Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194
sik; när de kommit fram til altaret, uplyfta de tre
gånger offergåfwan öfwer hufwudet, lemna den sedan åt
talapoinerne, och gå ur templet mera nöjde och
smickrade än de som fått deras skänker.
(Amer. M.) Inbyggarne i Florida anställa årligen emot
slutet af Febr. månad et högtidligt offer åt Solen,
och det tilgår på följande sätt: De fylla med alla
slags örter huden efter den största hjort de dödat, så
at den liknar en werklig hjort. Den pryda de med
blomsterband o. årstidens frukt; sedan fästa de honom
i toppen af et träd och dansa deromkring under det de
afsjunga låfsånger til Solens ära, och ställa til
honom åtskilliga böner som hafwa afseende på deras
behof. Detta offer sitter qwar i trädet til nästa år.
– Intet folkslag i werlden offrar så ofta åt sina
gudar som de i Virginien. Företaga de en resa, så
antända de tobak. Fara de öfwer en sjö eller flod,
kasta de deri tobak och hwad dyrbart de äga, för at af
flod-anden få en lycklig öfwerfart. När de återkomma
ifrån jagt, krig eller annat dylikt foretag, offra de
en del af bytet, den finaste tobak, pelswerk, färger,
fett och det bästa willbråd de erhållit.
– (Sacrifices) De ceremonier som iakttogos wid denna
religionshandfing, angingo de personer som offrade,
djuren som borde slagtas, och sfjefwa offren: hwad
personerne beträffade, som förrättade offringen, borde
de först och främst wara rene o. kyske, icke hafwa
ådragit sig någon besmittelse, samt afhålla sig ifrån
kärlekens nöjen, allt i enlighet med de tolf taflornas
lag. Offerprestens drägt borde wara hwit, och dessutom
bar han en krans af det träd som war helgadt den Gud
åt hwilken han offrade. War det et löftesoffer,
förrättade presten det med utslaget hår, nedsläppt
klädning o. barfota, emedan detta yttre passade för de
bönfallande; och högtidligheten börjades alltid med
löften m böner. Offerdjuren kallades victima ell.
hostia. De borde wara wackra o. friska: och hwar Gud
hade sina, som måste slagtas åt honom. I början
offrades åt Gudarna blott jordens frukt, och Numa hade
så inrättat hos Romarne, enligt hwad Plutarchus
berättar; men mer honom infördes äfwen hos dem bruket
at offra djur, och de ansågo blodsutgjutelse såsom
högst behaglig för Gudarne. När offringen skulle
börjas, påböd en härold allmän tystnad; alle profane
blefwo bortwiste, och presterne lade mola salsa på
offerdjuret, eller en deg af hwetemjöl och salt, och
kallades denna ceremoni immolatio. Derefter smakade
presten på winet, gaf de närwarande äfwen at smaka,
och uthällde det mellan djurets horn. Sedan gjorde han
libationer, och elden uptändes; och då rökelsen war
bränd, framfördes af drängar, som kallades Popæ och
woro halfnakne, offerdjuret til altaret; en annan,
benämnd Cultrarius, slog det med en yxa o. slagtade
det genast; bloden samlades och utgöts på altaret.
Derefter lades offerdjuret up på det heliga bordet,
anclabris, der det styckades sedan inelfworna blifwit
uttagna; någon gång brändes det helt o. hållet, men
oftast delades det med Gudarna. De som förrättade
offringen, åto med sina wänner den delen som fallit på
deras lott, hwaraf hände, at månge anställde offer
blott för at få en dugtig måltid. Efter slutad
offring, twättade presterne fina händer, läste några
böner och gjorde nya libationer, hwarefter folket
förafskedades med wanliga ordet llicet ell. Ex templo.
War det et allmänt offer, åtföljdes det af et gästabud
kalladt epulæ sacrificales; men war det enskilt, war
gästabudet det äfwen, och man spisade den delen af
offerdjuren som delades med Gudarne. – Grekerne följde
nästan samma ceremonier och bruk som Romarne. De
förgyllde hornen på de stora offerdjuren, såsom oxen
och tjuren, och krönte de smärre med bladen af det
träd eller ört som war helgadt den Gudamagt åt hwilken
man offrade. Wid altarfoten ställdes de heliga
korgarne som innehöllo allt hwad som tilhörde
ceremonien, gåfwor, knifwar, skålar och annat
tilbehör. Dessa korgar buros af camphorer. Då
offerdjuret framkommit, beströddes det med mjöl ifrån
pannan til swansen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
