Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Helvetet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
520
ger och törst. De få intet annat än bitter frukt, som liknar
djeflahufvuden. Deras dryck tages ur brinnande swafwelkällor,
hwaraf de få den rysligaste kolik. Öfwergewaldigern för de
wakthafwande änglarne bestämmer plågograden, som alltid rättar
sig efter brotten och den större ell. mindre försummelse man
wisar at gifwa almosor och iakttaga Alkorans öfriga bud. 8. –
HOS ÅTSKILLIGA FOLKSLAG. Anhängare af Sintos-sekten i Japan
antaga för de ogudaktiges själar ingen annan plåga, än at
ouphörligen irra omkring et paradis, som bebos af dygdiqa
själar, utan at någonsin få slippa in. Flere Japaner tro, at de
förstes straff är at komma in i en räfs kropp. – Siameserne
antaga 9 plågorum, som ligga djupt under jorden i rysliga
afgrunder; men de tro icke straffens ewighet. – I Guebrernes H.
äro de onde offer för en eld, som bränner allt, men ingenting
förtär. En af plågorna är den otäcka stanken ifrån de ogudakiges
själar. Somlige bo i rysliga fängelsen, der de qwäfwas af en
tjock rök, och upätas af en otalig hop insekter och giftiga
skridfän; andre nedsänkas til halsen i en flods swarta och isiga
wågör. Desse omgifwas af ursinniga djeflar, som med tänderna
sönderslita deras kroppar; de förre äro uphängde wid fötterna,
och genomstickas så m. en dolk på alla ställen af kroppen.
Erda-Viraf-Nama, en af Parsis’ heliga böcker, föreställer
midtibland dessa plågor en qwinnas, hwilken, för at försona sin
olydnad o. ouphörliga gräl med sin man, är uphängd wid fötterna
under det at tungan går ut genom nacken. Jfr PATALA. – Inwånarne
i Camboja räkna 13 särskilta helweten, der straffen graderas
efter brotten; men de tro dem ej wara ewiga. Syndiga själar
återkomma til jorden sedan plågorna warat en tid, och gå först
in uti de ringaste djurs kroppar; sedan efter hand i ädlare, o.
slutligen i menniskor. Munkarne der i landet lära, at de onde
straffas på det sättet, at de icke få ha umgänge med gwinnor, o.
brottsliga qwinnors H. består deri at de bli gifta m. djeflar,
eller ock med någon ful o. otäck gubbe. – På ön Formosa tror man
at menniskorna, efter döden, skola gå öfwer en smal bambubro,
hwarunder är en djup grop, full med orenliqhet. Bron går sönder
under de ogudaktiges steg och de nedfalla i smörjan. – Folket i
Benin, i Afrika, tro at H. ligger i hafwet. – Negrerne i Sudan
tro at det finnes et H., der de fördömde plågas af eld, och
påstå at det ligger på jorden. – Wildarne omkring Missisipi tro,
at de brottsliges själar komma til et olyckligt land, der de
icke få jaga. – Virginianerne förlägga H. i wester, i ena ändan
af werlden. Der finnes en omätlig grop full af en förtärande
eld, der de onde nedwräkas. Se POPOGUNO. – Inwånarne i Florida
tro, at brottsliga själar föras midtibland nordens berg, der de
äro utsatte för glupska björnar och all winterns stränghet. –
Kaffrerne antaga 13 helweten och paradis, der hwar och en finner
sin plats, i den mån han lefwat wäl ell. illa här i werlden.
HELVETES-DOMRARNE. Plato säger, at fore Jupiters regering fans
en urgammal lag, at då menniskorna lemnade detta lifwet, skulle
de dömmas til belöning eller straff för deras goda eller onda
gerningar. Men som denna dom föregick i ögonblicket näst före
döden, hände ofta at den war orättwis. Grymme och girige
regenter trädde inför sina domare med hela stoten af deras magt,
förbluffade dem, och gjorde sig ännu frugtade, så at de helt
lätt gingo öfwer til de saliges boningar; men hederligt folk,
fattige och hjelplöse, blottställdes ännn för smädelse och
dömdes såsom brottslige. På de täta klagomål, som häröfwer
inkomma til Jupiter, förändrade han formen af dessa domar; tiden
utsattes til ögonblicket näst efter döden. Radamanthus och
Æakus, Jupiters söner, utnämndes til domare, den förre för
Asiaterne, den sednare för Européerne; öfwer dem war Minos, för
at enwäldigt afgöra i mörka och owissa mål. Deras domstol låg på
Sanningens Fält, emedan lögnen och förtalet aldrig kunna nalkas
den: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
