Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
195
innan det slagtades; och skedde offret til någon
himmelsk Gudamagts ära, wändes hufwudet åt himmelen.
En af de mest religiösa förrättningar war at flå
offerdjuren, och med deras hudar behänga Gudarnes
stoder. Stundom upsattes de på murarna ell. i
tempel-hwalfwen. Äfwen presterne plägade lägga sig at
sofwa på skinnen efter lam, får och gumsar. Sedan de
waknar berättade de sin dröm, och den tolkades som et
orakel. På offerdagen äto de hemma hos sig, under
mycken andakt, en del af det heliga köttet, i sällskap
med sina wänner, eller stickade dein en portion deraf;
de ansågo äfwen för en religionspligt at taga emot om
någon böd dem på gatan, och bära det hem. Utom djurens
slagtande betjente de sig wid offren af kafor gjorda
af mjöl och honing. Rikt folk offrade åt Gudarne
åtskilliga slags offer, i mån af deras förmögenhet. De
fattiges offer bestodo blott i handkyssningar. Ofta
kastades lefwande hästar i sjöar o. floder, för at ära
deras snabba lopp. Romarne hade tre slags offer:
allmänna, enskilta och främlingars.
De första höllos på allmän bekostnad til statens
bästa; andra slaget anställdes af hwar familj, och på
dens bekostnad hwars skyldighet det war at anställa
det, och de kallades Gentilitia__;tredje slaget
firades då man förde til Rom skyddsgudarne i de städer
ell. landskap som bliwit underkufwade, tillika med
deras mysterier eller ceremonier. Offren bestodo af 4
hufwud-delar: 1. Libatio, då litet win hälldes på
offerdjuret; 2. Immolatio, djurets slagtande sedan det
blifwit beströdt med mola salsa, 3. Redditio, dä
innanmätet offrades åt Gudarna; och 4. Litatio, då
offringen war fullkomligen förrättad, så at ingenting
war at påminna. Offren woro olika, allt efter de Gudar
som dyrkades. De woro särskilta för de himmelska
gudarne, för underjordens, för hafwets, lustens och
jordens. Offerdjuren woro också olika, äfwensom sättet
at offra dem. Ibland de allmänna offren woro sådana
som kallades Stata, bestämda o. högtidliga, som
anställdes på de i romerska kalendern utsatta
högtidsdagar; och andra utomordentliga. Indicta,
emedan de särskilt anbefalldes af någon wigtig
anledning; andra åter som berodde af slumpen, och
kallades Expiatoria, Denicalia, Novendialia_, o.f.w.
Jfr SACRUM.
OFFERDJUR 1. – (Victima); blodigt offer åt Gudarna af
menniskor eller djur. Bruket at offra menniskor har
warit gängse hos de flesta folkslag. Man känner icke
hwem som först tilstyrkte denna grymhet; antingen
Saturnus, enligt Sanchoniatons upgift; ell. Lykaon,
såsom Pausanias tyckes wilja tro, eller ock någon
annan best: allt nog at denna ohygglighet blef på
modet. – Menniskooffer utgjorde redan en del af de
styggelser som Mose förebrår Amoréerne. I tredje
Mose-Bok läser man äfwen at Moabiterne offrade sina
barn åt Moloch. Utan twifwel war denna blodiga plägsed
antagen hos Tyrier o. Phenicier. Judarne sjelfwe hafwa
lånt den af sina grannar, hwarföre Profeterne förebrå
dem; och i Gamla Testamentet förekomma flera sådana
slagtarhusscener. Ifrån Phenicien öfwergick detta bruk
til Grekland, och derifrån förde Pelasgerne det til
Italien. – Plinius säger at wid högst utomordentliga
tilfällen anställdes sådana rysliga offer i Rom. Derom
lemnar romerska historien et märkwärdigt exempel under
andra Puniska kriget. Rom, bestört öfwer nederlaget
wid Cannœ, ansåg denna olycka såsom et uppenbart bewis
på Gudarnes wrede, och tiltrodde sig icke kunna blidka
dem utan genom et mennisko-offer. “Sedan man rådfrågat
de heliga böckerna, säger Livius, offrades de
slagtoffer som woro påbudna wid sådana tilfällen. En
Galler och en Galliska, en Grek o. en Grekinna,
begrafdes lefwande på en allmän plats länge bestämd
för sådana offer, som så mycket stridde mot Numas
religion.” Uttydningen af denna besynnerliga händelse
är följande: Decemvirerne hade sett i de Sibyllinska
böckerna at Galler och Greker skulle intaga staden,
och inbillade sig derföre at, til förekommande af
denna spådoms upfyllande, borde man på en offentlig
plats lefwande begrafwa en man och en qwin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
