Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sjöar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
437
dande öfwer detta ämne, genom en fjäril som sitter på
en dödskalle framför en filosof som är försänkt i
djupa betragtelser. Själens rening genom eld är på en
liten graf-urna i Villa Mattei föreställd genom
Kärleken, som håller i handen en fjäril, den han
närmar til en brinnande fackla. En fjäril som flyger i
munnen på en komisk masque, tyckes antyda at den
lefwer. Stundom håller Cupido en fjäril i wingarne,
den han sönderrifwer, en symbol af de plågor en själ
lider, der kärleken herrskar.
SJÖAR. Gallerne hade en helig wårdnad för sjöar, denn
de ansågo antingen såsom lika många Gudomligheter,
eller åtminstone såsom deras bonings-ort; de gåfwo
äfwen dessa sjöar namn af några enskilta Gudar. Den
rygtbaraste är den wid Toulouse, dit de kastade,
antingen i mynt, stänger ell. tackor, det guld och
silfwer som de tagit ifrån fienden. I Gevaudan, wid
foten af et berg, låg äfwen en stor sjö som war helgad
åt Månen, der man årligen samlades ifrån kringliggande
trakter, för at dit kasta de offer man frambar åt
Gudinnan. Strabo omtalar en annan ganska namnkunnig
sjö i Gallien, som kallades de twå korparnes sjö,
emedan der wistades twå korpar, om hwilka man hade
tusen löjliga berättelser. Det sanna är likwäl, at så
ofta någon twist upstod, begåfwo båda parterne sig
dit, och kastade hwar sin kaka åt korparne; den som
blef upäten, gaf winsten åt sin ägare.
SJÖFARTEN. Skalderne tilskrifwa Neptunus upfinningen
deraf, äfwensom Osiris, Bacchus, Herkules, Jason och
Janus. (Sinneb. l.) De gamle hafwa föreställt den
under emblem af Isis, som håller i båda händer et
upblåst segel; sådan ser man henne, isynn. med en
fyrbåk på Alexandrias medaljer. Delfinen war förebud
til en lycklig sjöfart; också hade skeppen delfiner
til symbol. De nyare utmärka S. genom en qwinna krönt
med akterspeglar, och hwars kläder fyllas af wädren.
Med ena handen stöder hon sig på et styre, och håller
en qvadrant i den andra. Wid fötterna ligga sjöuret,
compassen, Neptuni treudd och de handelsrikedomar man
har at tacka honom före; på hafwet ses skepp för fulla
segel; en fyrbåk synes längst bort i horisonten.
SKADAN (Sinneb. l.). Hon charakteriserras genom en
ful, knarrig och osnygg man. Han är klädd i et dåligt
rostfärgade draperi, håller i handen en korg full med
mullwadar och råttor, och smeker en gås; i bakgrunden
af taflan ser man en wingård ödelagd af haglet.
SKADE, Thjasses moder. Se NIORD.
SKALDA, se EDDA. grip griffin
SKALDEKONSTEN (Sinneb. lär.) Man målar henne under
bild af en ung lagerskrönt nymf, med en lyra i handen;
hon synes wara inspirerad, ansigtet är mycket lifligt,
och ögonen wända upåt himmelen; bredwid henne ses
Homeri medaljon; på sidorna äro atributerne af de
hjeltar hon besjunger; folk som tyckas förtjusta af
hennes gudomliga sånger, uttrycka menniskornas
beundran af denna wackra konst. Forntids statyer
föreställa henne med en Sistrum i handen eller wid
fötterna. Stundom utmärkes hon genom en Apollo, som i
ena handen håller sin lyra, och i den andra
lagerkransar, likasom för at utdela åt dem han
inspirerar. S., målad af Rafael i Vaticanen, är
upburen af skyar, och sitter på en hwit marmorstol,
hwars armstöd föreställa twå theatermasker; hon har
wingar på ryggen och lagerkrans på hufwudet: barmen är
betäckt, drägten anständig, och en wid himmelsblå
mantel går ända ned til fötterna; i ena handen håller
hon en lyra, och i den andra flera hjelteqwäden. Hela
dess ställning utmärker hänryckning: de twå små Genier
som åtfölja henne, hålla et band hwarpå läses: Numine
afflatur, en Gud inspirerar henne. I de af Mariette
utgifne graverade stenar finnes en allegorisk bild af
S. Det är en Genius som sitter på en grip; högra
handen hwilar på en lyra som står ofwanpå en tärning
eller kub. – Hos Etruskerne synes S. hafwa warit lika
länge odlad som Musiken, och wara lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
