Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skaldekonsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal med deras religion. De bade
inrättat offentliga strider, der man
täflade om priset i Skaldekonsten.
(Nord. Myth.) Detta band, som
sammanbinder himmel och jord, och
ensamt kan uplifwa den döende slägten
och åter framtrolla blommor på en
förtorkad jord, hade, enligt Hawamal,
sitt ursprung från Nornornas händer
til dödligas fröjd; de sjungande
Swanorna, som höjde sig från Urdas källa,
upmuntrade menniskorna at söka den
härligaste skatt, som från tidens
början hwilade på jorden. – Af honingen
som bien tilwerkade af daggen,
hwilken nedföll ifrån asken Ygdrasil, då
de nyfödda milda Nornorna första
gången bestänkte den med watten ur den
nyss upsprungna källan, tilredde twå
dwergar det kostliga mjöd, som ingaf
skaldekonst. Men de onde Jättarne
hade tidigt röfwat det, och fastare än
malmen låg det slutet under hårda
klippor. Asemannen Odin wågade
den stora kampen; han segrade,
upswängde sig sjelf i Gudarnes krets,
och skänkte menniskorna den härliga
gåftvan.– I Prosaiska Eddan anföres
härom: Gudarne förde krig emot
Wanerne. De aftalade en sammankomst
för at sluta fred, som ingicks på det
sätt, at de begge gingo til et kar,
hwari de spottade. Detta fredsmärke
omskapades af Asarne sedermera til en
man, wid namn Qwaser, som war
så wis, at ingen kunde fragå honom
om någonting, hwarpå han icke wiste
reda. Han for widt kring länder, för
at underwisa menniskorna. En gång
kom han til dwergarne Fjalar och
Galar, som dräpte honom, och läto
hans blod rinna i twenne kar, Son
och Bodn, och i en kettel Odrärer.
De blandade honing i blodet, hwaraf
upkom et så härligt mjöd, at hwem
som deraf drack blef Skald.
Dwergarne berättade Asarne, at Qwaser
hade drunknat i wisdom; ty ingen
war så klok, at han kunde nog
utfråga honom. Dwergarne bodo til
sig Jätten Gilling och hans hustru,
och då han kom, bådo de honom ro
ut med sig på sjön. Då de kommit
något från land, rodde Dwergarne på
skär, och omhwälfde fartyget. Gilling,
som icke kunde simma, drunknade;
hwaremot Dwergarne wände om
farkosten igen, och rodde i land. Då de
berättade hans hustru denna händelse,
gick den henne til hjertat, och hon
började högt gråta. Fjalar frågade
henne, om det ej kunde lätta hennes
sorg, at se ut på sjön, hwar hennes
man omkommit. Då hon bejakade
detta, sade han åt sin broder Galar,
at han skulle gå up öfwer dörren, och
när hon gick ut, låta en qwarnsten
falla ned på hennes hufwud, ty han
kunde icke uthärda dennes skri.
Brodern gjorde efter hans begäran. Då
Gillings son, Suttung, sporde detta,
for han bort, grep Dwergarne, förde
dem ut på sjön, och satte dem på et
omslutet skär. De bödo Suttung skona
deras lif, och bödo honom til
förlikning i mansbot det härliga mjödet,
hwilket han äfwen antog. Suttung
körde mjödet hem med sig, och gömde
det på det ställe som heter Hnitberg.
Hans dotter Gunlöde tilsattes at
wårda det. Deraf är det, som skaldskap
får namn af Qwasers blod, Dwergars
drick, Odrärers ell. Bodnes ell. Sons
wätska. Dwergars skepp ell.
lösningspenningar, och Hnitbergs mjöd eller
wätska. – Asarne åtkomo Suttungs
mjöd på följande sätt: Odin for
hemifrån, och kom til et ställe der nio
trälar gingo och slogo gräs. Han
frågade om han skulle hwässa deras liar.
De tackade för anbudet. Han tager
då en brynsten af sitt bälte, o. hwässer
liarne. De tyckte at liarne nu beto
mycket bättre, och begärde at köpa
stenen. Han swarade, at den, som wille
köpa den, skulle gifwa hwad billigt war.
Alla sade at de wille köpa den, den
ene hellre än den andre. Han kastade
då stenen up i luften, och då alla wille
gripa den, kommo de i et sådant
slagsmål, at de med sina jern dödade
hwarandra. Odin sökte nattherperge hos
jätten Bauge, broder til Suttung.
Bauge beklagade sina omständigheter,
emedan hans nio trälar hade dräpt
hwarandra, och han wiste nu icke
hwarifrån han skulle få arbetare. Odin
kallade sig Bölwerk. Han erbjöd at åtaga
sig de nio männens arbete, mot
willkor, at denne skaffade honom en drick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
