Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
428
FLINS (Celt. M.), en afgud hos de gamla Vandalerne, som bebodde
den delen af Germanien hwilken nu kallas Lüttich. Denna
Gudomlighet war en stor sten, som föreställde Döden betäckt med
et fotsidt kläde, hållande en staf i ena handen och en lejonhud
öfwer axlarna. De trodde at F. skulle återgifwa dem lifwet efter
döden.
FLITEN (Sinneb. l.). Man gifwer den til astributer et ur och en
sporre: någon gång står en tupp wid fötterna. F. föreställes ock
genom en qwinna, som i ena handen håller en pil och i den andra
et wingadt timglas, ell. en qwist af timjan hwarpå sitter et bi.
FLOD (f motsats til ebb). För at utmärka ebb o. flod, diktade de
gamle at Neptunus hade twå gemaler, Venilia, cum Venit ad
terram, och Salacia, cum redit ad salum.
FLODERNE (Sinneb. l.) 1. – njöto gudomlig ära hos alla
forntidens folkslag. Perserne hyste för dem en så star wördnad,
at det war förbjudet at twätta händerna i dem, eller göra något
oanständigt deri. Hesiodus gör dem til barn af Oceanus och
Tethys, o. upgifwer dem til 3000. Enligt honom borde man aldrig
öfwerfara en flod, utan at åkalla den och deri twå sina händer.
Hästar och tjurar offrades åt dem. Fabeln säger, at hwar flod
styrdes af en Gud. Målare och skalder föreställa dem under form
af wördnadswärda gubbar, med yfwigt skägg, långt och släpande
hår, och en säf-krans på hufwudet. De ligga midtibland wassen o.
stöda sig på en urna, hwarutur rinner det watten som utgör
floden öfwer hwilken de råda. Urnan är lutad eller står i
wattenpass, för at utmärka dess hastiga ell. långsamma lopp. På
medaljer ligga flod-gudarne til höger eller wenster, allt efter
flodens lopp åt öster ell. wester. Stundom föreställas de under
bild af tjurar, eller med horn. Floder som utgjuta sig i hafwet,
föreställas såsom gubbar; men bäckar, som kasta sig i F., såsom
skägglöse ynglingar eller qwinnor. Agrigentinerne, för at
uttrycka det nästan omärkbara loppet af floden som flöt igenom
deras stad, hedrade honom under bild af et wackert barn, åt
hwilket de helgade en elfen: bensstod i delphiska templet.
Hwarje flod har et attribut som utmärker den, och wanligen
wäljes ibland de djur som äro hemfödda i det land han
genomflyter, eller ibland de fiskarter den innehåller. Et
selleriblad utmärker floden Himera på Sicilien ell. Selinus i
Troas. 2. – HELVETETS, Allt watten af elak eller skadlig
egenskap ansågs höra til underwerlden, såsom Acheron, Avernus,
Cocytus, Lethe, Phlegethon och Styx. Se SYNDAFLODEN.
FLORA (Sinneb. l.), 1. – en as de Gudinnor, som wakade öfwer
säden. Man offrade åt henne wissa tider på aret. 2. – En Nymf på
de lyckliga öarne, af Grekerne kallad Chloris. Zephyrus
bortförde henne, och gifte sig med henne, som alltid war lika
ung, och hon fick til hemgift wäldet öfwer blomstren. Sabinerne
tilbådo F., och öfwerförde hennes dyrkan til Romarne. Phokéerne,
som anlade Marseille, dyrkade samma Gudinna, och hennes dyrkan
war icke mindre rygtbar i Grekland, der hon hade en bildstod af
Praxiteles. 3. – En sköka, af någre kallad Larentia, som gjorde
romerska folket til arfwing af sin ofantliga egendom, blef af
erkänsla uphöjd til Gudinna, och hennes dyrkan förblandades med
den gamla Floras. Til hennes ära firades andra Floralia, o. den
ursprungliga festens oskyldiga lekar förenades med den
liderlighet som passade för den nya F. Kostnaden for dessa
skådespel bestriddes i början af skökans egendom, och sedermera
anwändes dertil de böter och confiscationsmedel hwartil de
dömdes som försnillat allmänna medel. F. hade et tempel i Rom
midtemot Capitolium. Cicero o. Ovidius kalla henne Moder. På
gamla monumemter föreställes hon under bild af en ung
biomsterkrönt Nymf, som i wenstra handen håller et fullhorn,
Kirchers F. är klädd i en fotsid robe, med tunica och mantel som
hon framtil upskörtar. Boissards F. har utanpå den långa tunican
en wid mantel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
