Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förblindelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wåldswerkaren dö den siste af sin ätt!
Ådrage han sig Gudarnes wrede!
Nedstörte han i Tartaren! Blifwe han
aldtig begrafwen! Måtte han se sina
anhöriges ben upgräfna och förskingrade!
Störe Isis’ mysterier hans hwila!
Blifwe han och hans slägt försatte i
samma belägenhet, som den hwars
wålnad han oroat!«
FÖRBLINDELSE (Sinneb. l.). Den
personifieras under bilden af Plutus,
på hwilken Dårskapen sätter sin största
mössa och i handen narrstafwen. Den
föreställes ock såsom en ung qwinna,
hwilken går bakwändt o. obehagligt i
en trädgård; i ena handen håller hon
en nyplockad tulpan, o. med den
andra tyckes hon underwisa en mullwad
som sitter wid fötterna.
FÖRBUND, se LIGA.
FÖRDOMEN (Sinneb, l.). Cochin
målar den under emblem af en man,
omgifwen af moln, skådande föremålen
genom et färgadt glas, som förändrar
deras rätta utseenden.
FÖREBUD, présage. De skilde sig
ifrån augurier deri, at dessa förstodos
om de tecken som söktes och tolkades
enligt augur-konstens reglor; men de
F. som inträffade handelfewis
tolkades af hwarje enskilt, på et mera
obestämdt och sjelfrådigt sätt. De
kunna indelas i 7 klasser: 1. händelfrwis
hörda ord eller röster, som Grekerne
kallade Phämä och Klädonä, och
Latinerne Omen. Dessa ordkallades
gudomliga röster, då man icke wiste hwem
som hade uttalat dem. Sådan war
den röst, som underrättade Romarne
om Gallernes annalkande. Se AJUS
LOCUTIUS. De kallas menniskoröster
när man kände deras uphofsman, o.
de icke ansågos komma omedelbart
ifrån Gudarne. Innan någon sak
företogs, gick man hemifrån för at
uphemta ord af den första person man
mötte, eller skickades en slaf, för at
höra efter hwad som sades på gatan;
och i anledning af ord de hört på
en träff, och som de lämpade på sina
förehafwanden, fattades ofta ganska
wigtiga beslut. – 2. Darrning eller
klappning i wissa kroppsdelar, i synn.
hjertat, ögonen o. ögonbrynen.
Hjertklappning war et elakt tecken, o.
förebådade i synn. förräderi af en wän.
Darrning i högra ögat och
ögonbrynen war deremot et lyckligt tecken.
Lillfingrets domning, eller darrning i
wenstra tummen, woro inga
gynnande F. – 3. Ringde det för örat, så
talade säkert någon om dem i deras
frånwaro. – 4. Nysning war et
twetydigt F., godt eller ondt, allt efter
omständigheterna. Derföre helsade man
på den som nös, och önskade honom
godt med de orden: “Jupiter beware
dig!” för at afwända all olycka. At
nysa om morgonen, d.ä. emellan
midnatt o. middag, ansågs icke wara bra.
På eftermiddagen war en nysning
ifrån högra sidan bäst; men för
älskare war det sak samma ifrån
hwilkendera sidan den kom. – 5. Oförmodadt
fall. Sedan Camillus hade intagit
Veji, och såg det omätliga byte man
hade fått, bad han Gudarne at genom
någon sätt motgång ell. onåd
afwända den afund, som hans ell.
Romarnes lycka kunde ådraga sig. Han föll
omkull just då han gjorde denna bön,
och detta fall ansågs efteråt såsom F.
til hans landsflykt o. Roms
intagande af Gallerne. Neros husgudabilder
befunnes kullslagne den 1 Jan., och
man spådde genast at han snart skulle
dö. Stötte man foten emot tröskeln
när man gick ut, afslet skoremmen,
eller fastnade med kläderna när man
stod up ifrån en stol, ansågs det som
et ondt F. – 6. Mötet af wissa
personer och djur. En neger, snöping,
dwerg eller wanskaplig menniska, som
mötte dem när de gingo ut om
morgonen, skrämde dem så, at de gingo
in igen. Somliga djur war det
lyckligt at möta, t.ex. lejon, myror o. bin;
andra deremot olyckligt, såsom ormar,
wargar, räfwar, hundar, kattor o.d.
– 7. Namn. Wid
religions-ceremonier samt allmänna o. enskilta
ärenden, anwändes omsorgsfullt sådana
namn, hwilkas betydelse utmärkte
något behagligt. Man wille at barnen,
som betjente wid offren, de
embetsmän som inwigde et tempel, och de
soldater som först wärfwades, hade
lyckliga namn. Deremot har man
afsky för de namn, som betecknade
någonting bedröfligt – Härtil kan
läggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
