Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sleipner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Wegtams Qwida ses, at den
tilhörde Odin. I Hyndlas Sång säges
den wara Lokes son med Swadilsare,
och Prosaiska Eddan, som tillägger
den åtta fötter, berättar om hans
tilkomst följande: En byggmastare kom
til Asarne, och erbjöd sig at på tre
halfår göra dem en borg, så fast, at
Bergresarne och Hrimthussarne icke
kunde intaga den, om de ock skulle
intränga öfwer Midgård. Men han
förbehöll sig Freja til lön, och äfwen
på köpet Solen o. Månen. Då höllo
Asarne råd, samtalade derom, och
ingingo den öfwerenskommelse med
byggmästaren, at han skulle få hwad han
begärde, om han blefwe färdig med
arbetet på en winter, men om wid
första sommardag ännu något
återstode at göra, skulle aftalet blifwa
ogiltigt. Då de äfwen påstodo, at
han ej måtte få någon man at hjelpa
sig, begärde han af dem tillåtelse at
betjena sig af sin häst Swadilfare, och
på Lokes tilstyrskan blef det bifallet.
Han byggde nu borgen, och framförde
sten om natten med hästen. Asarne
måste förundra sig öfwer de stora berg
som hästen drog dit; hästen uträttade
dubbelt så mycket som byggmästaren.
Den ingångna föreningen war
bekräftad med starka wittnen och många
eder, emedan Jätten ansåg för sig
osäkert at wistas hos Asarne, när
Thor kom hem, som nu war åt öster
på et tåg mot Trollen. Fram på
wintern hade det hunnit långt med
borgen; den war så hög och stark, at
ingen kunde den angripa. Då endast
tre dagar woro öfrige af wintern,
hade byggmästaren kommit til
borgtaket. Gudarne höllo då råd, och
sporde hwarandra, hwem som warit
uphofsman dertil, at gifta bort Freja
til Jotunheim, eller förstöra luften
och himmelen derigenom, at Sol och
Måne borttogos o. gäfwos åt en Jätte.
Då befanns, at detta onda råd
kommit från Loke, såsom wanligt, och de
hotade honom med en neslig död, om
han icke kunde finna utwäg rygga
förbindelsen med byggmästaren. Loke
blef rädd, och swor at så tilställa, at
byggmästaren, ehwad det än kunde
gälla, icke skulle erhålla någon
betalning. Samma afton, då
byggmästaren for ut efter sten med hästen
Swadilfaren, lopp et sto ur skogen o.
wrenskades åt hästen. Denne blef ostyrig,
sönderslät tömmen, lopp til skogs, och
byggmästaren efter, för at taga honom.
Så lupo de hela natten, och arbetet
försummades. Dagen derpå blef icke
heller bygdt såsom wanligt. Då
byggmästaren märkte, at han icke skulle få
sin byggnad färdig, antog han sin
jätteskepnad. När Asarne det sågo, aktade
de ej sin ed, utan kallade på Thor.
Han kom strax, höjde sin hammare
Mjolner, och betalte byggnads-lönen
med den, i stället för Sol och Måne.
Wid första slaget krossade han Jättens
hufwudskål, och sände honom ned i
Niflheim. Stoet födde en kort tid
derefter et grått Föl med åtta fötter,
som blef dem ypperste häst Gudar och
menniskor weta at omtala, och kallas
Sleipner.
SLIDRUGTANNE, se
GULLINBORSTE.
SLUMPPEN (Sinneb. l.) Cochin
utmärker den genom en ung man,
som med förbundna ögon tager lotter
ur en urna. Ur hans draperi falla
om hwarandra ädla stenar, kronor,
kedjor, blomster, törnen: emblemer af
godt och ondt. Se ÖDE.
SLUTKONSTEN, se LOGIKEN.
SLÄNDAN war Parcernes och
Nemesis’ attribut. Wid bröllop hos
Romarne bars en ullomlindad slända
efter bruden, för at utmärka det
arbete hwarmed hon borde sysslosätta sig.
1. SLÖJA. Flera Gudomligheter ses
på monumenter beslöja hufwudet med
sina mantlar. Saturnus föreställes
ofta med slöja. Hon war äfwen
Junos attribut, för at utmärka huru
moln ofta förmörka luften, hwars
symbol Gudinnan är.
2. – (Rabb. M.) Hos Judarne skall en
slöja öfwer ansigtet hindra spöket at
känna igen dem som är rädd; men
om Gud finner at han förtjent det
genom sina synder, låter han slöjan
falla, på det wålnaden må kunna se
och bita honom.
SLÖSAGTIGHETEN (Profusion) kan
afmålas på samma sätt som
Slöseriet, men man bör sätta en bindel
för ögonen, emedan den förra är mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
