoffra sig åt döden til
Gudarnes ära. På högtidsdagar
komma de i templen, med bakbundna
händer och kroppen späckad med
jernuddar, som de räpt in i köttet.
Sedan de stått en stund orörlige
framför sina Gudar, låta de lossa
händerna, skära med en hwass knif
stora köttstycken ur kroppen, o. uprepa wid hwart
hugg: »Det är til Guds ära jag så
här sargar mig.« Då slutligen deras
styrka förswinner med blodet, börja de
at ragla och nedfalla såsom halfdöde,
och samla så mycken andedrägt de ha
qwar, för at kunna under aflidandet
utropa: »O Gud! det är til din ära
jag upoffrar mitt lif.« – De
fromme i konungariket Kanora äro icke
mindre nitiske; och då man under
deras fester för på en stor wagn
Gudarnes bildstoder, låta de krossa sig
under hjulen, eller sönderslita sig af de
jernkrokar hwarmed wagnen öfwerallt
är försedd. – På malabgriska kusten
sätta brahminerne på högtidsdagar
afguden på ryggen af en rikt utklädd
elefant, o. föra den omkring gatorna.
På alla ställen der den passerar,
kastar folket sig med ansigtet emot
jorden. Den åtföljes af flera Nairer
eller adelsmän, som ifrån afguden jaga
bort flugorna med solfjädrar, fästade
wid ändan af långa rör. En brahmin
ådrager sig allas upmärksamhet genom
sina ställningar och besatta
wridningar. Han springer hit o. dit, bär sig
åt som en dåre, och hugger i wädret
med en tweäggad sabel, wid hwars
fäste sitta flera bjellror, som göra et
rysligt buller. Efter alla dessa
mysteriösa åthäfwor hugger han sig med
sabeln i hufwudet, och upoffrar sig
såsom et slagtoffer för afguden, under
musik o. folkets bifallsrop. Efter
slutad procession återföra brahminerne
afguden til dess tempel.
DEW (Pers. M.), den onde anden,
enligt Parsernes ell. Gebrernes tanke.
DEXAMENE, en af Nereiderne.
DEXAMENUS, konung i Olenus.
Se MOLIONIDER.
DEXICREONTICA, et Veneris
tilnamn efter en wiss Dexikreontes, som
botade qwinnorna på Samoa för den
dyrkan de wisade Gudinnan, genom
at utan blygsel bedrifwa otukt m. den
de först träffade. Andre säga at han
war en handlande, som då han låg på
Cypern o. ej wiste hwarmed han skulle
lasta skeppet, rådfrågade Venus, som
tilstyrkte at han ej borde intaga
annan last än watten. Han lydde rådet,
och reste sin wäg med de andra
handlande, som begabbade hans narragtiga
last; men knappast woro de ute i
öppna sjön, förr än de råkade ut for en
windstilla, som uppehöll dem der all
den tid Dexikrecmtes behöfde, för at
byta ut sitt watten emot deras
dyrbara effekter, som hade gjort narr af
honom. Af erkänsla upreste han en
bildstod åt Gudinnan.
1. DEXITHEA, Minos gemål.
2. – Dotter af Phorbas och gift
m. Æneas, war moder til en
prinsessa Roma, o. mormor åt Romulus.
DEXIUS, dödad af Glaucus i
trojanska kriget.
1. DIA, et namn hwarunder Hebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
