Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saturnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
402
dermera kallades Capitolinus, hette fordom Saturninus,
och hela Italien skall hafwa hetat Suturnia. – S.,
ehuru fader til de tre förnämsta Gudarne, har icke hos
skalderne haft namn af Gudarnes fader, förmodligen för
hans grymhet emot barnen, då deremot Rhea kallades
Gudarnes moder, den stora modern, och war i hela
hedendomen hedrad under detta namn. Säkert war det ock
för denna S:i grymhet som folken dyrkade honom genom
utgjutande af menniskoblod. Det war isynn. hos
Karthagerne han så dyrkades; och det är denna
skändliga och blodiga gudstjenst som utgjort
efterwerldens swåraste beskyllning emot dem. Diodorus
berättar at Karthagerne, öfwerwunne af Agathokles
tilskrefwo sitt nederlag den orsaken at de förtörnat
S. och åt honom offrat andra barn än deras egna; och
för at godtgöra detta, utwalde de af den förnämsta
adeln 200 gossar at offras. Dessutom funnos 300 andre
som ansågo sig brottslige och friwilligt offrade sig.
De slagtade barnens skrik kunde icke höras för musiken
som upfördes under hela offringen. – Men Karthagerne
woro ej ensame i denna onaturliga widskepelse; de
gamle Gallerne och flera folkslag i Italien, före
Romarnes tid, offrade äfwen mennisko-offer åt S.
Dionysius Halicarn berättar, at då Herkules wille
afskaffa dessa offer i Italien, lär han upföra et
altare på Saturniska kullen, der han offrade kreatur
utan wank, at förtäras af den heliga elden. Men för at
tillika skona folkens religion, lärde han dem at
blidka S:i wrede genom menniskobilder som liknade de
olycklige, och som, bundne til händer och fötter,
kastades i Tibern; och derigenom häfde det twifwel som
hos dem kunde upkommo wid ombytet. – Rom och flera
andra städer i Italien inwigde tempel åt S., och
wisade honom en religiös dyrkan. Det war Tullus
Hostilius, som til hans ära stiftade Saturnalia. I
templet som S. hade på sluttningen af Capitolium,
förwarades den allmänna skatten, emedan under S:i
regering föröfwades aldrig någon stöld. Hans bildstod
war fästad med kedjor, som endast aftogos i December,
emedan, enligt Apollodorus, det är i 10:de månaden som
fostret är färdigt at komma i dagen, endast qwarhållet
af naturens fria band. – Hos Plutarch läser man
berättelsen af en resande, som säger sig hafwa besökt
de flesta öar omkring England, och at på en af dem war
det fängelse, hwari S. bewakades af Briareus och låg
försänkt i en djup sömn, omgifwen af en otalig skara
demoner som lågo omkring hans fötter likasom slafwar.
(Sinneb. l.) S. föreställdes wanligen såsom en
ålderstigen gubbe, med en lie i handen, för at utmärka
det han förestod tiden och åkerbruket. Enligt
Winckelmann är slöjan et charakterstecken för S.
ibland mansstoder. Eckhel tror at slöjan möjligen
torde utmärka charakteren hos henne Gud, den skalderne
kallat Ankylometes (den listige), eller snarare
derföre at tiderna äro mörka och betäckta med en
ogenomtränglig slöja. En rygtbar bildstod i Villa
Borghese, och hwaraf en copia finnes i marmor i
Tuleriers-trädgården, har orätt blifwit ansedd för en
Saturnus som upäter sina barn: det är en Silenus som
bär den unge Bacchus. På en fyrkantig bas i
Capitolinska Museum, ses S. sittande på en antik stol,
med slöja och wenstra handen uplyftad åt slöjan; Rhea
står framföre och bjuder honom en inlindad sten likt
et lindebarn, den han är färdig at taga emot och
upsluka. – S. med en glob på hufwudet anses såsom
planet, och förekommer sådan på många monumenter. På
taflor i Herculanum ser man en suite af medaljoner,
som wisa planeterna efter dagarnes ordning i weckan,
för hwilka de waka. Första medaljonen föreställer S.
med sin lie eller skära. S:i dag är wår lördag. Denna
mening bekräftar den tanken man haft, at S:i dag war
den föesta i weckan. En wingad S. är symbol af tidens
hastiga flygt. En gravyr, som säges wara etrurisk,
föreställer S. wingad, med lien hwilande på en glob:
och sådan föreställa wi oss alltid Tiden. På samma
sätt är han föreställd på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
