Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sprickan i Månen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nigt fält, och fordrade der af honom
såsom prof af hans sändning, at han
skulle klyfwa månen midt i tu. Alle
inwånare i Mekka och trakten
deromkring hade infunnit sig. Mahomet
sträckte sin hand upåt himmelen,
uphöjde sin röst, hwilken Gud så
förstärkte, at den hördes ifrån Mekka och
alla nejder deromkring, samt tilsade
månen at komma och werkställa dAugurium salutise
under honom blifwit tillåtet at göra
på henne. Den lydiga stjernan
hoppade genast ifrån himmelen ner på
spetsen af Kaaba, och gjorde der sju
så tydliga kringswängningar, at
Araberne ganska lätt kunde räkna den
ena efter den andra; derefter
kastade hon sig ned för Kaaba, wände
sig til Profeten och gjorde en djup
bugning för honom. Under det at
han war sittande, stod hon framför
honom, swängde sig som et flammande
swärd, och gjorde honom en prydlig
och blomsterrik helsning, som tydligen
hördes på et ansenligt afstånd;
derpå gick hon in i hans högra
rockärm, och ut genom den wenstra, samt
åter så genom denne och ut genoAugurium salutism
den högra. Derefter smög hon sig in
wid kragen och nedsteg ända til nedra
fallen, hwarifrån hon åter framkom
til åskådarnes största förwåning; ty
Gud hade den dagen gjort månen
betydligt mindre. Strax derefter sprack
hon i twå lika stora delar. Ena
halfwan flög åt öster och dem andra åt
wester. Så gick hon åter up til
himmelen, med den ena delen hängande
i öster och dem andra i wester, til dess
båda halfworna närmade sig och åter
fogade sig tilsamman; så at månen,
som åter blifwit en rund kropp,
återtog sitt wanliga lopp och å nyo
syntes lika skinande som tilförene.
SPUMIGENA, et tilnamn för Venus.
1. SPÅDOM (Augurium). En
god föreställes under bilden af en wig
och rask yngling, klädd i en grön
tunica, hoppets symbol, med en hwit
slöja på hufwudet och deröfwer en
stjerna. I högra handen håller han
en spåmansstaf (Lituus) och med den
wenstra smeker han en swan, fågel
som war helgad åt Venus och hos
de gamla af ond betydelse.
2. – EN OND SPÅDOM ELLER
FÖREBUD (Sinnebl.) föreställes såsom
en man med sträng upsyn och
olycksbådande blick. Hans tunica är black;
i händerna håller han spåmansstafwen
och en wessla, samt betragtar en kråka
som flyger i luften til wenster om
honom.
3. – VÄLFÄRDS-SPÅDOM
(Augurium salutis). Denna war, enligt
Dion Cassius, et slags spådom,
hwarigemom Romarne påstodo at de gjorde
sig försäkrade, om Gudomligheten fann
godt at de anhöllo om nationens lycka
och wälfärd, emedan de icke ansågo
sig tillåtet at begära dem, så framt
himmelen icke berättigade demdertil.
Den förste öfwerhettpersonen i Rom
rådfrågade Auspicerne i detta afseende,
och den dagen då han sysslosatte sig
med denna religiösa handling, skulle
wara utmärkt af en fullkomlig fred,
då hwarken några trupper skulle gå
ut i kriget, någon fiendtlig armé ligga
i fält, eller några förberedelser eller
försök ske til drabbning. Denna
ceremoni, som borde uprepas hwart år,
hölls sista gången då Cicero war
Consul efter Mithridatiska kriget, som
lyckligen slutades af Pompeius. Efter
den tiden tilläto de utländska och
inhemska krigen icke at det fans en enda
dag då man kunde företaga
wälfärdsspådomar, ända til dess under Caesar
Octaviani femte Consulat, Senaten
utgaf et beslut, hwari den befallde at
denna ceremoni skulle åter förnyas.
SPÅDOMSKONSTEN (Divinatio).
Den bestod i konsten at genom
widskepliga medel lära känna framtiden.
Menniskan alltid orolig öfwer det
tilkommande, åtnöjde sig icke med at
utforska det i oraklerna och
Sibyllornas förutsägelser; hon företog sig at
uptäcka det på tusen andra sätt, och
upfann flera slag af S., för hwilka
hon äfwen upsatte maximer och
reglor, likasom skulle så futtiga
kunskaper kunna underkastas sådana. –
Denna wetenskap, lika gammal med
afguderiet, utgjorde en betydlig del af
den hedniska gudaläran; den war til
och med gynnad af lagarna, i synn.
hos Romarne. Cicero, i sin
afhandling om S., undersöker först om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
