Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hunden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klarar det såsom en handling af stor
förtjenst, at gifwa en bit bröd at en
hund, emedan hunden är det
fattigaste af alla djur. Då en Gueber
ligger i själtåget, lägger man en hund
med gapet öfwer dess mun, för at
insupa själen wid hans sista suck.
Hunden tjenar äfwen til at lära känna
själens tilstand hos den aflidande.
“Innan liket bäres til grafwen, säger
Ovington, nedsättes det på jorden; en
af den dödes wänner letar rätt på en
hund och leder den så nära liket som
mögligt. Ju närmare hunden kommer
liket, ju lycksaligare anses den döde
wara. Hoppar han up på liket o.
rycker ur munnen den brödbit man
ditlagt, så är den döde ofelbart salig;
men ju mera hunden aflägsnar sig,
ju sämre mår själen.
1. HUNDEN war helgad åt
Mercurius, såsom den mest waksamme o.
listige af alla Gudar. Ungt hundkött
anlags så rent, at det offrades åt
Gudarne och anrättades wid de
måltider som gåfos til deras ära. I
Egypten woro hundar i mycket
anseende; men wördnaden för dem
minskades ansenligt, då Cambyses lät döda
Apis och kasta dess kropp på
sopbecken, och H. war det enda djur som åt
af aset. I Rom förwarade so en hund
i Æskulapii tempel. Romarne
korsfästade en hund hwart år til straff
derföre, at hundarne icke genom skällning
underrättat dem om Gallernes ankomst.
Ælianus berättar, at i Ethiopien fans
et land, hwars inwånare hade en hund
til konung, och ansågo dess
smekningar eller glafs såsom bewis af hans
nåd eller missnöje. Han säger äfwen
at omkring Vulcani tempel på Ætna
finnas heliga hundar, som med
swansen fägna dem hwilka anständigt och
andäktigt nalkas templet och lunden,
men bita och upäta dem hwilkas
händer icke äro rena, samt bortjaga dem
som komma dit i kärleksaffärer. –
En hund med hufwudet wändt emot
kedjan, war hos Egyptierne en
wanlig symbol af lydnad. Cyniske
filosoferne hafwa en hund til attribut.
2. – STORA, en stjernbild, dwari
hundstjernan, Sirius, synes öfwer wår
horisont. Romarne, som trodde på dess
skadliga inflytelser, offrade årligen åt
henne en röd hund. Fabeln säger, at
det är samma hund som Jupiter gaf
åt Europa för at wakta henne, och
som Minos skänkte at Prokris, samt
hon åt Cephalus.
3. – LILLA. Denna stjernbild war,
enligt fabeln, Erigones tik, som för
sin trohet upflyttades til himmelen
HUNDSTJERNAN, se SIRIUS.
HUNGERN (Sinneb. l.), en
Gudinna. Nattens dotter. Virgilius
ställer henne wid ingången til helwetet,
och andre på stranden af Cocytus,
der kala träd kasta en dyster skugga.
Hon sitter midtpå et torrt o.
ofruktbart fält, der hon upklöser några
saftlösa örter. I Minerva
Chalciækos’ tempel uti Sparta war en tafla,
som föreställde H. så ryslig, at dess
blotta åsyn wäckte fasa. Det war en
blek, mager och utswulten qwinna m.
infallna tinningar, torr och
skrynklig panna, slocknande ögon,
swartbleka kinder, likfärgade läppar,
utmagrade armar och bakbundna händer.
Ovidius har gjort en icke mindre
uttrycksfull beskrifning på H. i Met.8.
HUNGERSNÖDEN (Sinneb. lär.)
Skalderne hafwa personifierat den
såsom Hungern. De afmåla Bellona,
huru hon ödelägger fälten och släpar
efter sig H. med sitt bleka och
affallna ansigte, insjunkna ögon o.
utmerglade kropp. De kalla henne brottens
rådgifwarinna, dotter af Twedrägten,
och Dödens moder. Se HUNGERN.
HURIS (Mah. Myth.), underbara
jungfrur, af hwilka Mahomet lofwar
sina anhängare en ewig njutning uti
paradiset. En förtjusande skön ängel
kommer, heter det, at åt hwar o. en
af de utwalde bjuda, i et
silfwerbäcken, et det allra läckraste päron eller
pomerans. Den lycklige Musulmanen
emottagen frukten för at öppna den,
då derutur genast framträder en ung
flicka, hwars skönhet öswerträffar den
mest österländska föreställning. Enligt
Koran finnas i paradiset fyra slag af
H. Första sorten är hwit, den andra
grön, den tredje gul, och den fjerde
röd. Deras kroppar äro sammansatta af
safran, muskus, ambra och rökelse;
och om händelsewis någon skulle
spotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
