Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jethys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marne i en familj som iakkttagit
ceremonien, hwarunder en af dessa
embetsmän sätter sitt sigill.
JETHYS, son af Atergatis. Se
MOPSUS 6.
JEZD, JEZDAN, den allsmägtiga
Gudens namn på det gamla persiska
språket.
JEZID, et namn som betyder
kättersk hos Mahometanerne. – Någre
tala om Jeziderne, såsom et särskilt
folkslag, med et språk alldeles olika
turkiskan och persiskan, dock mera likt
det sednare. De säga at det finnes 2
slag af J., hwite o. swarte. De hwite
ha icke sprundet öppet på sina
skjortor, utan blott et rundt hål at
träva in hufwudet, och detta til minne
af en cirkel af guld och ljus, som
ifrån himmelen nedsteg i nacken på
deras store Scheik eller chefen för deras
sekter. De swarte äro Fakirer ell.
munkar. Turkar och J. hata hwarandra
tappert, och det största skällsord man
kan gifwa en man i Turkiet, är at kalla
honom Jezid. Deremot älska J.
de Christne ganska mycket, emedan de
tro at Jeziden, deras chef, är JEsus
Christus, eller också derföre at, enligt
sägen, Jezid fordom ingick förbund
med de Christne emot Turkarne. –
De dricka win, äfwen til öfwerdrift,
och äta swinkött. De låta icke
friwilligt omskära sig. Deras
okunnighet är gränslös; de hafwa ingen bok;
emedlertid tro de på Evangelium o.
Judarnes heliga böcker, utan at läsa
eller ens äga dem; de aflagga löften
och göra wallfarter, men hafwa
hwarken moskéer, tempel, bönhus, fester ell.
ceremonier, och hela deras Gudstsenst
består i at sjunga andeliga sånger til
Christi, J. Marias o. Mahomets ära.
Under bönen wända de sig åt öster,
såsom de Christne, då Turkarne
wända sig åt söder. De tro äfwen at
Satan kan möjligen en dag återfå Guds
nåd, och anse honom såsom
werkstallare af Guds rättwisa i andra
werlden. Derföre göra de det til en
religionspligt at aldrig tala illa om
honom, af frugtan at han skall hämnas;
också när de tala om honom, kallas
han ängeln-påfågeln, eller den som de
förståndige förbanna. – De swarte
Jeziderne anses för helgon, och man
får icke begråta deras död, men wäl
glädjas deröfwer likwäl äro de fleste
af dem endast herdar. De få icke
sjelfwe döda de djur hwilkas kött de äta,
utan lemna det beswäret åt de hwite
Jeziderne. De gå truppwis som
Araberne, byta ofta om boningsplats,
och bo under swarta gethårstält,
omgärdade med sammanflätadt rör och
törne. Tälten upslås i cirkelform, och
hjordarne ligga i medelpunkten. De
köpa sina hustrur, som wanligen kosta
200 R:dr öfwer hufwud.
Ägtenskapsskillnad är tillåten, med willkor
likwäl at man blir Fakir. De anse för
brott at raka eller afkloppa skägget,
om det än wore aldrig så litet.
Några pläqseder tyckas utmärka, at de
härstamma ifrån en Christen sekt: t.
ex. wid deras gästabud bjuder den
ene den andra en skål full med win
och säger: “Tag kalken m. Jesu
Christi blod.” Denne kysser derpå
bjudarens hand och dricker.
JIAR, se JAR.
JOB (Mahom. och Rabb. M.),
Alchemister säga, at Job blef efter sina
missöden så mägtig, at hos honom
regnade guldsalt: en idé som mycket
liknar Arabernes, hwilka påstå at den snö
och det regn som föllo hos honom,
woro af et dyrbart wärde. Isidorus
förlägger i Iduméen en källa af
samma namn, som är klar tre månader
om året, grumlig tre månader, grön
tre och röd tre andra månader. Det
är förmodligen samma källa, som
Musulmännen påstå at ängeln Gabriel lät
upwälla genom en stampning af foten
o. hwars han twådde Job så at han blef
frisk igen.
JOCUS, en Gud för skämt o. infall.
Se LEKAR, MOMUS.
JODULT, en sachsisk afgud, war i
början blott et beläte, som hertigen i
Sachsen, Lotharius, låtit upställa uti
nejden af skogen Welps, efter sin
öfwer Henrik 5 år 1115 wunna seger.
Det war en mansbild, som i högra
handen höll en klubba, i den wenstra
en röd sköld, samt red på en hwit häst.
JOGUIS (Ind. M.), et slags
munkar, som genom et ifrigt betraktande
af det Högsta Wäsendet, tro sig
komma til en innerlig förening m. Gud.
Se NYAJAM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
