Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Johanithon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
605
JOHANITHON, et namn soln en Arab giftver åt Edris
eller Henoch, o. som af Greker, Indar o. Araber
förblandas m. en mycket gammal Hermes.
JONDOXUANS (Jap. M.), en as de 12 sekterne ibland
japanska munkar Amidas är deras skyddspatron.
JOPPE, dotter af Æolus och gift med Cepheus, gaf sitt
namn åt en stad i Palæstina, anlagdas hennes gemål.
JORDAN (Sinneb, lär.). Dandré-Bardon har föreställt
denna flod under bild af en gubbe med gyttjigt skägg,
stödd på et lejon til hälften inkrupet i en rörbuske,
emedan lejonen pläga om sommaren draga sig in uti
rören som wara långsutåt stranden.
JORDEN. Få hedniska nationer finnas, som icke dyrkat
Jorden. Egyptier, Syrier, Phrygien, Scyther, Greker o.
Romare hafwa tilbedt J. o. satt denne tillika med
Himmelen och Stjernorna bland de äldsta Gudomligheters
antal. Hesiodus säger at hon föddes strax efter Chaos;
at hon gifte sig m. Himmelen, och blef moder för Gudar
o. Jättar, för ondt o. godt, for dygder och laster.
Man låter henne äfwen gifta sig med Tartarus o. Pontus
eller Hafwet, hwarigenom frambragtes alla widunder i
dessa elementer. De gamle ansågo J. wara Naturen,
eller en allmän moder för alla warelser; hwarföre hon
ock wanligen kallades magna Mater eller den stora
Modern. Hon hade flera andra namn, såsom Titæa ell.
Titera, Ops, Vesta, Tellus och ähwen Cybele: ty man
har ofta förblandat henne med denna Gudinna. – De
störste filosofer i hedendomen trodde at war själ war
en del af den gudomliga naturen, divinæ particula
auræ, säger Horatius. Mängden trodde, at menniskan war
född af wattenblandad jord, som upwärmdes af
solstrålarne. Ovidius har innefattat båda meningarne i
de wackra verser, der han säger at “menniskan föddes;
om Fadern af tingen och bättre naturer henne af eget
gudomeligt frö förlänade bildning, ell. om jorden, så
nyligen skapt, så nyligen gången, ut från æthern
behållande än af dess lynne en lemning, blef af Japeti
son, i blandning med rinnande watten, sammansatt til
en bild af allting styrande Gudar.” I Mythologien
förekomma ofta Jordens barn i allmänhet: när man icke
kände en rygtbar mans härkomst, sades han wara en son
af J., d.w.s. at han war född i landet, men at man ej
kände hans föräldrar. – J. hade tempel, altaren, offer
och Orakel. I Sparta fans et J:s tempel som kallades
Gasepton. I Athén offrades åt J. såsom åt en
Gudomlighet, hwilken wakade öfwer ägtenskap. I Achaja,
wid floden Krathis, låg et rygtbart tempel inwigdt åt
J., som kallades Gudinnan med dem stora barmen; hennes
bildstod war af trä. Til hennes prestinna utnämndes en
qwinna, som ifrån den stunden måste alltid wara kysk;
hon borde ha warit gift blott en enda gång, och för at
wara säker derpå, lät man henne undergå et ohyggligt
prof, neml. at dricka blodet efrer en tjur: war hon
skyldig til mened, blef detta blod för henne et
rysligt gift. (Sinneb. l.) På en gammal tafla, som
föreställer Herkulis strid m. Anteus, är J. föreställd
under skapnad af en qwinna som sitter på en klippa. På
en gammal fluss är hon afbildad såsom en klippa hwarpå
Themis sitter, för at utmärka at denna Gudinna war J:s
dotter. I allm. föreställdes hon halfliggande, stödd
emot en oxe, o. hållande et fullhorn, samt åtföljd af
barn som föreställa årstiderna. I nyare tider är
Jorden allegoriserad såsom en wördnadswärd matrona,
sittande på en glob, och m. tornkrona på hufwudet,
hållande et omnighetshorn fullt med frukt. Stundom är
hon äfwen krönt m. blomster. Bredwid henne står oxen
som arbetar i jorden, fåret som lägger rå hullet, och
lejonet som de gamle gifwa åt Cybele. Se CYBELE,
TELLUS. – Le Brun har i Auroras pavillon uti Sceaux
personifierat Jorden genom en qwinna som stöder sig
emot en urna, och låter mjölk framstrila ur brösten,
under det hon aflägger en mantel, ur hwilken en swärm
med fåglar flyger up i luften. (Nord. M.) I den
prosaiska Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
