Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Freja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
436
der hålla bröllop med F. Då Skirnir kom och berättade utgången,
qwad F.: Lång är en natt, längre äro twenne; huru då uthärda
trenne? Ofta en månad kortare mig tycktes, än trånadsnatten
halfwa. Här finne wi orsaken hwarföre F. war obewäpnad, då han
slogs med Belje, och dräpte honom med et hjorthorn. Likwäl war
olyckan icke så stot i ans. til Belje: honom kunde F. ha dräpt
med sin hand; men wärre skulle det bli för honom, genom saknad
af swärdet, när Muspels söner foro at strida. – Prosaiska Eddan
låter F. äga och rida på galten Gullinborste; men af Skirnirs
resa ses at han också hade en häst, så framt icke dermed förstås
samma galt. – Hans borg kallas i Grimnismal Alfheim, o. säges
wara honom gifwen i Tannfe (tandgåfwa); samma qwäde tillägger
honom det bästa af alla skepp, Skidbladnir, och säger at
dwergarne Iwalds söner frambragt och gifwit honom det i tidens
början. – I Wöluspa har Frej namnet: Beljes strålande bane, och
den prosaiska Eddan kallar honom lika med Niord, samt Wanagud
och årswäxtens Gud.
FREJA (Nord. M.), Niords dotter, war, enligt den prosaiska
Eddan, den härligaste af Asyniorna. Hon ägde i himmelen den
boningen som hette Folk-wang, och henne tilborde hälften med
Odin af de wapendöde. Hennes sal Sessrymner war stor och skön,
o. hon äkte med twå kattor för wagnen. – Hon war dem bewågen som
åkallade henne. Man tilbad henne i älskogswärk, o. ursprungligen
war hon symbol af den rena himmelska kärleken. Derföre war hon
Odins synnerliga wän och gift med Odr. Men sedan Gullweig war
bränd och Thursa Mor fått inträde bland Asarne, förråddes F. åt
Jotarne, och nu förblandades hon m. Kättjan. – Loke förebrår
henne på Ägirs dryckesgille, ej blott at hon slösat sin högsta
gunst på alla Asar o. Alfer, utan äfwen at hon upwiglat alla
Gudarne mot sin broder. – I Hyndlas sång tillägges F. galten
Gullinborste, och i Herwarar saga helgar konung Heidrek en galt
med guldskinande borst, kallad Sonargaltr. – I Tryms qwäde säges
F. äga en fjaderhamn. – I prosaiska Eddan heter det: hon är gift
med en man, som kallat Odr. Deras dotter Hnoss är så wacker, at
hwad som är skönt o. dyrbart, får efter henne namn af Hnoss. Odr
for långwäga bort. F. gråter öfer hans frånwaro, och hennes
tårar äro rödt guld. F. har många benämningar, ty hon forändrade
sitt namn efter de särskilta folkslag, til hwilka hon kom då hon
sökte efter Odr. Hon heter Mardöll, Hörn, Gefn, Syr och Wanadis.
– Oaktadt hon war Odrs Maka, nämnes hon Mö öfwerallt i eddiska
mytherna.
FREJER, se FREJ.
FREKE (Nord. M.), en af de twå ulfwar, som matades af Odin.
FRESTELSEN (Sinneb. l.). En ung och wacker flicka i okonstlad
drägt. På knäna håller hon et kärl m. eld, den hon lagar om o.
underhåller. En swart och ful Genius bjuder henne penningar och
grannlåter, och en hwi, behaglig Genius söker öfwertala henne at
emottaga en palm: hon tyckes tweka i walet.
FRIA WILJAN , se WALFRRIHET.
FRIG, FRIGGA (Nord. M), war dotter af Fjörgyn, Odins maka o.
Balders moder. Hon war den förnämsta och wisaste af Asyniorna,
kände alla menniskors öden, och ägde den mycket sköna salen
Fensal. I Disarsalen wid hennes fötter underhölls en ewig eld,
som wårdades af sköna Horga-brudar (tempelkbrudar), hwilka äfwen
nämndes Alrunor (alltrönande), och Gydjor (gudinnor), emedan de
gåfwo gudaswar. – Sedan Odin föreställdes blott såsom krigsgud,
afdildades hans maka, föreställande fruktsamheten, uti Upsgla
tempel på Thors wenstra sida, med swärd och båge, en månlik
krona, o. båda könens distinctionstecken. F:s fest firades i
Febr. månad, o. kallades Disa-Ting ell. Distingen, emedan
Riksdag då äfwen hölls. Öffren derwid woro för god årswäxt, o.
bestodo i synn. i den så kallade julgalten. Denna wara förfäders
andra stora fest firades med mindre stojanhe glädje. – F. lär
således wara den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
