Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Roms Magt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROMS MAGT (Sinneb. l.). Roms
wälde, bekant öfwer hela werlden,
föreställes på den stora agaten i
Konst-cabinettet i S:t Denis, genom Æneas,
hwilken, såsom grundläggare af
Romerska wäldet, bjuder en jordglob åt
den förgudade Augustus.
ROMULA, se RUMINALIS FICUS.
ROMULIDER, Romarne, såsom
härstammande af Romulus.
ROMULUS och REMUS, woro
bröder och ansågos wara söner af Mars
och Rhea Sylvia. Sylvius Procas,
tolfte konungen i Alba, efter Sylvius
Posthumius, efterlemnade twenne
söner, af hwilka den yngste, Amulius,
inkräktade thronen, til sin äldsta
broders, Numitors, skada. För at trygga
kronan för sig o. barnen, dödade han,
under et jagtparti, Numitors son
Lausus, och twingade hans syster, Rhea
Sylvia, at helga sig til Vestas
dyrkan, för at sätta henne ur stånd at
få barn. Rhea lät emedlertid förföra
sig af en soldat, och nedkom med twå
söner, som Amulius befallte kastas i
Tibern; men de som skulle werkställa
befallningen, buro barnen i en wagga,
der Tibern flödat öfwer. Romarne,
för at gifwa et slags underbarhet åt
sin härkomst, föregåfwo at Guden Mars
war den som hade missbrukat flickans
lätttrohet, samt tillade at twenne
kreatur, som woro helgade åt Mars,
en skata och en wargginna, upfostrade
de båda barnen; och man ser ännu
i Rom et monument af koppar, som
föreställer en warginna gifwande di
åt Romulus och Remus. Hwad som
är mera sannolikt i denna upgift, är,
at en wiss Faustulus, en af konungens
herdar, funnit begge gossarne utställde
och at de upammades af hans hustru,
kallad Lupa för sin liderlighets skull.
När barnen blefwo stora, slogo de
Alba-konungens herdar, som woro
stråtröfwate; men häktades och fördes til
hofwet, der de igenkändes af Amulius,
som af dem ihjelslogs. De satte
Numitor på thronen, och på hans
tilstyrkan beslöto at anlägga en ny stad
på samma ställe der de blifwit
utställde och upfostrade. Men för at
förekomma all täflan emellan de båda
bröderne, wille Numitor at, enligt
den tidens sed, Augurerne skulle
afgöra hwem kronan skulle tilhöra.
Remus såg först sex gamar på
Aventiska berget; Romulus såg efter honom
12 på det Palatinska. Deröfwer
upkom dem emellan et gräl, som slutade
med Remi död. Andre säga, at denne
blef mördad af brodern derföre, at han
föraktligt hoppat öfwer diket som
omgaf hans nya stad; ty diken ell.
grafwar stadsportar o. murar, woro
någonting heligt hos de gamle. R.
utkastade emedlertid planen til sin nya
stad på Palatinska berget: och när den
war färdig, sammankallade han folket
för at uprätta en regeringsform.
Konungamagten blef honom enhälligt
öfwerlåten, och han högtidligen utropad
til konung, sedan auspicierne woro
tagne: en ceremoni som sedermera
alltid iakttogs. För at öka inwånarnes
antal i den nya staden, öppnade han
emellan Palatinska berget och
Capitolium en fristad för bortrymda
slafwar, bankrutörer o. missdådare. Men
som denna skara af skälmar och
äventyrare war föraktad i grannskapet,
och ingen qwinna wille gifta sig med
dem, bortröfwade R., genom en list,
Sabinernes döttrar, och gifte dem
med sina nya undersåter. Af detta
wåld upkommo wäl i början blodiga
krig med Cinineerne, men R.
besegrade dem och twingade dem at bli
borgare i hans nya stad; en statskonst
som Romarne sedermera efterhärmade,
och som mest bibrog at lyfta deras
rike til höjden af dess storhet. Han
nedgjorde Antemnater och Crustumier,
samt underkastade dem samma lag;
och utan twifwel hade Sabinerne
träffats af lika öde, om ej de bortröfwade
Sabinska fruntimren medlat fred och
förening med Romarne, så at de med
dem utgjorde ett folk. Deras konung
Tatius blef R:i medregent. Sedan
denne på sådant sätt förwärfwat
undersåter i sin nya stat, war han
betänkt på at ordna den inre styrelsen;
och lät til en början dela jorden i
sitt rike i tre delar. Den första
helgades åt Gudarnas dyrkan, och war
bestämd för religions-utgifter; den
andra anslogs til allmänna kostnader och
i förnödenheter, samt stadens
upbyggande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
