- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
451

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Solen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de S. och swuro wid dess namn en
obrottslig ordhållighet. Men under
förklaran at man bör tilbedja S.,
såsom den förste bland Gudarna,
emedan det är i kraft af dess ljus som
man kan dyrka de öfriga. – S.
war den förnämsta Gudamagten hos
Rhodierne, och åt denna himlakropp
hade de helgat den rygtbara kolossen.
Kejsar Heliogabalus yfdes öfwer at
hafwa warit Solens prest i Syrien,
och helgade åt honom et prägtigt
tempel i Rom. På en af denna
kejsares medaljer finner man S. krönt
med strålar, och denna öfwerskrift:
Sancto Deo Soli, åt den heliga
Guden Solen. På en annan medalj
läses: Invicto Soli, at den
oöfwerwunna Solen. Om inwånarne i
Hieropolis forbjödo at upreså stoder åt S.,
så war det för dess tydliga synlighests
skull; och kanske är det at samma skäl
som S. i Emesa föreställdes under
bild af et berg. Massageterne,
enligt Herodotus, och de gamle
Germanerne, enligt Julius Cæsar,
tilbåda Solen i synnerhet, och offrade
åt honom hästar, för at genom
detta djurets snabbhet utmärka
hastigheten af Solens lopp. På et berg
bredwid Korinth woro, enligt
Pausanias, flera altaren helgade åt
Solen. Træzenierne inwigde et altare
åt Solen Befriaren, sedan de
blifwit frie från deras frugtan at
blifwa Persernes trälar. – Hos
Egyptierne war S. en bild af Gudomligheten.
De tillade honom flera attributer, för
at utmärka Försynens åtskilliga
fullkomligheter. Således för at låta
förstå at Försynen gifwew menniskor och
djur i ymnighet deras uppehälle,
omgafs Solens symboliska cirkel med de
fruktbaraste örter; twenne
eldsflammor uttryckte at det Högsta
Wäsendet är lifwets ursprung; och twå
ormar helsans bewarare. – S. hade
ock sina bilder och förställningar. Han
utmärktes genom en man som höll
en spira eller en piska; äfwen genom
et öga. – På nutidens taflor
föreställes S. såsom en yngling med
gullgult strålkrönt hår, och åkande utåt
Djurkretsen i en wagn dragen af 4
hwita hästar. Han har ofta en piska
i handen, för at utmärka dess
hastisga lopp. – Då man welat poetiskt
uttrycka S:s upgång, har man
föreställt den, ljushåriga Phæbus, som
skinande och strålande upstiger ur
hafsgudinnan Tethys’ säng. Likaså har
S:s nedgång blifwit uttryckt genom
Apollo, som hwilar sig i samma
gudinnas famn. – Man har utfört
dessa tankar i twenne stora taflor,
ämnade at utarbetas på
Gobelins-Fabriken med en underbar rikedom i
composition. – På den första taflan,
som föreställer S:s upgång, lemnar
Apollo, strålande af et gudomligt
sken, den älskade Tethys’ famn.
Aurota tågar framför honom: tusen små
Kärleksgudar utströ näftals med
blomster under henne, och förkunna
för werlden den wälgörande Gudens
ankomst; men den halfdager som
omgifwer honom, bebådar honom ännu
bättre, och låter en fullkomlig dag
följa på den swaga dagen som följer
Cephali ömma älskarinna. Hela
naturen tyckes få et nytt lif wid
hennes närwaro. Himmelen
öfwerdrages af en liflig blånad; de
azurfärgade wågorna komma i rörelse, och
bjuda en skara af Amoriner at leka
omkring Tritonen och Nereiden. Man
ser dessa hafwets gudamagter äflas at
betjena sin drottnings älskare; en
fäster på honom hans halfstöflar, en
annan bjuder honom lyran. En
flygande Kärleksgud håller Ambrosia på
hans händer, under det at Dagens
första Timme anmäler at wagnen är
förspänd. Hans hästar, sådane
Ovidius beskrifwer dem, andas idel eld
och otålighet. Apollo är lätt
igenkänd på sin gudomliga wäxt, hans
upsyn full af snille och behag, hans
sköna ögon strålande af den ljufwaste
eld, och den ungdomliga glans som
är spridd öfwer hela hans wäsende. –
Lyran, wanligen en Apollos
tillhörighet i egenskap af Skaldekonstens Gud,
är här en symbol af den harmoni som
råder i himmelen, och passar
förträffligt i ljusgudens händer. – På den
andra täflan begynna S:s hästar
redan att gå ned i hafwet. Guden
stiger ur sin wagn, som emottages af
Dagens sista Timme, och skyndar i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free