Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FLINS (Celt. M.), en afgud hos
de gamla Vandalerne, som bebodde
den delen af Germanien hwilken nu
kallas Lüttich. Denna Gudomlighet
war en stor sten, som föreställde
Döden betäckt med et fotsidt kläde,
hållande en staf i ena handen och en
lejonhud öfwer axlarna. De trodde at F.
skulle återgifwa dem lifwet efter döden.
FLITEN (Sinneb. l.). Man
gifwer den til attributer et ur och en
sporre: någon gång står en tupp wid
fötterna. F. föreställes ock genom en
qwinna, som i ena handen håller en
pil och i den andra et wingadt
timglas, ell. en qwist af timjan hwarpå
sitter et bi.
FLOD (f motsats til ebb). För at
utmärka ebb o. flod, diktade de
gamle at Neptunus hade twå gemaler,
Venilia, cum Venit ad terram, och
Salacia, cum redit ad salum.
1. FLODERNE (Sinneb. l.) njöto
gudomlig ära hos alla forntidens
folkslag. Perserne hyste för dem en så stor
wördnad, at det war förbjudet at
twätta händerna i dem, eller göra något
oanständigt deri. Hesiodus gör dem til
barn af Oceanus och Tethys, o.
upgifwer dem til 3000. Enligt honom
borde man aldrig öfwerfara en flod,
utan at åkalla den och deri twå sina
händer. Hästar och tjurar offrades åt
dem. Fabeln säger, at hwar flod
styrdes af en Gud. Målare och skalder
föreställa dem under form af
wördnadswärda gubbar, med yfwigt skägg,
långt och släpande hår, och en
säfkrans på hufwudet. De ligga
midtibland wassen o. stöda sig på en urna,
hwarutur rinner det watten som
utgör floden öfwer hwilken de råda.
Urnan är lutad eller står i wattenpass,
för at utmärka dess hastiga ell.
långsamma lopp. På medaljer ligga
flodgudarne til höger eller wenster, allt
efter flodens lopp åt öster ell. wester.
Stundom föreställas de under bild af
tjurar, eller med horn. Floder som
utgjuta sig i hafwet, föreställas såsom
gubbar; men bäckar, som kasta sig i
F., såsom skägglöse ynglingar eller
qwinnor. Agrigentinerne, för at
uttrycka det nästan omärkbara loppet af
floden som flöt igenom deras stad,
hedrade honom under bild af et wackert
barn, åt hwilket de helgade en
elfenbensstod i delphiska templet. Hwarje
flod har et attribut som utmärker
den, och wanligen wäljes ibland de
djur som äro hemfödda i det land han
genomflyter, eller ibland de fiskarter
den innehåller. Et selleriblad
utmärker floden Himera på Sicilien ell.
Selinus i Troas.
2. – HELVETETS, Allt watten af
elak eller skadlig egenskap ansågs höra
til underwerlden, såsom Acheron,
Avernus, Cocytus, Lethe, Phlegethon
och Styx. Se SYNDAFLODEN.
1. FLORA (Sinneb. l.), en af de
Gudinnor, som wakade öfwer säden.
Man offrade åt henne wissa tider på
året.
2. – En Nymf på de lyckliga
öarne, af Grekerne kallad Chloris.
Zephyrus bortförde henne, och gifte sig
med henne, som alltid war lika ung,
och hon fick til hemgift wäldet öfwer
blomstren. Sabinerne tilbådo F., och
öfwerförde hennes dyrkan til
Romarne. Phokéerne, som anlade Marseille,
dyrkade samma Gudinna, och hennes
dyrkan war icke mindre rygtbar i
Grekland, der hon hade en bildstod af
Praxiteles.
3. – En sköka, af någre kallad
Larentia, som gjorde romerska folket til
arfwing af sin ofantliga egendom, blef
af erkänsla uphöjd til Gudinna, och
hennes dyrkan förblandades med den
gamla Floras. Til hennes ära
firades andra Floralia, o. den
ursprungliga festens oskyldiga lekar förenades
med den liderlighet som passade för den
nya F. Kostnaden for dessa skådespel
bestriddes i början af skökans egendom,
och sedermera anwändes dertil de
böter och confiscationsmedel hwartil de
dömdes som försnillat allmänna
medel. F. hade et tempel i Rom
midtemot Capitolium. Cicero o. Ovidius
kalla henne Moder. På gamla
monumemter föreställes hon under bild
af en ung blomsterkrönt Nymf, som
i wenstra handen håller et fullhorn,
Kirchers F. är klädd i en fotsid robe,
med tunica och mantel som hon
framtil upskörtar. Boissards F. har
utanpå den långa tunican en wid mantel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
