Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Soliman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om seger öfwer sina fiender.
Derefter tager han en träskål full med
watten, utöser tusen förbannelser öfwer
fienden, och kastar wattnet i luften, så
at det mesta faller tillbaka ned på
soldaterne omkring honom. “Måtte
j, säger han, på samma sätt
utgjuta edra fienders blod!” Derpå
fyller han skålen för andra gången, och
timmer den i elden, sägande:
“Måtte j förstöra edra fiender lika fort
som jag utsläcker denna eld!” –
Natches, Tensas eller Taensas,
folkslag som bo omkring Mississipi-floden,
dyrka i synn. Solen, den de anse
såsom en af regentens förfäder. Til
hans ära underhålla de en beständig
eld i hans tempel. Hwar månad när
månen går ned, bära desse wildar til
templet et fat fullt med de läckraste
rätter, som presterne offra åt Solen.
– På Canada hålla qwinnorna et
tal til Solen när han går up, och
presentera honom sina barn. När han
är i nedgången, gå soldaterne ur
staden och begynna en dans, som de
falla den Store Andens dans. Jfr
SABEISMEN. – Anm. I Swenskan
är Solen fem.
SOLIMAN BEN DAOUD, Salomo
Davids son (Österl. M.) Salomo
upsteg på thronen wid 12 års ålder.
Gud lade ej allenast menniskor, men
äfwen goda och onda andar, samt
fåglar och wäder under hans wälde.
En gång roade han sig med at rida,
då timmen til aftonbön inföll; han
steg genast af hästen, och tillät ej
honom eller de andra hästarne wid en
sådan stund föras til stallet, utan
lemnade dem alldeles fria såsom
warande utan husbonde och bestämde för
Guds tjenst. Det war då som Gud,
för all belöna konungen för hans
trohet och lydnad, skickade honom et
behagligt men starkt wäder at rida på,
och hwarpå, han sedan red hwart han
behagade. Österländningarne anse
honom såsom enwåldsherre öfwer hela
jorden, och gifwa honom Assaf til
Visir. Rabbinerne påstå at han i
stenen som war infattad i hans
rygtbara ring, såg allt hwad han
önskade weta. Ingenting fanns så
prägtigt som hans thron, öfwer hwilken
ouphörligt, flögo fåglar at tjena
honom til thronhimmel när han satt
der; på högra sidan stodo 1200
gyldene säten för patriarkerne och
profeterne, och til wenster lika många
af silfwer för de wise och lärde som
öfwerworo hans domar.
SOLIMANER (Österl. M.),
monarker långt före Adams tid, som
Österländske romanerne säga hafwa
innehaft regeringen öfwer werlden, och
befallt öfwer warelser af deras slägte,
men olika Adams efterkommande: ty
någre hade flera hufwuden, andre
flere armar, och en del flera kroppar.
Alla desse S. ägde ifrån fader til son
en sköld, som de nyttjade i krigen
emot deras fiender demonerne, et
flammande swärd och et pansar som
gjorde dem oöfwerwinnelige i alla strider.
SOLISTIMUM (TRIPUDIUM), et
fall af en matbit. När de helige
kycklingarne åto med begärlighet af
den framsatta maten, ansågs det för
et lyckligt tecken, i synn. om något
af maten föll ur näbben ned på golfwet.
SOLITAURILIA, se
SUOVETAURILIA.
SOLMISSUS, et berg i Jonien, på
hwilket Cureterne wistades då Latona
låg i barnsäng, och de med sitt
wapenbuller skrämde Juno, som wille
skada sin rival.
SOLOON, en ung Athenare som
war kär i Antiope, hwilken Theseus
förde till Athen, och af förtwiflan
öfwer at se sin kärlek försmådd,
dränkte sig i en flod i grannskapet af
Nicæa i Bithynien. Theseus, rörd af
denna olycka, gaf floden namnet
Soloon, lät der bredwid anlägga en stad,
samt utnämnde den unga mannens
båda bröder til Ståthållare deri.
SOLUS, en landudde i Libyen, der
man såg et tempel helgadt åt
Hämnden och Neptunus.
SOLVISARE, se TIMMARNE.
SOLVIZONA, ett af Dianas tilnamn.
Då qwinnorna woro första gången
hafwande, aftogo de gördeln och
helgade den åt Gudinnan.
SOLYMON, konung i Phrygien,
anlade staden Sulmo som tilhörde
folkslaget Peligni i Italien, der
Ovidius säger sig wara född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
