Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själavandringen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på wisst sätt dess dygder och laster.
Denna orimliga tro gaf anledning til
dem plägseden hos dessa indiska wildar,
at då de hos sig mottogo främlingar
som woro utmärkte för wishet och
talanger, läto de döda dem, i den
öfwertygelse, at alla deras dygder
skulle stadna qwar på det stället der de
blifwit ihjelslagne.
(Siam. M.) I Siamesernes
religion är S. en hufwudartikel. Enligt
Talapoinernes förklaring, finnes ingen
dygdig gerning som icke belönas i
himmelen, ej heller något brott som
icke straffas i helwetet. En menniska
som dör på jorden, börjar et nytt lif
i himmelen, för at der njuta den
sällhet goda werk och gerningar förtjena;
men då belöningens tid är förbi, dör
han i himmelen, för at återfödas i
helwetet, om någon swår synd ligger
honom til last; är han skyldig blott
til et obetydligt fel, återgår han til
werlden under skapnad af något djur;
och sedan han i detta tilstånd
tilfredsställt den ewiga rättwisan, blir
han åter menniska. Menniskosjälarne
som återfödas i werlden, utgå
antingen ifrån himmelen ell. helwetet, ell.
ock ifrån djurs kroppar. De första
medföra några fördelar som utmärka
dem, såsom dygd, helsa, skönhet,
förstånd ell. rikedomar: de uplifwa
furstars kroppar, ell. mäns af en
utomordentlig förtjenst: derifrån härleder
sig Siamesernes wördnad för personer
af hög wärdighet eller af hög börd;
de anse dem bestämde för religionens
tjenst, eller för det helighets-tilstånd
de redan börjat förtjena genom sina
barmhertighetswerk. De hwilkas
själar gå utur djurkroppar, äro mindre
fullkomlige, likwäl mer än de som
komma ifrån helwetet. De siste anses
såsom missdådare, hwilkas brott göra
dem förtjente af alla slags olyckor.
(Jap. M.) Japanerne af Budsdos
eller Xakas sekt, tro at de ondes
själar, efter at hafwa försonat sina brott
i helwetet, under en wiss tid åter
komma til jorden, och flytta i
åtskilliga djurs kroppar, hwilkas böjelser
hafwa någon likhet med de laster för
hwilka de woro fallne den tiden de
bebodde menniskokroppar. Någon tid
derefter flytta de in i något ädlare
djur, och komma småningom at för
andra gången bebo menniskokroppar.
I följd af denna öfwertygelse
sysslosätta sig munkarne i Campsana isynn.
med at upföda alla slags djur, som
wistas i en lund nära klostret. Folket
på Corea, munkarne i Siam och
wildarne omkring Mississipi hafwa
samma lära.
(Afr. M.) Läran om själarnes
flyttning är så wäl rotad hos
Issini-Negrerne, at som de icke förwänta sig
någonting werkligt och beständigt,
hwarken i denna ell. den andra
werlden, inskränka de alla sina begär
endast för at få så mycket möjligt är
njuta af magt, rikedom och nöjen.
De tro at werlden är ewig, och
själen odödlig; at efter döden flyttar
själen til en annan trakt, som skall
ligga i jordens medelpunkt, för at der
få en ny kropp i en qwinnas lif; at
själarne i den trakten på samma sätt
flytta öfwer til wår werld, så at det
är et beständigt utbyte af själar båda
werldarne emellan. – Negrerne i det
inre af Guinea tro, at deras
föräldrars själ flyttar in i ödlor, som äro
mycket allmänna i det landet. När
de se dessa djur omkring sina
boningar, säga de at det är deras
slägtingar som komma at göra folgar, d.ä.
roa sig och dansa med dem, och de
skulle göra sig mycket samwete öfwer
at döda et sådant djur. Folket wid
Guldkusten tro, at efter döden flytta
själarne in i dessa djurs kroppar, och
öfwerföras til de hwites land.
(Amer. M.) Chipiujanerne en wild
folkstam i Norra Amerika, hafwa också
något begrepp om S. Om
händelsewis något barn födes med tänder,
inbilla de sig genast at det liknar
någon af deras landsmän som lefwat
mycket länge, och som pånytt födes
med dessa owanliga tecken af sin
fördna tilwarelse.
SJÄLEN (Sinneb. l.). Dess allmänt
antagna afbild är Fjäriln. Forntidens
konstnärer gåfwo Plato et hufwud med
fjärilwingar, emedan han är den förste
grekiske filosof som skrifwit om själens
odödlighet. En antik fluss i Stoschs
kabinet föreställer en filosofs begrundande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
