Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Styx ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ter, för at straffa Titanernes
öfwermod, kallade alla de odödlige til sin
hjelp, skyndade S. genast fram med
sin frugtanswärda flägt. Gudarnes
öfwerherre war så nöjd med denna
tilgifna enighet, at han öfwerhopade
henne med wälgerningar. Hesiodus säger,
“at han tog alla dess barn til
bordskamrater; och genom den mest
smickrande utmärkelse wille han at hon
skulle blifwa et heligt band på
Gudarnaslöften, samt utsatte de swåraste
straff för dem som bröto de eder
hwilka gjordes i hennes namn.” Då de
swuro wid Styx, säger Homerus, skulle
Gudarne med ena handen widröra
jorden, och hafwet med den andra. –
Arkadierne gåfwo sedermera genom
analogi, namnet S. åt en källa i
deras land, nära staden Nonakris. Dess
walten rann fasta och oförmärkt ur
en hög klippa, hwaraf upkom en liten
bäck som blandade sig med floden
Krathis. Utom dessa båda källor,
såg äfwen en nära Lucrinska sjön och
Avernus uti Italien och en annan
midti Lyckliga Arabien, et bewis
at namnet S. icke war grekiskt utan
egyptiskt.
(Sinneb. l.) S. föreställdes
under bild af en swartklädd qwinna,
som hwilar på en urna hwarutur
wattnet med möda rinner.
Stundom ser man henne i sitt palats, som
war en underjordisk grotta,
“understödd, säger Hesiodus, af pelare,
skinande som silfwer.” Den utgör under
jorden en bäck som alltid är betäckt
med en dyster natt. Den flyter
genom Tartaren; men 10:de delen är
bestämd til straff för menediska
Gudar. Den brottslige är på et helt
år utan andedragt talgåfwa och lif;
han ligger utsträckt på en säng
alldeles bortdomnad, utan at
wederqwickas af nektar eller ambrosia.
Efter denna tids förlopp är straffet
likwäl icke förbi; han är i nio år skild
ifrån de öfriga Gudarnes sällskap:
han får icke inträde i deras samqwäm
eller kalas, och det är först efter
denna tid han återfår sina rättigheter.
Det war Isis som, på Jupiters
befallning, gick at hemta af detta
frugtanswärda watten, hwars gift war
så fint, at det sönderslog alla käril
hwari det förwarades, utom dem som
woro gjorda af hästhof. – Enligt
Plato war wattnet i S. blåagtigt;
och fisken deri war så liten och
mager, at den knappast war synbar.
Den war swart likasom alla de rysliga
skridfän hwilka trifdes kring dess
stränder. – Folkslagen i Italien, hwilka
ansågo såsom Gudar alla sjöar och
floder i deras land, erhöllo snart ifrån
Grekerne en djup wördnad för S. och
de andra underjordiska floderna.
Också ser man ofta deras namn och
attributer i deras största skalders
arbeten; och om ibland dem finnas
ganska få minnesmärken deraf, är
orsaken den at en lång tid, allt ifrån
Numas regering ända til Cornelius
Cethegi consulat, plägade Romarne,
hwilka misstänkte Gudarnes
okroppslighet, anse såsom ogudaktigt at
måla dem eller föreställa dem i bilder.
STÅNDAGTIGHET (Sinneb. l.).
Den utmärkes på gamla
monumenter genom fotknölen eller det ben som
förenar foten med benpipan,
malleolus eller talus. Deraf kommer
Horatis uttryck: recto talo stare. Den
utmärkes äfwen genom en sittande
wacker qwinna, som håller armarna
hopflätade öfwer bröstet och har twå
ankare i kors öfwer hufwudet, samt
deröfwer följande devis: Mens
firmissima; oryggligt beslut. Se
BESTÄNDIGHET.
STÄDER. Då Grekerne anlade
nya städer, ställde de dem alltid
under någon Gudamagts beskydd; så
stod Athén under Minervas beskydd;
Sparta, Samos, Mykenä och Argos
under Junos; Kreta under Jupiters
och Dianas; Cypern och Paphos under
Veneris; Thebæ under Bacchi och
Herkulis; Lemnos skröt öfwer at
beskyddas af Vulcanus; Ilion och
Cyzicus af Pallas och Nemesis;
Tænaros af Neptunus; Naxos af Bacchus;
Delphi, Delos och Rhodus af Apollo.
Hos dem ägde flere städer
fristadsrättighet; ibland dem woro Thebæ i
Bæotien, Samothrake, Ephesus,
Canopus, Smyrna, Athén och Lakedæmon.
Dessa tilflyktsorter woro i början
inrättade blott för wådamål; men
begagnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
