Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försorg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
450
wessla, en korp ell. en hare, en oförmodad storm, en dröm,
fordrade F. (Arab. M.) De gamle Araberne skuro örat af något
djur och kastade det långt utåt fältet, til försoning för deras
synder.
FÖRSORG, se FÖRUTSEENDET.
FÖRSTÅNDIGHETEN (Sinneb. l.). Hos Ripa är det en qwinna klädd i
guldflor, krönt med en blomsterkrans; hon håller en sfer i ena
handen o. en orm i den andra. Gravelot ger henne en spira, för
at utmärka huru det är hennes sak at leda förståndets
werkningar: lågan öfwer hufwudet påminner at hon är et utflöde
af Gudomligheten. Örnen, som ser upmarksamt på solen, uttrycker
det lockande behag som drager henne til de mest höga tankar.
Wetenskapernas attributer, som ligga spridda omkring henne,
intyga at det är F. man har at tacka för deras nytta och
omvändande.
FÖRSTÄLLNINGEN (Sinneb. lär.). Denna figur är draperad i
skiftande tyg. Minervas sköld på bröstet utmärker at et hjerta
fullt af F. är ogenomträngligt. Hon betäcker ansigtet med en
masque, och dess attribut är en skata.
FÖRSUMLIGHETBN (Sinneb. l.). Ripa symboliserar den genom en
qwinna med håret omkring axlarna, trasig och som ligger och
wräker bredwid et kullslaget timglas. Se OCNUS.
FÖRSVAR EMOT TROLLDOM (Sinneb. l.). 1. – Allegorien af detta
ämne afmålas såsom en qwinna med orolig blick, ehuru ställningen
är lugn. Hennes hufwudprydnad är besatt med demanter och agater:
hon har et halsband af ambra, och håller i handen en korallgren
o. en hafslök (Squilla); wid fötterna står en wessla m. en
winruteqwist i munnen: allt attributer, som tros werka mot
förtrollning. 2. – PERSONLIGT. En ung wäpnad qwinna håller et
swärd o. en sköld, på hwilken ses et piggswin.
FÖRSYNEN (Sinneb. l.). Hon hade et tempel på ön Delos. Romarne
dyrkade henne såsom en Gudinna, o. gåfwo henne til sällskap
Antevorta och Postporto. Det finnes ännu en wacker bildstod af
F., men wenstra armen saknas. Lagerkrönt och med wäl kammadt
hår, håller hon i högra handen en staf på hwilken hon tyckes
stöda sig; til höger står en korg full med frukt, och til
wenster et up- och nedwändt fullhorn. Inskriften, Providentiæ
Deorum, ger anledning at tro, at det war af Gudarne och deras F.
som de gamle wäntade sig allt godt. På flera romerska medaljer
bär F. et klot uti högra handen, och i den wenstra et långt
spjut liggande twersöfwer handen. Ofta är hon åtföljd af
Jupiters örn eller åska. Nyare tiders artister föreställa F.
under bilden af en med drufwor och ax krönt qwinna, som i
wenstra handen håller et fullhorn och i den högra en spira, den
hon utsträcker öfwer jorden. Man ser henne äfwen hålla et styre
i handen, och wid fötterna ligger et klot eller glob och et
fullhorn. Et öppet öga midti en strålande sfer midtöfwer figuren
utmärker at ingenting är för henne förborgadt. Är sferen
omgifwen med moln, betecknar det at F:s wägar äro outransakliga.
I anledning af denna Racines vers: Aux petits des oiseaux il
denne la pâture, har Cochin haft den iden at låta F:s bild mata
fåglar.
FÖRSÅTET (Sinneb, lär.). Dess blickar äro orörliga och gången
wacklande. Det synes knappt, emedan det söker de mörkaste
ställen. Dolken som warit gömd under kläderna, är redan dragen;
det wäntar blott et gynnande ögonblick, för at upfylla sig elaka
afsigt. – De gamle skulle ha föreställt F. wäpnadt ifrån hufwud
til fot, och gifwit det en räf til hjelmprydnad. Man kan
föreställa en räf wid ena sidan och på den andra en orm dold i
gräset, men som redan wisar sitt hotande hufwud.
FÖRTALET (Sinneb. l.), en gammal, mager o. ful käring, som söker
at dölja sitt hufwud under en slöja; i ena handen håller hon en
af Twedrägtens facklor, och i den andra en huggorm. Öfwer hennes
spanskgrönfärgade robe hänger en mantel af igelkottskinn,
garnerad med jernuddar. Man ger henne äfwen twå brinnande
facklor, dem hon tyckes swänga m. nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
