Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sik; när de kommit fram til altaret,
uplyfta de tre gånger offergåfwan
öfwer hufwudet, lemna den sedan åt
talapoinerne, och gå ur templet mera
nöjde och smickrade än de som fått
deras skänker.
(Amer. M.) Inbyggarne i Florida
anställa årligen emot slutet af Febr.
månad et högtidligt offer åt Solen,
och det tilgår på följande sätt: De
fylla med alla slags örter huden efter
den största hjort de dödat, så at den
liknar en werklig hjort. Den pryda
de med blomsterband o. årstidens frukt;
sedan fästa de honom i toppen af et
träd och dansa deromkring under det
de afsjunga låfsånger til Solens ära,
och ställa til honom åtskilliga böner
som hafwa afseende på deras behof.
Detta offer sitter qwar i trädet til
nästa år. – Intet folkslag i werlden
offrar så ofta åt sina gudar som de i
Virginien. Företaga de en resa, så
antända de tobak. Fara de öfwer en
sjö eller flod, kasta de deri tobak och
hwad dyrbart de äga, för at af
flodanden få en lycklig öfwerfart. När
de återkomma ifrån jagt, krig eller
annat dylikt foretag, offra de en del
af bytet, den finaste tobak, pelswerk,
färger, fett och det bästa willbråd de
erhållit.
– (Sacrifices) De ceremonier som
iakttogos wid denna religionshandfing,
angingo de personer som offrade,
djuren som borde slagtas, och sfjefwa
offren: hwad personerne beträffade, som
förrättade offringen, borde de först och
främst wara rene o. kyske, icke hafwa
ådragit sig någon besmittelse, samt
afhålla sig ifrån kärlekens nöjen, allt
i enlighet med de tolf taflornas lag.
Offerprestens drägt borde wara hwit,
och dessutom bar han en krans af det
träd som war helgadt den Gud åt
hwilken han offrade. War det et
löftesoffer, förrättade presten det med
utslaget hår, nedsläppt klädning o.
barfota, emedan detta yttre passade för de
bönfallande; och högtidligheten
börjades alltid med löften m böner.
Offerdjuren kallades victima ell. hostia. De
borde wara wackra o. friska: och hwar
Gud hade sina, som måste slagtas åt
honom. I början offrades åt Gudarna
blott jordens frukt, och Numa hade
så inrättat hos Romarne, enligt hwad
Plutarchus berättar; men mer honom
infördes äfwen hos dem bruket at offra
djur, och de ansågo blodsutgjutelse
såsom högst behaglig för Gudarne. När
offringen skulle börjas, påböd en
härold allmän tystnad; alle profane
blefwo bortwiste, och presterne lade mola
salsa på offerdjuret, eller en deg af
hwetemjöl och salt, och kallades denna
ceremoni immolatio. Derefter
smakade presten på winet, gaf de
närwarande äfwen at smaka, och
uthällde det mellan djurets horn. Sedan
gjorde han libationer, och elden
uptändes; och då rökelsen war bränd,
framfördes af drängar, som kallades
Popæ och woro halfnakne, offerdjuret
til altaret; en annan, benämnd
Cultrarius, slog det med en yxa o.
slagtade det genast; bloden samlades och
utgöts på altaret. Derefter lades
offerdjuret up på det heliga bordet,
anclabris, der det styckades sedan
inelfworna blifwit uttagna; någon gång
brändes det helt o. hållet, men oftast
delades det med Gudarna. De som
förrättade offringen, åto med sina
wänner den delen som fallit på deras lott,
hwaraf hände, at månge anställde offer
blott för at få en dugtig måltid. Efter
slutad offring, twättade presterne sina
händer, läste några böner och gjorde
nya libationer, hwarefter folket
förafskedades med wanliga ordet llicet
ell. Ex templo. War det et allmänt
offer, åtföljdes det af et gästabud
kalladt epulæ sacrificales; men war det
enskilt, war gästabudet det äfwen, och
man spisade den delen af offerdjuren
som delades med Gudarne. –
Grekerne följde nästan samma ceremonier
och bruk som Romarne. De förgyllde
hornen på de stora offerdjuren, såsom
oxen och tjuren, och krönte de smärre
med bladen af det träd eller ört som
war helgadt den Gudamagt åt hwilken
man offrade. Wid altarfoten ställdes
de heliga korgarne som innehöllo allt
hwad som tilhörde ceremonien, gåfwor,
knifwar, skålar och annat tilbehör.
Dessa korgar buros af camphorer. Då
offerdjuret framkommit, beströddes det
med mjöl ifrån pannan til swansen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
