Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hunden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
klarar det såsom en handling af stor förtjenst, at gifwa en bit
bröd at en hund, emedan hunden är det fattigaste af alla djur.
Då en Gueber ligger i själtåget, lägger man en hund med gapet
öfwer dess mun, för at insupa själen wid hans sista suck. Hunden
tjenar äfwen til at lära känna själens tilstand hos den
aflidande. “Innan liket bäres til grafwen, säger Ovington,
nedsättes det på jorden; en af den dödes wänner letar rätt på en
hund och leder den så nära liket som mögligt. Ju närmare hunden
kommer liket, ju lycksaligare anses den döde wara. Hoppar han up
på liket o. rycker ur munnen den brödbit man ditlagt, så är den
döde ofelbart salig; men ju mera hunden aflägsnar sig, ju sämre
mår själen.
HUNDEN 1. – war helgad åt Mercurius, såsom den mest maklsamme o.
listige af alla Gudar. Ungt hundkött anlags så rent, at det
offrades åt Gudarne och anrättades wid de måltider som gåfos til
deras ära. I Egypten woro hundar i mycket anseende; men
wördnaden för dem minskades ansenligt, då Cambyses lät döda Apis
och kasta dess kropp på sopbecken, och H. war det enda djur som
åt af aset. I Rom förwarade so en hund i Æskulapii tempel.
Romarne korsfästade en hund hwart år til straff derföre, at
hundarne icke genom skällning underrättat dem om Galleenes
ankomst. Ælianus bewattar, at i Ethiopien fans et land, hwars
inwånare hade en hund til konung, och ansågo dess smekningar
eller glafs såsom bewis af hans nåd eller missnöje. Han säger
äfwen at omkring Vulcani tempel på Ætna finnas heliga hundar,
som med swansen fägna dem hwilka anständigt och andäktigt nalkas
templet och lunden, men bita och upäta dem hwilkas händer icke
äro rena, samt bortjaga dem som komma dit i kärleksaffärer. – En
hund med hufwudet wändt emot kedjan, war hos Egyptierne en
wanlig symbol af lydnad. Cyniske filosoferne hafwa en hund til
attribut. 2. – STORA, en stjernbild, dwari hundstjernan, Sirius,
synes öfwer wår horisont. Romarne, som trodde på dess skadliga
inflytelser, offrade årligen åt henne en röd hund. Fabeln säger,
at det är samma hund som Jupiter gaf åt Europa för at wakta
henne, och som Minos skänkte at Prokris, samt hon åt Cephalus.
3. – LILLA. Denna stjernbild war, enligt fabeln, Erigones tik,
som för sin trohet upflyttades til himmelen
HUNDSTJERNAN, se SIRIUS.
HUNGERN (Sinneb. l.), en Gudinna. Nattens dotter. Virgilius
ställer henne wid ingången til helwetet, och andre på stranden
as Cocytus, der kala träd kasta en dyster skugga. Hon sitter
midtpå et torrt o. ofruktbart fält, der hon upklöser några
saftlösa örter. I Minerva Chalciækos’ tempel uti Sparta war en
tafla, som föreställde H. så ryslig, at dess blotta åsyn wäckte
fasa. Det war en blek, mager och utswulten qwinna m. infallna
tinningar, torr och skrynklig panna, slocknande ögon, swartbleka
kinder, likfärgade läppar, utmagrade armar och bakbundna händer.
Ovidius har gjort en icke mindre uttrycksfull beskrifning på H.
i Met.b.
HUNGERSNÖDEN (Sinneb. lär.) Skalderne hafwa personifierat den
såsom Hungern. De afmåla Bellona, huru hon ödelägger fälten och
släpar efter sig H. med sitt bleka och affallna ansigte,
insjunkna ögon o. utmerglade kropp. De kalla henne brottens
rådgifwarinna, dotter af Twedrägten, och Dödens moder. Se HUNGERN.
HURIS (Mah. Myth.), underbara jungfrur, af hwilka Mahomet lofwar
sina anhängare en ewig njutning uti paradiset. En förtjusande
skön ängel kommer, heter det, at åt hwar o. en af de utwalde
bjuda, i et silfwerbäcken, et det allra läckraste päron eller
pomerans. Den lycklige Musulmanen emottagen frukten för at öppna
den, då derutur genast framträder en ung flicka, hwars skönhet
öswerträffar den mest österländska föreställning. Enligt Koran
finnas i paradiset fyra slag af H. Första sorten är hwit, den
andra grön, den tredje gul, och den fjerde röd. Deras kroppar äro
sammansatta af safran, muskus, ambra och rökelse; och om
händelsewis någon skulle
spot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
