Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saturnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dermera kallades Capitolinus, hette
fordom Saturninus, och hela Italien
skall hafwa hetat Saturnia. – S.,
ehuru fader til de tre förnämsta
Gudarne, har icke hos skalderne haft namn
af Gudarnes fader, förmodligen för
hans grymhet emot barnen, då
deremot Rhea kallades Gudarnes moder,
den stora modern, och war i hela
hedendomen hedrad under detta namn.
Säkert war det ock för denna S:i
grymhet som folken dyrkade honom
genom utgjutande af menniskoblod.
Det war isynn. hos Karthagerne han
så dyrkades; och det är denna
skändliga och blodiga gudstjenst som utgjort
efterwerldens swåraste beskyllning emot
dem. Diodorus berättar at
Karthagerne, öfwerwunne af Agathokles
tilskrefwo sitt nederlag den orsaken at
de förtörnat S. och åt honom offrat
andra barn än deras egna; och för at
godtgöra detta, utwalde de af den
förnämsta adeln 200 gossar at offras.
Dessutom funnos 300 andre som
ansågo sig brottslige och friwilligt
offrade sig. De slagtade barnens skrik
kunde icke höras för musiken som
upfördes under hela offringen. – Men
Karthagerne woro ej ensame i denna
onaturliga widskepelse; de gamle
Gallerne och flera folkslag i Italien, före
Romarnes tid, offrade äfwen
mennisko-offer åt S. Dionysius Halicarn.
berättar, at då Herkules wille afskaffa
dessa offer i Italien, lär han
upföra et altare på Saturniska kullen,
der han offrade kreatur utan wank,
at förtäras af den heliga elden. Men
för at tillika skona folkens religion,
lärde han dem at blidka S:i wrede
genom menniskobilder som liknade de
olycklige, och som, bundne til händer
och fötter, kastades i Tibern; och
derigenom häfde det twifwel som hos dem
kunde upkommo wid ombytet. – Rom
och flera andra städer i Italien
inwigde tempel åt S., och wisade
honom en religiös dyrkan. Det war
Tullus Hostilius, som til hans ära
stiftade Saturnalia. I templet som
S. hade på sluttningen af Capitolium,
förwarades den allmänna skatten,
emedan under S:i regering föröfwades
aldrig någon stöld. Hans bildstod war
fästad med kedjor, som endast aftogos
i December, emedan, enligt
Apollodorus, det är i 10:de månaden som
fostret är färdigt at komma i dagen,
endast qwarhållet af naturens fria band.
– Hos Plutarch läser man
berättelsen af en resande, som säger sig
hafwa besökt de flesta öar omkring
England, och at på en af dem war det
fängelse, hwari S. bewakades af
Briareus och låg försänkt i en djup sömn,
omgifwen af en otalig skara demoner,
som lågo omkring hans fötter likasom
slafwar.
(Sinneb. l.) S. föreställdes
wanligen såsom en ålderstigen gubbe, med
en lie i handen, för at utmärka det
han förestod tiden och åkerbruket. –
Enligt Winckelmann är slöjan et
charakterstecken för S. ibland
mansstoder. Eckhel tror at slöjan möjligen
torde utmärka charakteren hos denne
Gud, den skalderne kallat Ankylometes
(den listige), eller snarare derföre at
tiderna äro mörka och betäckta med
en ogenomtränglig slöja. En rygtbar
bildstod i Villa Borghese, och hwaraf
en copia finnes i marmor i
Tuleriers-trädgården, har orätt blifwit ansedd
för en Saturnus som upäter sina barn:
det är en Silenus som bär den unge
Bacchus. På en fyrkantig bas i
Capitolinska Museum, ses S. sittande
på en antik stol, med slöja och
wenstra handen uplyftad åt slöjan; Rhea
står framföre och bjuder honom en
inlindad sten likt et lindebarn, den han
är färdig at taga emot och upsluka. –
S. med en glob på hufwudet anses
såsom planet, och förekommer sådan
på många monumenter. På taflor i
Herculanum ser man en suite af
medaljoner, som wisa planeterna efter
dagarnes ordning i weckan, för hwilka
de waka. Första medaljonen föreställer
S. med sin lie eller skära. S:i dag
är wår lördag. Denna mening
bekräftar den tanken man haft, at S:i
dag war den första i weckan. En
wingad S. är symbol af tidens hastiga
flygt. En gravyr, som säges wara
etrurisk, föreställer S. wingad, med
lien hwilande på en glob: och sådan
föreställa wi oss alltid Tiden. På
samma sätt är han föreställd på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
