Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Parassurama ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PARASSURAMA (Ind. M. ).
Wischnus namn under hans 8:de incarnation.
PARASTATES, gynnaren, et
Herkulis tilnamn.
PARAXATI (Ind. M. ), en Gudinna
skapad af Gud sjelf, moder til
Brahma och hans äldste son, med hwilken
hon gifte sig. Hennes twå andra
söner woro Wischnu och Rutrem.
PARCERNE, Gudomligheter, som de
gamle trodde förestå lif och död, och
ansågos hafwa den mest oinskränkta
magt af alla. De styrde enwäldigt
öfwer menniskornas öden: allt som hände
i werlden stod under deras wälde; och
denna magt war icke inskränkt blott
inom at spinna wara dagars tråd, ty
under dem lydde äfwen de himmelska
sferernes rörelse och harmonien af
werldens bestånds-ämnen. De woro tre
systrar, Clotho, Lachesis och Atropos.
Mythologerne äro lika litet ense om
deras namn, som om deras härkomst.
Sedan Hesiodus låtit dem framfödas
af Natten, utan någon Guds tilhjelp,
motsäger han sig, och låter dem födas
af Jupiter o. Themis, hwilket
Apollodorus äfwen säger. Orpheus, i sin
hymn til dem, kallar dem döttrar af
Erebus; och Lykophron säger at de äro
födde af Hafwet och Zeus. Älskade af
denne, som gaf dem stora privilegier,
understödde de honom med framgång
i kriget emot jättarne, då Agrius och
Thaon stupade för deras hugg. En
annan gör dem til döttrar af
Nödvändigheten och Ödet. Cicero, efter
Chrysippus, påstår at de sjelfwa woro
denna stränga Nödvändighet som oss
regerar; och Lucianus förblandar dem
ofta med Ödet. Om deras antal war
man icke heller ense. Gamle
författare räkna Opis ibland deras antal.
Nemesis och Adrastea äro, enl.
Pharnutus, äfwen ibland dessa Gudinnor,
och indelas på följande sätt: den
första rättade ödets orättwisa, den
andra war likasom werkställarinna af
den himmelska hämnden och utdelade
belöningar åt de dygdige. Pausanias
omtalar tre helt andra Pareer:
Venus Urania, den äldsta af alla,
Fortuna och Ilithyia, den Pindarus gör
blott til deras sällskapsdame.
Proserpina, ell. den Stygiska Juno, är
också ibland deras antal, emedan,
enligt de bästa forntidens författare, hon
ofta twistar med Atropos om den
sysslan at avklippa wåra ödens tråd: ty
man kunde icke dö, innan hon hade
afklippt det hårstrå hwarmed wi hängde
fast wid lifwet. – Man trodde
werkligen at P. förestodo hjeltars födelse. De
mottogo Meleager när han kom til
werlden. Pindarus säger at Apollo
bad dem hjelpa Evadne när hon
framfödde Hyamus. Philostrates berättar
detsamma om Clotho, som war
närwarande då Jupiter återgaf lifwet åt
Pelops; och Catullus säger, at
Achillis födelse hedrades af deras närwaro.
Man ansåg dessa Gudinnor så gynnande för
barnsängsqwinnor, at Lucina, som
åkallades i detta afseende, betydde ofta
ingen annan än den ena af P.
Derföre kallades hon i Achaia
Spinnerskan, och i en hymn af Lysias til denna
Gudinnas ära kallas hon den rygtbara
och mägtiga Parcen. – Enligt
Orpheus bodde de i en mörk grotta i
Tataren. Pluto gjorde dem til sina
tjensteandar. Han kallades äfwen deras
ledsagare, och Olympia hade åt honom
inwigt et prägtigt altare under detta
namn. Claudianus föreställer dem
liggande wid Plutos fötter, för at
afstyrka honom ifrån at bekriga
Jupiter. Ovidius låter dem bebo
et palats der alla menniskors öden äro så
inristade i jern o. koppar, at hwarken
Jupiters åska, ell. himlakropparnes
rörelse, ell. hela naturens omstörtning
kunna utplåna dem. Filosoferne, och
ibland andra Plato, gifwa dem til
hemwist de himmelska sfererna, der de
föreställas med hwita stjärnbeströdda
dräkter, kransar på hufwudet, sittande på
throner af et bländande sken, och
instämmande i Sirenernas sång. – Ofta
öwertalande och wältaliga hugswalade
P. Proserpina öfwer det wåld som
emot henne war begånget; de lindrade
Ceres’ sorg öfwer förlusten af hennes
dotter; och då hon blef förolämpad af
Neptunus, war det i anledning af
deras böner hon samtyckte at öfwergifwa
en grotta på Sicilien der Pan hade
uptäckt henne. Alltid oföränderliga i
deras beslut, höllo de denna
märkwärdiga tråd, symbolen af lifwets lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
