Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Genius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ondt. Plutarchus berättar at en ond
G. kom en natt til Brutus, som
frågade honom hwem han war, och fick
til swar: “jag ar din onde ande; wid
Philippi skall du åter få se mig;” det
inträffade äfwen: ty anden wisade sig
för honom dagen innan han stupade i
slaget wid Philippi. – Hwar och en
plågade på sin födelsedag offra åt den
goda G. luktwatten, rökwerk, blomster,
olja och win, men inga kreatur,
emedet icke passade at med blod försona
en ande, som wakade öfwer menniskors
lif. Likwäl ses hos Horatius at swin
offrades; men det skedde kanske snarare
för at få en god måltid. Romarne
wisade en särdeles wördnad för
Genii, när de wille begära ynnest af
någon person: ty de bådo honom wid dess
G.; och när man wille med ed
bestyrka något, swor man wid sin egen
G. Fruntimren swuro wid sina
Genii, som troddes bo i deras kroppar,
och kallades Junones. Trälarne swuro
wid sina herrars och trälinnorna wid
sina fruars Genii. Men sedan
Romarne förlorade sin frihet, plägade de
i allm. swärja wid kejsarens G.
Mened wid sådant tilfälle straffades hårdt,
helst den ansågs såsom en skymf
emot Majestätet. – Det war under
olika skapnad en G. ärades: ty ömsom
afbildades han såsom en gubbe,
ömsom såsom yngling o. flicka; men om
han förmentes hafwa sitt wistande på
et wisse rum, föreställdes han såsom
en orm. En sådan plägade handlande
måla på sina boddörrar, at ungdomen
ej måtte wåldföra sig på dem.
Trajani, Adriani och de andre kejfarnes
mynt föreställa G. med et fat i högra
handen, hwilket han räcker öfwer et
blomsterprydt altare, och i den
wenstra håller han et spö. Hela romerska
folkets skyddsgud afbildades såsom en
ung man, som stöder ena handen på
et spjut, och håller et fullhorn i den
andra. Provinsers, städers och
coloniers Genii buro et torn på hufwudet.
Åt den gode G. war lönnträdet
helgadt, o. man gjorde lönnlöftkransar
åt honom. En i Rom funnen
basrelief föreställer honom såsom en ung
man, krönt med wallmo, hållande ax
i ena handen, och i den andra
windrufweklasar med sina blad.
– Pharnutus gifwer benämningen af den gode
G. åt Priapus, andre åt Jupiter. Se
BONUS DEUS. – Chaldéerne trodde
at ifrån den himmelen, der Månen
syntes, ända til Guds hemwist, war
det flera rymder, såsom fixstjernornas
himmel, æthern och empyreum. De
beboddes af Genier af olika
ordningar, mer eller mindre sina, i mån af
deras afstånd ifrån det Högsta
Wäsendet; desse Genier nedstego ofta på
jorden, förenade m. en luftkropp som
tjente dem til vehikel, o. genom
hwilken de kunde se och känna allt hwad
som här tildrog sig, – Chineserne ha
Genier, som waka öfwer watten och
berg, o. de hedras med högtidliga
offer. Se CHIN-HOAN, OUEY, XIN.
– Siameserne skilja emellan goda o.
onda Genier. De gode äro själar som
warit ansedde för mer eller mindre
gode, allt efter deras dygder här i
lifwet. De onde äro själar efter dem,
som antingen dött som rättwisans swärd,
eller genom någon owanlig
olyckshändelse, hwarigenom de dömmas
owärdige begrafning. Se DÆMON,
DEMONER.
GENNAIDER, Gudinnor hos
Phokéerne, desamma som Genetylliderne.
GENNAT-ADU, se
GENETE-ALCODUZ.
GENNUS, son af Saturnus,
anlade Genua.
GEOGRAFIEN (Sinneb. l.)
föreställes under bild af en qwinna, som
i högra handen håller en passare och
afmäter graderna på en himmelsglob;
med den wenstra pekar hon på en
armillär-glob; wid fötterna ligger en
qvadrant, kartor och böcker, för at
utmärka at G. lånar biträde af
Geometrien och de högre wetenskaperna.
GEOMANTIEN war en
spådomskonst som utöfwades sålunda, at man
antingen drog linjer eller cirklar,
af hwilka man trodde sig kunna spå
hwad man wille weta; eller också
gjorde man på måfå, på jorden eller
på papper, flera punkter, utan at
iakttaga någon wiss ordning; figurerne,
som då upkommo af slumpen, fällde
utslag öfwer framtiden. Man fästade
äfwen upmärksamhet wid de sprickor,
som af sig sjelfwa upkomma i jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
