Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Helvetet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ger och törst. De få intet annat än
bitter frukt, som liknar
djeflahufvuden. Deras dryck tages ur brinnande
swafwelkällor, hwaraf de få den
rysligaste kolik. Öfwergewaldigern för de
wakthafwande änglarne bestämmer
plågograden, som alltid rättar sig efter
brotten och den större ell. mindre
försummelse man wisar at gifwa almosor
och iakttaga Alkorans öfriga bud.
8. – HOS ÅTSKILLIGA FOLKSLAG.
Anhängare af Sintos-sekten i Japan
antaga för de ogudaktiges själar
ingen annan plåga, än at ouphörligen
irra omkring et paradis, som bebos
af dygdiqa själar, utan at någonsin
få slippa in. Flere Japaner tro, at
de förstes straff är at komma in i en
räfs kropp. – Siameserne antaga 9
plågorum, som ligga djupt under
jorden i rysliga afgrunder; men de tro
icke straffens ewighet. – I
Guebrernes H. äro de onde offer för en eld,
som bränner allt, men ingenting
förtär. En af plågorna är den otäcka
stanken ifrån de ogudaktiges själar.
Somlige bo i rysliga fängelsen, der
de qwäfwas af en tjock rök, och
upätas af en otalig hop insekter och
giftiga skridfän; andre nedsänkas til
halsen i en flods swarta och isiga
wågör. Desse omgifwas af ursinniga
djeflar, som med tänderna sönderslita
deras kroppar; de förre äro uphängde
wid fötterna, och genomstickas så m.
en dolk på alla ställen af kroppen.
Erda-Viraf-Nama, en af Parsis’
heliga böcker, föreställer midtibland dessa
plågor en qwinnas, hwilken, för at
försona sin olydnad o. ouphörliga gräl
med sin man, är uphängd wid
fötterna under det at tungan går ut
genom nacken. Jfr PATALA. –
Inwånarne i Camboja räkna 13
särskilta helweten, der straffen graderas
efter brotten; men de tro dem ej wara
ewiga. Syndiga själar återkomma til
jorden sedan plågorna warat en tid,
och gå först in uti de ringaste djurs
kroppar; sedan efter hand i ädlare, o.
slutligen i menniskor. Munkarne der
i landet lära, at de onde straffas på
det sättet, at de icke få ha umgänge
med gwinnor, o. brottsliga qwinnors
H. består deri at de bli gifta m.
djeflar, eller ock med någon ful o. otäck
gubbe. – På ön Formosa tror man
at menniskorna, efter döden, skola gå
öfwer en smal bambubro, hwarunder
är en djup grop, full med orenliqhet.
Bron går sönder under de
ogudaktiges steg och de nedfalla i smörjan. –
Folket i Benin, i Afrika, tro at H.
ligger i hafwet. – Negrerne i Juda
tro at det finnes et H., der de
fördömde plågas af eld, och påstå at det
ligger på jorden. – Wildarne
omkring Missisipi tro, at de brottsliges
själar komma til et olyckligt land,
der de icke få jaga. –
Virginianerne förlägga H. i wester, i ena ändan
af werlden. Der finnes en omätlig
grop full af en förtärande eld, der de
onde nedwräkas. Se POPOGUNO. –
Inwånarne i Florida tro, at
brottsliga själar föras midtibland nordens
berg, der de äro utsatte för glupska
björnar och all winterns stränghet. –
Kaffrerne antaga 13 helweten och 27
paradis, der hwar och en finner sin
plats, i den mån han lefwat wäl ell.
illa här i werlden.
HELVETES-DOMRARNE. Plato
säger, at före Jupiters regering fans
en urgammal lag, at då menniskorna
lemnade detta lifwet, skulle de
dömmas til belöning eller straff för deras
goda eller onda gerningar. Men som
denna dom föregick i ögonblicket näst
före döden, hände ofta at den war
orättwis. Grymme och girige regenter
trädde inför sina domare med hela
ståten af deras magt, förbluffade dem,
och gjorde sig ännu frugtade, så at de
helt lätt gingo öfwer til de saliges
boningar; men hederligt folk, fattige
och hjelplöse, blottställdes ännn för
smädelse och dömdes såsom brottslige.
På de täta klagomål, som häröfwer
inkomma til Jupiter, förändrade han
formen af dessa domar; tiden utsattes
til ögonblicket näst efter döden.
Rhadamanthus och Æakus, Jupiters
söner, utnämndes til domare, den förre
för Asiaterne, den sednare för
Européerne; öfwer dem war Minos, för
at enwäldigt afgöra i mörka och
owissa mål. Deras domstol låg på
Sanningens Fält, emedan lögnen och
förtalet aldrig kunna nalkas den: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
