Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jamblicus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wiss rörelse med finger eller händer,
hwarigenom de påstå sig föreställa
antingen krokodiler, tigrar o. andra
rofdjur, eller ock wissa mägtiga
Gudomligheter, i synn. de fyra stora
Gudarne i 33:dje himmelen.
JAMBLICUS, Denne filosof skall ha
warit en stor undergörare. En dag då
han badade i Syrien, lät han 2
källor upwälla, i det han hemligen
uttalade wissa ord; och då han slog på
wattnet, kommo twå unga barn fram
at omfamna honom, hwarefter han
lär dem gå tilbaka til sina källor.
JAMBUSCHA, eller JAMBUSKAR,
Adams informator, enligt
Præadamiterne, som räkna twå til: Boan och
Zagtith.
JAMIKIATSER, underjordiske
andar, åt hwilka Lapparneoffra ben o.
några små stycken som de taga af de
förnämsta lemmarne på offeraltaret,
och om hwilka desäga at Gudar och
J. skola deraf kunna göra sig nya
kreatur och skapa kött på benen.
JAMIS, konungslig, (Mah. Myth.),
moskéer nybyggde af kejsarne, som til
deras underhåll anslagit betydliga
inkomster. Inom murarne ligga skolor
eller akademier, der Muderis böra
underwisa i lagfarenhet och Koran, och
hafwa en årlig pension, swarande mot
Jamis’ inkomster. Ur dessa skolor
utwäljer Storherren Mollahs.
JAMMABOS, bergsbon, et
lekmanna och militäriskt sällskap af
eremiter, stiftadt i Japan af
Gienno-Giossa, wid samma tid som
munkordnarne i Europa. Dem åligger at
strida för Camis tjenst och för beståndet
af deras dyrkan. En religionstwist
har fördelat dem i flera grenar, af
hwilka de förnämsta äro Tosanfaiter
och Fonsanfaiter. En af dessa grenar
war förpligtad at göra en wallfart til
berget Fitkoosan, som på alla sidor
är omgifwet af fasliga brådjup.
Innan wallfarten börjades måste man ha
et godt samwete: ty om en brottsling
wågat nalkas detta berg, hade satan
genast anammat honom. Den andra
klassen af J. ålåg det at årligen
besöka stiftarens graf på et brant berg,
omgifwet af rysliga afgrunder.
Denna wallfart war lika farlig; och
företogs den innan man lugnat sitt
samwete, störtades man i brådjupen af en
osynlig magt, ell. träffades af en
hastig sjukdom. De som lyckligen
fulländat deras wallfart, begåfwo sig til
Meako, och gåfwo sin Ordensgeneral
en skänk, som bestod uti inkomsten af
de almosor de hoptiggt på resan: af
erkänsla gaf han dem en hederstitel i
stället. Nu mera äro dessa rygtbara
wallfarter nästan alldeles afskaffade,
och Orden har förlorat sin fordna
ifwer. I st.f. at klättra i bergen, stå
de nu helt stilla wid något tempel o.
tigga, samt sjunga med eftertryck den
Gudens låf, til hwars ära det är
upbygdt. I handen hålla de en staf m.
kopparknapp och 4 kopparringar, med
hwilka de göra et förfärligt buller.
De blåsa äfwen i en trumpetsnäcka.
Åtföljde af sina gnällande barnungar,
bli de andäktige alldeles döfwade af
detta slammer. J. äro alltid
wäpnade med en sabel, o. hafwa halsen
omlindad med en tygremsa i form af et
skärp, med längre eller kortare
fransar, allt efter dens wärdighet som bär
dem. De hafwa ock på axlarna en
ränsel hwari deras penningar ligga,
en klädning och en bok. Sandalerna
äro gjorde af halm ell. af
Lotosblommans stjelk. De befatta sig äfwen m.
läkarekonsten, och folket tror dem häri
så mycket mer, som de icke anwänha
naturliga medel til sjukdomars bot.
Medan den sjuke noga beskrifwer sin
krämpa, ritar J. på et papper wissa
figurer enliga med den sjukes
temperament och sjukdomens natur. Denna
upsats lägger han på sin favoritguds
altare, och företager några
hemlighetsfulla ceremonier, hwilka sägas ge
åt detta papper en helande kraft;
derefter gnuggar han sönder det och gör
deraf små piller, som den sjuke bör
intaga hwar morgon på fastande
mage. Men deras nyttjande fordrar en
wiss förberedelse: innan de intagas bör
den sjuke dricka et glas stod- ell.
källwatten, och J. säger uttryckligen om
wattnet bör hemtas i norr ell. söder.
De bota de mest förtwiflade
sjukdomar, och man griper icke til pillerna
förrän man funnit alla andra medel
otilräckliga. Desse eremiter äro
likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
