Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Offer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan det slagtades; och skedde offret
til någon himmelsk Gudamagts ära,
wändes hufwudet åt himmelen.
En af de mest religiösa förrättningar war
at flå offerdjuren, och med deras hudar
behänga Gudarnes stoder. Stundom
upsattes de på murarna ell. i
tempelhwalfwen. Äfwen presterne plägade
lägga sig at sofwa på skinnen efter
lam, får och gumsar. Sedan de
waknar berättade de sin dröm, och den
tolkades som et orakel. På offerdagen
äto de hemma hos sig, under mycken
andakt, en del af det heliga köttet,
i sällskap med sina wänner, eller
skickade dem en portion deraf; de ansågo
äfwen för en religionspligt at taga
emot om någon böd dem på gatan,
och bära det hem. Utom djurens
slagtande betjente de sig wid offren af
kakor gjorda af mjöl och honing. Rikt
folk offrade åt Gudarne åtskilliga slags
offer, i mån af deras förmögenhet.
De fattiges offer bestodo blott i
handkyssningar. Ofta kastades lefwande
hästar i sjöar o. floder, för at ära deras
snabba lopp. Romarne hade tre slags
offer: allmänna, enskilta och
främlingars. De första höllos på allmän
bekostnad til statens bästa; andra slaget
anställdes af hwar familj, och på dens
bekostnad hwars skyldighet det war at
anställa det, och de kallades
Gentilitia; tredje slaget firades då man förde
til Rom skyddsgudarne i de städer ell.
landskap som bliwit underkufwade,
tillika med deras mysterier eller
ceremonier. Offren bestodo af 4
hufwuddelar: 1. Libatio, då litet win
hälldes på offerdjuret; 2. Immolatio,
djurets slagtande sedan det blifwit beströdt
med mola salsa, 3. Redditio, då
innanmätet offrades åt Gudarna; och
4. Litatio, då offringen war fullkomligen
förrättad, så at ingenting war
at påminna. Offren woro olika, allt
efter de Gudar som dyrkades. De woro
särskilta för de himmelska gudarne,
för underjordens, för hafwets, luftens
och jordens. Offerdjuren woro också
olika, äfwensom sättet at offra dem.
Ibland de allmänna offren woro
sådana som kallades Stata, bestämda o.
högtidliga, som anställdes på de i
romerska kalendern utsatta högtidsdagar;
och andra utomordentliga. Indicta,
emedan de särskilt anbefalldes af någon
wigtig anledning; andra åter som
berodde af slumpen, och kallades
Expiatoria, Denicalia, Novendialia, o.
f. w. Jfr SACRUM.
1. OFFERDJUR (Victima); blodigt
offer åt Gudarna af menniskor eller
djur. Bruket at offra menniskor har
warit gängse hos de flesta folkslag. Man
känner icke hwem som först tilstyrkte
denna grymhet; antingen Saturnus,
enligt Sanchoniatons upgift; ell.
Lykaon, såsom Pausanias tyckes wilja
tro, eller ock någon annan best: allt
nog at denna ohygglighet blef på
modet. – Menniskooffer utgjorde redan
en del af de styggelser som Mose
förebrår Amoréerne. I tredje Mose-Bok
läser man äfwen at Moabiterne
offrade sina barn åt Moloch. Utan
twifwel war denna blodiga plägsed
antagen hos Tyrier o. Phenicier. Judarne
sjelfwe hafwa lånt den af sina
grannar, hwarföre Profeterne förebrå dem;
och i Gamla Testamentet förekomma
flera sådana slagtarhusscener. Ifrån
Phenicien öfwergick detta bruk til
Grekland, och derifrån förde
Pelasgerne det til Italien. – Plinius
säger at wid högst utomordentliga
tilfällen anställdes sådana rysliga offer
i Rom. Derom lemnar romerska
historien et märkwärdigt exempel under
andra Puniska kriget. Rom, bestört
öfwer nederlaget wid Cannœ, ansåg
denna olycka såsom et uppenbart bewis
på Gudarnes wrede, och tiltrodde sig
icke kunna blidka dem utan genom et
mennisko-offer. “Sedan man rådfrågat
de heliga böckerna, säger Livius,
offrades de slagtoffer som woro påbudna
wid sådana tilfällen. En Galler och
en Galliska, en Grek o. en Grekinna,
begrafdes lefwande på en allmän plats
länge bestämd för sådana offer, som
så mycket stridde mot Numas religion.”
Uttydningen af denna besynnerliga
händelse är följande: Decemvirerne hade
sett i de Sibyllinska böckerna at
Galler och Greker skulle intaga staden,
och inbillade sig derföre at, til
förekommande af denna spådoms
upfyllande, borde man på en offentlig plats
lefwande begrafwa en man och en
qwinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
