Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försorg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wessla, en korp ell. en hare, en
oförmodad storm, en dröm, fordrade F.
(Arab. M.) De gamle Araberne
skuro örat af något djur och kastade
det långt utåt fältet, til försoning
för deras synder.
FÖRSORG, se FÖRUTSEENDET.
FÖRSTÅNDIGHETEN (Sinneb. l.).
Hos Ripa är det en qwinna klädd i
guldflor, krönt med en blomsterkrans;
hon håller en sfer i ena handen o. en
orm i den andra. Gravelot ger henne
en spira, för at utmärka huru det är
hennes sak at leda förståndets
werkningar: lågan öfwer hufwudet
påminner at hon är et utflöde af
Gudomligheten. Örnen, som ser upmarksamt på
solen, uttrycker det lockande behag som
drager henne til de mest höga
tankar. Wetenskapernas attributer, som
ligga spridda omkring henne, intyga
at det är F. man har at tacka för
deras nytta och omvändande.
FÖRSTÄLLNINGEN (Sinneb. lär.).
Denna figur är draperad i skiftande
tyg. Minervas sköld på bröstet
utmärker at et hjerta fullt af F. är
ogenomträngligt. Hon betäcker ansigtet
med en masque, och dess attribut är
en skata.
FÖRSUMLIGHETEN (Sinneb. l.).
Ripa symboliserar den genom en
qwinna med håret omkring axlarna, trasig
och som ligger och wräker bredwid et
kullslaget timglas. Se OCNUS.
1. FÖRSVAR EMOT TROLLDOM
(Sinneb. l.). Allegorien af detta
ämne afmålas såsom en qwinna med
orolig blick, ehuru ställningen är lugn.
Hennes hufwudprydnad är besatt med
demanter och agater: hon har et
halsband af ambra, och håller i handen
en korallgren o. en hafslök (Squilla);
wid fötterna står en wessla m. en
winruteqwist i munnen: allt attributer,
som tros werka mot förtrollning.
2. – PERSONLIGT. En ung
wäpnad qwinna håller et swärd o. en sköld,
på hwilken ses et piggswin.
FÖRSYNEN (Sinneb. l.). Hon hade et
tempel på ön Delos. Romarne
dyrkade henne såsom en Gudinna, o.
gåfwo henne til sällskap Antevorta och
Postporto. Det finnes ännu en wacker
bildstod af F., men wenstra armen
saknas. Lagerkrönt och med wäl
kammadt hår, håller hon i högra handen
en staf på hwilken hon tyckes stöda sig;
til höger står en korg full med frukt,
och til wenster et up- och nedwändt
fullhorn. Inskriften, Providentiæ
Deorum, ger anledning at tro, at det
war af Gudarne och deras F. som de
gamle wäntade sig allt godt. På flera
romerska medaljer bär F. et klot uti
högra handen, och i den wenstra et
långt spjut liggande twersöfwer
handen. Ofta är hon åtföljd af Jupiters
örn eller åska. Nyare tiders artister
föreställa F. under bilden af en med
drufwor och ax krönt qwinna, som i
wenstra handen håller et fullhorn och i
den högra en spira, den hon utsträcker
öfwer jorden. Man ser henne äfwen
hålla et styre i handen, och wid
fötterna ligger et klot eller glob och et
fullhorn. Et öppet öga midti en
strålande sfer midtöfwer figuren
utmärker at ingenting är för henne
förborgadt. Är sferen omgifwen med moln,
betecknar det at F:s wägar äro
outransakliga. I anledning af denna
Racines vers:
Aux petits des oiseaux il donne la pâture,
har Cochin haft den idén at låta F:s
bild mata fåglar.
FÖRSÅTET (Sinneb, lär.). Dess
blickar äro orörliga och gången
wacklande. Det synes knappt, emedan det
söker de mörkaste ställen. Dolken som
warit gömd under kläderna, är redan
dragen; det wäntar blott et
gynnande ögonblick, för at upfylla sig elaka
afsigt. – De gamle skulle ha föreställt
F. wäpnadt ifrån hufwud til fot, och
gifwit det en räf til hjelmprydnad.
Man kan föreställa en räf wid ena
sidan och på den andra en orm dold i
gräset, men som redan wisar sitt
hotande hufwud.
FÖRTALET (Sinneb. l.), en
gammal, mager o. ful käring, som söker
at dölja sitt hufwud under en slöja;
i ena handen håller hon en af
Twedrägtens facklor, och i den andra en
huggorm. Öfwer hennes
spanskgrönfärgade robe hänger en mantel af
igelkottskinn, garnerad med jernuddar.
Man ger henne äfwen twå brinnande
facklor, dem hon tyckes swänga m. nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
