Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Döden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de döde igenfinnes hos de
råaste folkslag och följer med odlingens
framsteg; också i samma ögonblick den
aftager, bådar det samhällets snara
uplösning. Se Likbegängelse o.
Maner. – Hos Egyptierne war
liket af en nära slägting en helig pant.
– Hos Romarne ställdes den döde på
ända wid begrafningen, i sina bästa
kläder och prydd med de tecken som
utmärkte hans wärdighet. – Bruket
at bränna de döde war ej allmänt hos
de gamle.
DÖDEN (Sinneb. lär.). Grekerne
räknade henne ibland sina Gudar,
emedan Θανατος är masc., men Mors
är fem. Dotter af Natten och aflad
utan tilhjelp af någon Gud, samt
syster til Sömnen, war D. en
oförsonlig fiende til menniskoslägtet och
förhatlig för de Odödlige sjelfwa; o. det
war i Tartaren som de grekiske
skalderne, ibland andra Hesiodus, sade D.
hafwa sitt hemwist. Virgilius ställer
henne framför ingången til
underwerlden. Det är der som Herkules
fjettrade henne med demantkedjor, då han
befriade Alceste. Denna Gudamagt
nämndes sällan i Grekland, emedan
widskepelsen frugtade at wäcka et
obehagligt begrepp, då man för sinnet
återkallade bilden af wår förstöring.
– Man känner ingenting om den
dyrkan som wisades D. Man wet endast
at Eléerne och Spartanerne dyrkade
henne såsom en Gudomlighet; och de
sednare hade, enligt hwad Pausanias
säger, en af hennes bilder upställd wid
hennes broder Sömnen. Han omtalar
äfwen en Nattens bild, som höll på
armarna sina båda barm Sömnen o.
Döden, den ena som låg i en
mycket djup sömn, o. den andra som
låttade sofwa. Romarne upbyggde ock
altaren åt henne; men det är i synn.
i Phœnicien o. Spanien som D.
åtnjöt den mest utmärkta dyrkan. På
ön Gadira upbyggde Phœnicierne åt
henne et tempel, som icke ägde långt
bestånd. – Hesiodus säger at D. hade
et hjerta af jern och bröst af koppar.
Grekerne föreställde henne under bild
af et swart barn med wridna fötter,
som smekes af sin moder Natten. Ofta
äro fötterne, utan at wara
wanskapliga, endast korslagda. – Horatius
gifwer D. swarta wingar, och
wäpnar henne m. et nät som hon kastar
öfwer hufwudet på sina offer. – På
gamla bildhuggerier ses D. äfwen m.
et blekt och förtwinadt ansigte, samt
tilslutna ögon, betäckt med en slöja,
och hållande en lia i handen, likasom
Tiden. Bildhuggare och målare
hafwa bibehållit denna lia for D., och
dessutom behagat gifwa henne ganska
obehagliga ansigtsdrag. De föreställa
henne alltid såsom et benrangel. –
Etrurierne afbildade äfwen D. med
et fasligt ansigte. Stundom gifwa de
henne Gorgones eller Medusas
orm-omslingade hufwud; stundom hufwudet
af det diktade widundret Voltar, som
liknade en ursinnig warg. Buonarotti
omtalar en grifturna, funnen nära
staden Perusia i Italien, hwarpå D.
föreställes med gapande mun. – Man
helgade åt denna Gudamagt
idegranen, cypressen och tuppen. De
wanligaste attributet för Natten och D.
äro wingar samt en up och ned wänd
fackla; men oftare är den sednare
utmärkt genom en urna eller en fjäril.
I antiqvitets-kabinettet i Paris ser
man i karniol graverad en bewingad
fot, bredwid Mercurii caducé;
ofwanföre ses en flygande fjäril: emblem af
hoppet om et tilkommande lif; den
wingade foten utmärkte m. hwilken
snabbhet man öfwergår ifrån lifwet til
döden; caducén tilkännagaf, at man
alltid skulle wara beredd at af
Mercurius ledsagas inför de underjordiska
domrarne: fjäriln war själen befriad
ifrån sitt dödliga omhölje, och som
begaf sig til himmelska nejder. - Då
de gamle wille måla en ung o.
saknad furstes förtidiga frånfälle, war det
Hylas som bortröfwades af
Nymferna, Hyacinthus af Apollo, eller,
Cephalus af Aurora. En bleknad ros
war äfwen för dem et emblem af D.
Man har ock föreställt den genom et
benrangel betäckt m. en dyrbar
mantel af brokat, o. från hwars fula
ansigte faller en masque som betäckte det.
DÖENDE. De gamle samlade
såsom profetiska de döendes sista ord, i
den öfwertygelsen at deras själar, icke
fullt lösgjorda ifrån kroppens band,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
