Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
sluppne jättarnes händer, hade han tilstyrkt dem at,
för at wara okände, antaga skapnad af åtskilliga djur,
och för at gifwa dem en föresyn, hade han iklädt sig
form af en get. Han stridde til och med manhaftigt
emot Typhon; och til erkänsla blef han af dessa samma
Gudar, som han så tappert förswarat, upflyttad til
himmelen, der han utgör stenbockens tecken. Pan stod i
sådant anseende i Egypten, at man såg hans bild i alla
tempel, och at man i Thebais hade upbyggt åt honom en
stad under namn as Chemnis, ell. Pans stad. Han njöt
en lika dyrkan i Mende, hwars namn betydde både Pan
och Bock. Det troddes at han hade åtföljt Osiris på
dennes tåg til Indien, tillika med Anubis och Macedo.
Pan skall hafwa upfunnit bataljordningen, falanger,
och konsten at dela en armé i flyglar, som Greker och
Latinare kalla hornen af en arme; och detta är orsaken
hwarföre han före-ställdes med horn. Enligt Grekerne
war Pan antingen en son af Jupiter och nymfen
Thymbris, eller snarare af Mercurius och Penelope. Det
war förwandlad til bock som denne Gud närmade sig
drottningen på Ithaka, och det är derföre han har horn
och fötter af en bock. Han blef kallad Pan, som bet.
allt, emedan, enligt en gammal mytholog, alla
Penelopes friare, under Ulyssis frånwaro, gemensamt
arbetade på at tilwerka denna gudunge. Epimenides gör
Pan och Areas til twillingbröder, söner af Jupiter och
Calisto. Andre göra honom til sån af Lusten och en
Nereid, ell. ock af Himmelen o. Jorden. Alla dessa
olikheter finna en naturlig förklaring i antalet af
Gudar med detta namn, som Grekerne hade förökat ända
til tolf. – Pan war isynn. dyrkad i Italien, der han
gaf rygtbara orakel. Åt honom offrades honing o.
getmjölk, och til hans ära firades Lupercalia, en
fest, som sedermera blef ganska rygtbar i Italicn, dit
Evandrus I. hade fört Pans gudstjenst. Han föreställes
wanligen ganska ful, med owärdigt hår och skägg, och
bockkropp nedifrån medjan, med ett ord lik en Faun
ell. Satyr. Han skall hafwa blifwit så wanskaplig
derföre at Venus blef upbragt emot honom, öfwer en dom
som han fällt til hennes men. Han håller ofta en
herdestaf, i egenskap af herdarnes Gud, och en flöjt
med sju pipor, hwilken kallas Pans pipa, emedan han
tros hafwa upfunnit den (Se SYRINX). Han sades afwen
wara jägares Gud, men oftare sysslosatta sig med at
springa efter nymfer, hwilkas buse han war, än efter
rådjur. Utom fabeln om Syrinx, hafwa Grekerne flera
andra sagor om denne Gud, såsom at han för Jupiter
uptäckt stället der Ceres gömde sig sedan Proserpina
blef bortröfwad. Jupiter skickade då Parcerne at
trösta Gudinnan, och genom sina böner förmå henne at
låta den ofruktbarhet uphöra, hwarmed jorden under
hennes frånwaro war hemsökt. Flere förde hafwa
förblandat Pan med Faunus och Sylvanus, och tro at det
war samme Gud under tre olika benämningar. Lupercalia
firades också til ära för dem alla tre, wäl olika til
deras ursprung, men förblandade under tidernas lopp. –
Pan är emedlertid den ende af de tre som blifwit
allegoriserad och ansedd såsom en symbol af naturen,
enligt namnets betydelse: också prydes hans hufwud med
horn, för at utmärka solstrålarna. Hans friska och
röda hy utmärker solens glans; den stjärnbeströdda
gethuden på magen, betecknar stjernorna på
firmamentet; hans ludna fötter o. ben utmärka den
lägre delen af werlden: jorden, träden och örterna.
Ag.Carracci har begagnat denna allegorissa figur af
werlden, för at uttrycka denna tanke: “kärleken
öfwerwinner allt”; Pan föreställes kullkastad af
Cupido. – Jag will sluta denna artikel med en
märkwårdig fabel(?) om den store Pan. Plutarchus
berättar, at skepparen Thamus hade en afton warit nära
några öar i Ægeiska hafwet, då det i et ögonblick blef
lugnt. Hela besättningen war waken och de drucko om
med hwarandra, då man oförmodadt får höra en röst
ifrån öarna, som ropade Thamus wid namn. Thamus lät
den ropa twå gånger utan at swara, men wid tredje
ropet swarade han. Rösten befallte honom at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
