Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Soliman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
453
om seger öfwer sina fiender. Derefter tager han en
träskål full med watten, utöser tusen förbannelser
öfwer fienden, och kastar wattnet i luften, så at det
mesta faller tillbaka ned på soldaterne omkring honom.
“Måtte j, säger han, på samma sätt utgjuta edra
fienders blod!” Derpå fyller han skålen för andra
gången, och timmer den i elden, sägande: “Måtte j
förstöra edra fiender lika fort som jag utsläcker
denna eld!” – Natches, Tensas eller Taensas, folk-slag
som bo omkring Mississipi-floden, dyrka i synn. Solen,
den de anse såsom en af regentens förfäder. Til hans
ära underhålla de en beständig eld i hans tempel. Hwar
månad när månen går ned, bära desse wildar til templet
et fat fullt med de läckraste rätter, som presterne
offra åt Solen. – På Canada hålla qwinnorna et tal til
Solen när han går up, och presentera honom sina barn.
När han är i nedgången, gå soldaterne ur staden och
begynna en dans, som de falla den Store Andens dans.
Jfr SABEISMEN. – Anm. I Swenskan är Solen fem.
SOLIMAN BEN DAOUD, Salomo Davids son (Österl. M.)
Salomo upsteg på thronen wid 12 års ålder. Gud lade ej
allenast menniskor, men äfwen goda och onda andar,
samt fåglar och wäder under hans wälde. En gång roade
han sig med at rida, då timmen til aftonbön inföll;
han steg genast af hästen, och tillät ej honom eller
de andra hästorne wid en sådan stund föras til
stallet, utan lemnade dem alldeles fria såsom warande
utan husbonde och bestämde för Guds tjenst. Det war då
som Gud, för all belöna konungen för hans trohet och
lydnad, skickade honom et behagligt men starkt wäder
at rida på, och hwarpå, han sedan red hwart han
behagade. Österländningarne anse honom såsom
enwåldsherre öfwer hela jorden, och gifwa honom Assaf
til Visir. Rabbinerne påstå at han i stenen som war
infattad i hans rygtbara ring, såg allt hwad han
önskade weta. Ingenting fanns så prägtigt som hans
thron, öfwer hwilken ouphörligt, flögo fåglar at tjena
honom til thronhimmel när han satt der; på högra sidan
stodo 1200 gyldene säten för patriarkerne och
profeterne, och til wenster lika många af silfwer för
de wise och lärde som öfwerworo hans domar.
SOLIMANER (Österl. M.), monarker långt före Adams tid,
som Österländske romanerne säga hafwa innehaft
regeringen öfwer werlden, och befallt öfwer warelser
af deras slägte, men olika Adams efterkommande: ty
någre hade flera hufwuden, andre flere armar, och en
del flera kroppar. Alla desse S. ägde ifrån fader til
son en sköld, som de nyttjade i krigen emot deras
fiender demonerne, et flammande swärd och et pansar
som gjorde dem oöfwerwinnelige i alla strider.
SOLISTIMUM (TRIPUDIUM), et fall af en matbit. När de
helige kycklingarne åto med begärlighet af den
framsatta maten, ansågs det för et lyckligt tecken, i
synn. om något af maten föll ur näbben ned på golfwet.
SOLITAURILIA, se SUOVETAURILIA.
SOLMISSUS, et berg i Jonien, på hwilket Cureterne
wistades då Latona låg i barnsäng, och de med sitt
wapenbuller skrämde Juno, som wille skada sin rival.
SOLOON, en ung Athenare som war kär i Antiope, hwilken
Theseus förde till Athen, och af förtwiflan öfwer at
se sin kärlek försmådd, dränkte sig i en flod i
grannskapet af Nicæa i Bithynien. Theseus, rörd af
denna olycka, gaf floden namnet Soloon, lät der
bredwid anlägga en stad, samt utnämnde den unga
mannens båda bröder til Ståthållare deri.
SOLUS, en landudde i Libyen, dee man såg et tempel
helgadt åt Hämnden och Neptunus.
SOLVISARE, se TIMMARNE.
SOLVIZONA, ett af Dianas tilnamn. Då qwinnorna woro
första gången hafwande, aftogo de gördeln och helgade
den åt Gudinnan.
SOLYMON, konung i Phrygien, anlade staden Sulmo som
tilhörde folkslaget Peligni i Italien, der Ovidius
säger sig wara född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
