Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Måltider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt Varro, anförd af Aulus
Gellius, war, at gästerne woro icke mindre
än 3, och aldrig mer än 9; men
Grekerne höllo M. för flera personer, och
ofta ganska kostsamma. – Hos de rike
Egyptierne plägade man wid slutet
af et kalas wisa gästerna en
mumiebild, och sade til dem: “äten och roen
eder, ty snart blifwen j like denna”.
Athenœus säger at hos dem framsattes
inga bord, utan man bar faten til
gästerna, så at de fingo taga efter behag.
– Hos Romarne deremot, äfwensom
hos flera andra nationer, framsattes
borden fulllastade med mat, och
borttogos sedan tillika med faten: någon
gång framställdes, under samma
måltid, ända til 7 och flera bord. – När
Gallerne spisade i sällskap med
konungen, rörde de hwarken wid bröd eller
någon rätt, förr än konungen hade
först smakat derpå: när de förnäme i
nationen gingo ut i krig, bjödo de til
sitt bord snyltgäster, som under
måltiden sjöngo til deras wälgörares ära.
Desse skalder woro af bardernes klass.
– Ibland de kötträtter som
förtärdes wid dessa M. satte de gamle mesta
wärdet på willbråd; isynn. woro
Romarne snåle efter fisk. De kände bruket
af läckra såser och bakelser. Man åt
egg i början och frukt wid slutet af
måltiden. – Wid stora kalas
tilsattes en konung som skulle placera
gästerna. Han waldes genom lottning
eller af den som gaf kalaset: och man
måste owillkorligen lyda honom. –
Alla stora M. höllos om aftnarne;
frukosten och middagsmåltiden woro
små måltider i jemnförelse med supén.
– Grekerne gjorde fyra mål om
dagen: frukosten akratisma, middagen
dorpiston, aftonward hesperisma, på
latin merenda, och aftonmåltiden
dipnon eller epidorpis, på latin cœna.
– Enligt de attiska lagarna fick
gästernes antal icke öfwerstiga 30.
Kockarne, som hyrdes för de stora
måltiderne, gåfwo sina namn åt
gynekonomerne, d.ä. de som hade inseende
öfwer gästabuden, och sågo til at
damerna upförde sig skickligt. Obemängdt
win dracks icke före än wid måltidens
slut, då en skål tömdes för den goda
Genius. – Det tilhörde Areopagiterne
at straffa dem som woro omåttlige. –
Wid bordet läto de gamle betjena sig
af munskänkar, pocillatores, som woro
unga och wackra slafwar. Qwinnor
passade äfwen up wid bordet. –
Under yppighetens tidehwarf hos Greker
och Romare, infördes wid slutet af
måltiden sångerskor, danserskor och
aktriser.– De gamle bekräftade nästan
alltid deras afhadlingar genom
religiösa måltider, dem de kallade ebulæ
confirmationis. Måltiden som gafs
af den, hwilken blifwit befordrad til
augur eller pontifex, kallades epulum
receptionis.
MÅNDAGEN (Sinneb. l.)
föreställes på monumenter genom bilden af
Diana Luna, med en halfmåne på
hufwudat.
MÅNEGARMR, en ulf, se SOL.
MÅNEN, den största af hedendomens
Gudamagter, näst Solen. Macrobius
til och med påstår at de alla kunna
hänföras til dessa båda himlakroppar.
Hesiodus gör henne (i Sw. honom)
til dotter af Hyperion o. Thea.
Pindarus kallar henne nattens öga, och
Horatius tystnadens drottning. En
del Österländningar dyrkade henne
under namn af Urania. Det är
Egytiernes Isis, Pheniciernes Astarte,
Ebréernes Meni och himmelens
drottning. Persernes Mylitta, Arabernes
Alilat, Grekernes Selene och
Romarnes Diana, Venus och Juno. Cæsar
gifwer de Nordiska folkslagen och de
gamla Germanerne inga andra Gudar
än Elden, Solen och Månen. Den
sednares dyrkan gick öfwer den
Germaniska oceanens gränser och kom
ifrån Sachsen til England och Gallien,
der M. hade et orakel som betjentes af
Druidinnorna på ön Sain, nära
Brest. Trollqwinnorna i Thessalien
sades hafwa en förtrolig bekantskap
med M., och skröto öfwer at kunna,
genom sina konster, antingen befria
henne ifrån den draken som wille
upsluka henne, hwilket skedde genom
slamret af kopparkettlar då hon war
förmörkad, eller efter deras behag låta
henne nedstiga på jorden. Idéen at
M. möjligen kunde wara bebodd, har
gifwit anledning til rätt gwicka
dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
