Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Furinalia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rierne, härleda namnet ifrån furere,
emedan hon ingaf de brottslige af
förskräckligt raseri. Af denna mening är
Cicero. Man har i Rom funnit flera
altaren helgade åt F., och på ett af
dem kallas hon Placabilis, försonlig.
En swart hård o. glänsande lerskål,
omnämnd af Gori, föreställer F. med
et rysligt ansigte, samt bröstet,
halsen o. armarna bara. Hennes
upstående hår faller i twå rader lockar,
som likna en dubbel krans. Ögonen
äro wilda, munnen indragen och
wederstygglig. Twå stora
flädermuswingar utgå ifrån skuldrorna, o. hon
synes taga et skutt, för at skynda til
brottens bestraffning. – Andre
härleda namnet ifrån Fur. o. anse
henne för tjufwarnes Gudinna. En del
åter göra F. til slumpens Gudinna,
hos Toscanerne. Hon hade et tempel
i Roms 14:de region, o. en Flamen
Furinalis. I Varros tid war hennes
gudstjenst mycket förfallen. Nära
templet låg en lund, der Caius Gracchus
förgäfwes sökte en fristad.
FURINALIA, en fest som firades d.
24 Juli til Furinas ära.
FURINALIS, prest ell. Flamen hos
Gudinnan Furina.
FURNALIA, se FURINALIA.
FURU, se TALLEN.
FUTILE (vas), et wattenkärl med
ett wid öppning och mycket smal
botten, som nyttjades wid Vestas
dyrkan: ty då ställdes wattnet icke på
golfwet, emedan det ansågs för en grof
synd; utan man nyttjade et kärl, som
icke kunde stå för sig sjelft. Derföre
kallar man futilis en pratsjuk
menniska, som ej kan tiga m. hwad
henne blifwit anföttrodt.
FUTIS (Chin. M.). Lärjungar hos
den bonzen, som för ordet i de
församlingar, hwilka bestå af män som
helgat sig genom religiösa fastor. Se
CHANG-CHAIS, TSE-FU.
FYLGIOR (Nord. M.). En art
Genier, dem wara förfäder tänkte sig
nästan såsom et formadt, substantielt
aftryck af menniskosjälen: derföre
rättade Fylgians egenskap sig alldeles
efter den persons wärde eller owärde,
hwars demon hon war. Deras första
pligt war at rädda menniskor ur
faror, eller låta dem ana sitt öde. De
antogo då allahanda gestalter, men
woro egentligen af qwinnligt kön. De
förwexlades stundom med Nornorna,
och gingo i arf, så at wissa slägter
hade sina egna bestämda
familj-Nornor eller Fylgior.
FYLLA, se FULLA.
FYLLERI, se DRYCKENSKAP.
FYRBÅKEN I AEEXANDRIA (Pers.
Myth.). Perserne påstå, at då
Alexander lät upbygaa F., som war nära
140 alnar hög, lät han i toppen sätta
en spegel gjord med talismanisk konst,
o. at staden alltid skulle bibehålla sin
storhet och sin magt, så länge detta
underbara arbete warade. Någre
hafwa sagt, at de skepp som anlände i
hamnem sågo sig redan på långt håll
i spegeln. En turkisk skald, som
beskrifwer denna werldens bräcklighet,
utropar: »Har icke spegeln i
Alexandria också slutligen gått sönder?« som
äfwen inträffade kort före Alexandrias
intagande af Araberne, år 19 efter
Hedschra.
FYRTALET, se NUMROR.
FÅFÄNGAN (Sinneb. L). Det är
en rikt klädd qwinna, med et hjerta
på hufwudet emedan, säger Ripa, F.
förleder til oförsigtig öppenhjertighet.
Cochin tillägger et slags
morgonrodnad, påfågelfjädrar och flygande
fjärilar. Stundom betraktar hon sig
m. mycken sjelfförnöjelse i en spegel.
I en allegorisk tafla af Jordaens är
F. utmärkt genom en qwinna wid sin
toilette. Dårskapen står dredwid och
wisar henne en spegel. En filosof står
framföre o. wisar en dödskalle;
ofwanföre läses: »känn dig sjelf!« – En
tafle af Titian, på Capitolium,
föreställer F. såsom en naken qwinna,
lätt draperad öfwer höfterna, med en
spira och en krona wid fötterna.
öfwerst läses: Omnia vanitas.
FÅFÄNG MÖDA (Sinneb. l.). En
Neger som twättar sig för at bli hwit.
1. FÅGLAR, se AUGURER.
2. – HOS EGYPTIERNE.
Wördnaden som de hyste för djuren i allm.
sträckte sig äfwen til fåglarne, som
ärades med en särskilt dyrkan. Man
balsamerade dem och gaf dem en
hederlig begrafning. Ælianus säger sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
