Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jethys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
604
marne i en familj som iakkttagit ceremonien, hwarunder
en af dessa embetsmän sätter sitt sigill.
JETHYS, son af Atergatis. Se MOPSUS 6.
JEZD, JEZDAN, den allsmägtiga Gudens namn på det gamla
persiska språket.
JEZID, et namn som betyder kättersk hos Mahometanerne.
– Någre tala om Jeziderne, såsom et särskilt folkslag,
med et språk alldeles olika turkiskan och persiskan,
dock mera likt det sednare. De säga at det finnes 2
slag af J., hwite o. swarte. De hwite ha icke sprundet
öppet på sina skjortor, utan blott et rundt hål at
träva in hufwudet, och detta til minne af en cirkel af
guld och ljus, som ifrån himmelen nedsteg i nacken på
deras store Scheik eller chefen för deras sekter. De
fwarte äro Fakirer ell. munkar. Turkar och J. hata
hwarandra tappert, och det största skällsord man kan
gifwa en man i Turkiet, är at kalla honom Jezid.
Deremot älska J. de Christne ganska mycket, emedan de
tro at Jeziden, deras chef, är JEsus Christus, eller
också derföre at, enligt sägen, Jezid fordom ingick
förbund med de Christne emot Turkarne. – De dricka
win, äfwen til öfwerdrift, och äta swinkött. De låta
icke friwilligt omskära sig. Deras okunnighet är
gränslös; de hafwa ingen bok; emedlertid tro de på
Evangelium o. Judarnes heliga böcker, utan at läsa
eller ens äga dem; de aflagga löften och göra
wallfarter, men hafwa hwarken moskéer, tempel, bönhus,
fester ell. ceremonier, och hela deras Gudstsenst
består i at sjunga andeliga sånger til Christi, J.
Marias o. Mahomets ära. Under bönen wända de sig åt
öster, såsom de Christne, då Turkarne wända sig åt
söder. De tro äfwen at Satan kan möjligen en dag
återfå Guds nåd, och anse honom såsom werkstallare af
Guds rättwisa i andra werlden. Derföre göra de det til
en religionspligt at aldrig tala illa om honom, af
frugtan at han skall hämnas; också när de tala om
honom, kallas han ängeln-påfågeln, eller den som de
förståndige förbanna. – De swarte Jeziderne anses för
helgon, och man får icke begråta deras död, men wäl
glädjas deröfwer likwäl äro de fleste af dem endast
herdar. De få icke sjelfwe döda de djur hwilkas kött
de äta, utan lemna det beswäret åt de hwite Jeziderne.
De gå truppwis som Araberne, byta ofta om
boningsplats, och bo under swarta gethårstält,
omgärdade med sammanflätadt rör och törne. Tälten
upslås i cirkelform, och hjordarne ligga i
medelpunkten. De köpa sina hustrur, som wanligen kosta
200 R:dr öfwer hufwud. Ägtenskapsskillnad är tillåten,
med willkor likwäl at man blir Fakir. De anse för
brott at raka eller afkloppa skägget, om det än wore
aldrig så litet. Några pläqseder tyckas utmärka, at de
härstamma ifrån en Christen sekt: t.ex. wid deras
gästabud bjuder den ene den andra en skål full med win
och säger: “Tag kalken m. Jesu Christi blod.” Denne
kysser derpå bjudarens hand och dricker.
JIAR, se JAR.
JOB (Mahom. och Rabb. M.), Alchemister säga, at Job
blef efter sina missöden så mägtig, at hos honom
regnade guldfsalt: en idé som mycket liknar Arabernes,
hwilka påstå at den snö och det regn som föllo hos
honom, woro af et dyrbart wärde. Isidorus förlägger i
Iduméen en källa af samma namn, som är klar tre
månader om året, grumlig tre månader, grön tre och röd
tre andra månader. Det är förmodligen samma källa, som
Musulmännen påstå at ängeln Gabriel lät upwälla genom
en stampning af foten o. hwars han twådde Job så at
han blef frisk igen.
JOCUS, en Gud för skämt o. infall. Se LEKAR, MOMUS.
JODULT, en sachsisk afgud, war i början blott et
beläte, som hertigen i Sachsen, Lotharins, låtit
upställa uti nejden af skogen Welps, efter sin öfwer
Henrik 5 år 1115 wunna seger. Det war en mansbild, som
i högra handen höll en klubba, i den wenstra en röd
sköld, samt red på en hwit häst.
JOGUIS (Ind. M.), et slags munkar, som genom et ifrigt
betraktande af det Högsta Wäsendet, tro sig komma til
en innerlig förening m. Gud. Se NYAJAM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
