Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Johanithon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHANITHON, et namn som en
Arab giftver åt Edris eller Henoch, o.
som af Greker, Indar o. Araber
förblandas m. en mycket gammal Hermes.
JONDOXUANS (Jap. M.), en af de
12 sekterne ibland japanska munkar
Amidas är deras skyddspatron.
JOPPE, dotter af Æolus och gift
med Cepheus, gaf sitt namn åt en stad
i Palæstina, anlagdas hennes gemål.
JORDAN (Sinneb, lär.).
Dandré-Bardon har föreställt denna flod
under bild af en gubbe med gyttjigt
skägg, stödd på et lejon til hälften
inkrupet i en rörbuske, emedan lejonen
pläga om sommaren draga sig in uti
rören som wara långsutåt stranden.
JORDEN. Få hedniska nationer
finnas, som icke dyrkat Jorden. Egyptier,
Syrier, Phrygien, Scyther, Greker o.
Romare hafwa tilbedt J. o. satt
henne tillika med Himmelen och
Stjernorna bland de äldsta Gudomligheters
antal. Hesiodus säger at hon föddes
strax efter Chaos; at hon gifte sig m.
Himmelen, och blef moder för Gudar
o. Jättar, för ondt o. godt, för
dygder och laster. Man låter henne
äfwen gifta sig med Tartarus o.
Pontus eller Hafwet, hwarigenom
frambragtes alla widunder i dessa
elementer. De gamle ansågo J. wara
Naturen, eller en allmän moder för alla
warelser; hwarföre hon ock wanligen
kallades magna Mater eller den stora
Modern. Hon hade flera andra namn,
såsom Titæa ell. Titera, Ops, Vesta,
Tellus och äfwen Cybele: ty man har ofta
förblandat henne med denna
Gudinna. – De störste filosofer i
hedendomen trodde at wår själ war en
del af den gudomliga naturen,
divinæ particula auræ, säger Horatius.
Mängden trodde, at menniskan war
född af wattenblandad jord, som
upwärmdes af solstrålarne. Ovidius har
innefattat båda meningarne i de
wackra verser, der han säger at
“menniskan föddes; om Fadern af tingen och
bättre naturer henne af eget
gudomeligt frö förlänade bildning, ell. om
jorden, så nyligen skapt, så nyligen
gången, ut från æthern, behållande än af
dess lynne en lemning, blef af Japeti
son, i blandning med rinnande
watten, sammansatt til en bild af
allting styrande Gudar.” I mythologien
förekomma ofta Jordens barn i
allmänhet: när man icke kände en
rygtbar mans härkomst, sades han wara
en son af J., d. w. s. at han war
född i landet, men at man ej kände
hans föräldrar. – J. hade tempel,
altaren, offer och Orakel. I Sparta
fans et J:s tempel som kallades
Gasepton. I Athén offrades åt J.
såsom åt en Gudomlighet, hwilken
wakade öfwer ägtenskap. I Achaja, wid
floden Krathis, låg et rygtbart
tempel inwigdt åt J., som kallades
Gudinnan med dem stora barmen;
hennes bildstod war af trä. Til hennes
prestinna utnämndes en qwinna, som
ifrån den stunden måste alltid wara
kysk; hon borde ha warit gift blott
en enda gång, och för at wara säker
derpå, lät man henne undergå et
ohyggligt prof, neml. at dricka blodet
efrer en tjur: war hon skyldig til
mened, blef detta blod för henne et
rysligt gift.
(Sinneb. l.) På en gammal tafla,
som föreställer Herkulis strid m.
Anteus, är J. föreställd under skapnad
af en qwinna som sitter på en klippa.
På en gammal fluss är hon afbildad
såsom en klippa, hwarpå Themis
sitter, för at utmärka at denna
Gudinna war J:s dotter. I allm.
föreställdes hon halfliggande, stödd emot en
oxe, o. hållande et fullhorn, samt
åtföljd af barn som föreställa
årstiderna. I nyare tider är Jorden
allegoriserad såsom en wördnadswärd
matrona, sittande på en glob, och m.
tornkrona på hufwudet, hållande et
ymnighetshorn fullt med frukt.
Stundom är hon äfwen krönt m. blomster.
Bredwid henne står oxen som
arbetar i jorden, fåret som lägger på
hullet, och lejonet som de gamle gifwa
åt Cybele. Se CYBELE, TELLUS. –
Le Brun har i Auroras pavillon uti
Sceaux personifierat Jorden genom
en qwinna som stöder sig emot en urna,
och låter mjölk framstrila ur brösten,
under det hon aflägger en mantel, ur
hwilken en swärm med fåglar flyger
up i luften.
(Nord. M.) I den prosaiska
Eddans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
