Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluppne jättarnes händer, hade han
tilstyrkt dem at, för at wara okände,
antaga skapnad af åtskilliga djur, och
för at gifwa dem en föresyn, hade han
iklädt sig form af en get. Han stridde
til och med manhaftigt emot Typhon;
och til erkänsla blef han af dessa
samma Gudar, som han så tappert
förswarat, upflyttad til himmelen, der
han utgör stenbockens tecken. Pan stod
i sådant anseende i Egypten, at man
såg hans bild i alla tempel, och at man
i Thebais hade upbyggt åt honom
en stad under namn af Chemnis, ell.
Pans stad. Han njöt en lika dyrkan
i Mende, hwars namn betydde både
Pan och Bock. Det troddes at han
hade åtföljt Osiris på dennes tåg til
Indien, tillika med Anubis och
Macedo. Pan skall hafwa upfunnit
bataljordningen, falanger, och konsten at
dela en armé i flyglar, som Greker
och Latinare kalla hornen af en armé;
och detta är orsaken hwarföre han
föreställdes med horn. Enligt Grekerne
war Pan antingen en son af Jupiter
och nymfen Thymbris, eller snarare
af Mercurius och Penelope. Det war
förwandlad til bock som denne Gud
närmade sig drottningen på Ithaka,
och det är derföre han har horn och
fötter af en bock. Han blef kallad
Pan, som bet. allt, emedan, enligt
en gammal mytholog, alla Penelopes
friare, under Ulyssis frånwaro,
gemensamt arbetade på at tilwerka denna
gudunge. Epimenides gör Pan och
Areas til twillingbröder, söner af
Jupiter och Calisto. Andre göra
honom til sån af Lusten och en Nereid,
ell. ock af Himmelen o. Jorden. Alla
dessa olikheter finna en naturlig
förklaring i antalet af Gudar med detta
namn, som Grekerne hade förökat ända
til tolf. – Pan war isynn. dyrkad i
Italien, der han gaf rygtbara orakel.
Åt honom offrades honing o. getmjölk,
och til hans ära firades Lupercalia,
en fest, som sedermera blef ganska
rygtbar i Italien, dit Evandrus I. hade
fört Pans gudstjenst. Han föreställes
wanligen ganska ful, med owårdigt
hår och skägg, och bockkropp nedifrån
medjan, med ett ord lik en Faun ell.
Satyr. Han skall hafwa blifwit så
wanskaplig derföre at Venus blef
upbragt emot honom, öfwer en dom som
han fällt til hennes men. Han håller
ofta en herdestaf, i egenskap af
herdarnes Gud, och en flöjt med sju
pipor, hwilken kallas Pans pipa,
emedan han tros hafwa upfunnit den (Se
SYRINX). Han sades äfwen wara
jägares Gud, men oftare sysslosätta sig
med at springa efter nymfer, hwilkas
buse han war, än efter rådjur. Utom
fabeln om Syrinx, hafwa Grekerne
flera andra sagor om denne Gud,
såsom at han för Jupiter uptäckt stället
der Ceres gömde sig sedan Proserpina
blef bortröfwad. Jupiter skickade då
Parcerne at trösta Gudinnan, och
genom sina böner förmå henne at låta
den ofruktbarhet uphöra, hwarmed
jorden under hennes frånwaro war
hemsökt. Flere förde hafwa förblandat Pan
med Faunus och Sylvanus, och tro
at det war samme Gud under tre olika
benämningar. Lupercalia firades också
til ära för dem alla tre, wäl olika
til deras ursprung, men förblandade
under tidernas lopp. – Pan är
emedlertid den ende af de tre som blifwit
allegoriserad och ansedd såsom en
symbol af naturen, enligt namnets
betydelse: också prydes hans hufwud med
horn, för at utmärka solstrålarna.
Hans friska och röda hy utmärker
solens glans; den stjärnbeströdda
gethuden på magen, betecknar stjernorna på
firmamentet; hans ludna fötter o. ben
utmärka den lägre delen af werlden:
jorden, träden och örterna. Ag.
Carracci har begagnat denna allegorissa
figur af werlden, för at uttrycka
denna tanke: “kärleken öfwerwinner allt”;
Pan föreställes kullkastad af Cupido.
– Jag will sluta denna artikel med
en märkwårdig fabel(?) om den store
Pan. Plutarchus berättar, at
skepparen Thamus hade en afton warit
nära några öar i Ægeiska hafwet, då
det i et ögonblick blef lugnt. Hela
besättningen war waken och de drucko
om med hwarandra, då man
oförmodadt får höra en röst ifrån öarna,
som ropade Thamus wid namn.
Thamus lät den ropa twå gånger utan
at swara, men wid tredje ropet
swarade han. Rösten befallte honom at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
