- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
54

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lära ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödwåndig för en läkare; tygeln och
betslet wid figurens fötter utmärka
den återhållsamhet den tilfrisknade bör
iakttaga. Se Æsculapius.
Pausanias tror at L. war föreställd på
Copseli kista eller sädesmått i Junos
tempel i Elis, genom twenne
qwinnofigurer, af hwilka den ena höll en
mortel, och den andra en mortelstöt.

Lära, lärdom (Doctrine)
(Sinnebildslära). Ripa afmålar henne
såsom en qwinna af mogen ålder,
anständigt klädd, med öppna armar, för
at emottaga alla dem som förtjena at
nalkas henne. I wenstra handen
håller hon en spira med en sol i öfra
ändan, och på knäna en öppen bok,
under det at en ymnig dagg öfwer
henne nedfaller ifrån en klar o.
molnfri himmel. Gravelot tillägger en
fackla, och et barn, som bemödar sig
at få satt i henne.

Läragtigheten (Sinneb. lär.)
Enligt Ripa är det en enkelt klädd
qwinna, i den ställning, som woro
hon färdig at omfamna hwilket
föremål som helst; hon har en spegel på
magen, emedan spegeln emottaqer alla
föremål som wisa sig. Hon håller i
handen en papegoja, en mycket läragtig
fågel. Til dessa emblemer har
Cochin lagt et ok, som hon låter
lägga på arlarna, och omkring henne ses
de smidigaste trädslag, såsom wide,
pil m.fl. Abbé Ferro gifwer henne til
bevis en wäderflagg, med dessa
italienska ord: s’aggirera, se picciol
aura spira
, den rör sig nog bara det
blåser aldrig så litet. Se
Oläragtigheten.

Lärde (Chin. M.) den ädlaste
och mest utmärkte sekt i China, som
Confucius skall hafwa stiftat, ell.
åtminstone ånyo uprättat. Det säges
at denna sekt dyrkar et Högsta
Wäsende, ewigt och allsmägtigt, under
namn af Chang-Ti, konungen af
höjden, ell. himmelens herre; men deras
upförande tyckes wisa, at det Högsta
Wäsendet icke är den ende Guden de
erkänna, emedan de wisa en gudomlig
dyrkan åt sina förfäders själar, och
offra åt skyddsgudar; men en swårare
beskyllning emot dem är, at de skola
wara atheister. Flere påstå, at de med
namnet Chang-Ti icke förstå annat
än sjelfwa den materiela och synliga
himmelen. Ehuru de ofta förklarat,
at deras dyrkan endast hade til
föremål detta Högsta Wäsende som
regerar i himmelen, har man alltid
misstänkt någon twetydighet i deras lära;
men wid närmare undersökning torde
de förr wara afgudadyrkare än
atheister. Emedlertid finnas af Confucii
anhängre, som skilja sig från de
öfriga genom tänkesätt, som med mycket
skäl skulle förmå en at anse dem wara
atheister, om det ogenomträngliga
mörkret i deras system tillåte at
deröfwer fästa et säkert omdöme. Detta
system antogs i början af 15:de seklet
af en ny sekt, den man kan anse
såsom en reform af de Lärdes, och som
blef den rådande sekten wid
Mandarinernes hof. Kejsaren Yong-Lo, som
då regerade, beskyddade denna nya sekt,
och beslöt äfwen at förstöra de andra,
isynnerhet Lao-Kiums och Fo’s, som
hade infört i riket et betydligt antal
widskepliga läror; men man föreställde
honom at det war farligt at beröfwa
folket de afgudar de woro så förtjuste
uti, och at afgudadyrkarnes antal
war för stort för at kunna hoppas utrota
afguderiet. Hofwet inskränkte sig
deröre ganska klokt at fördömma alla
andra sekter såsom kätterier; en
fåfång ceremoni, som ännu årligen
firas i Pekin, utan at folket wisar
mindre ursinnig tilgifwenhet för de
ohyggliga afgudabilder som upfylla
pagoderna. Denna sekt, rygtbar i China,
är äfwen mycket utspridd i Tunquin.
Likwäl märker man någon åtskillnad
emellan tänkesätten hos de Lärde i
Tunquin och hos dem i China. De
förre tro at hos menniskor och djur
finnes et fint ämne, som förswinner
och förlorar sig i luften, när döden
uplöser kroppens delar. Til
elementerna räkna de äfwen trä o. metaller,
men icke luften. De wisa Gudomlig
ära åt de 7 planeter och de 5
elementer de antaga. De hafwa fyra Gudar
som de dyrka, men hafwa icke uptäckt
deras namn eller sysslosättningar (Se
Satibana). De Chinesiske Lärde
erkänna icke i naturen något annat än
naturen sjelf, den de beskrifwa såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free