Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Symboler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
darnas; den treuddige gaffeln är
Neptuni symbol; påfågeln är Junos; en
figur som stoder sig emot en urna,
föreställer en flod. Provinser och
städer hafwa äfwen på medaljer sina
särskilta symboler. – Man wet at
symbolerne stå antingen på
medaljernas fram- eller frånsida, och stundom
på båda sidorna. Det finnes
frånsidor der symbolerna äro fastade wid
figurerna; andra der figurerna sjelfwa
tjena til symboler, det må wara
figurer af menniskor eller djur, eller ock
af liflösa ting. – Spjutet (hasta),
som war et kastspjut utan jern i
ändan, eller snarare en gammal spira,
passar för alla Gudomligheten,
emedan det utmärker Gudarnes godhet och
ledningen af deras försyn, hwilken är
lika mild som kraftfull. Justinus gör
enkom den anmärkningen, at bruket at
gifwa et spjut åt alla Gudomligheter
härleder sig ifrån de gamles
widskepelse, hwilka alltifrån werldens
början tilbådo spiran såsom warande
Gudarne sjelfwe. Förmodligen woro
bildstoder då icke så allmänna som de
sedermera blifwit; ty man bör icke tro
at de dyrkades såsom werklige Gudar.
– Skålen (patera), som nyttjades
wid offren, sättes äfwen i handen på
alla Gudar, antingen af första eller
andra ordningen, för at tilkännagifwa
det man wisade dem Gudomlig
dyrkan, hwarwid offringen war
hufwudsaken. Man ser äfwen skålen i
handen på prinsar, för at utmärka det
presterliga wäldet i förening med det
kejserliga i egenskap af Öfwerste prest:
derföre förekommer ofta et altare
hwarpå man tyckes utgjuta skålen. –
Ymnighetshornet gifwes åt alla
Gudomligheter. Snillen och Hjeltar, för at
beteckna den rikedom, lycksalighet och
öfwerflöd på allt godt som förwärfwas
genom de enas godhet, eller de andras
omsorg och tapperhet; någon gång
ser man twenne, för at utmärka et
utomordentligt öfwerflöd. – Caducén
är äfwen en allmän symbol, ehuru
förtträdeswis tilegnad Mercurius; och
betecknar et godt upförande, fred och
lycksalighet. Den består af en staf
som utmärker magten, af twå ormar
som beteckna försigtighet, och af
twenne wingar som utmärka snabbhet:
alla nödwändiga egenskaper för at
lyckas i sina företag. – De symboler
som kallas ensamma (unigues) äro
otalige; de wanligaste af dem äro
följande: Thyrsen, som år et med
murgrön eller winref omlindadt kastspjut,
är Bacchi symbol, och charakteriserar
den yrsla som winet ingifwer. –
Åskstrålar i handen på en figur eller
wid sidan, eller under en bröstbild,
så framt det icke är hufwudet af en
kejsare, utwisar at det är hufwudet af
en Jupiter Tonans, eller den
dundrande och wredgade Jupiter; ty det
finnes någre kejsare hwilka man smickrat
til den grad, at man satt
åskstrålarna i handen på dem likasom på
Jupiter. – En lagerqwist i handen på
en kejsare utmärker hans segrar, hans
eröfringar och hans triumf, likasom o
liveqwisten förebildar dem fred han
gifwit eller förstått at bibehålla för
sitt land. Andra särskilta örter
utmärka landet der de wäxa såsom
rosen betecknar ön Rhodus, o.s.w. –
Twå förenade händer beteckna endrägt
enskilta personer emellan, eller
förbund eller wänskap. – Krigstecknet
eller standaret upstäldt på et altare
utmärker en ny coloni, hwars sällhet
bör bero af Gudarnas beskydd, här
menas nemligen en coloni af gamla
soldater, ty det är en sådan som
standaret betteknar och när det är flera,
betyder det at soldaterne blifwit
tagne ur åtskilliga legioner. Man
urskiljer der namnet ofta, såsom Leg.
XXII, hos Septimus Severus,
Galienus m.fl. – Et styre stäldt på
en glob tillika med fasces är symbol
af högsta magten. På Julii medalj,
der man tillagt caducén,
ymnighetshornet och den presterliga mössan, har
man welat utmärka at under Cæsar,
som styrde republiken, blomstrade fred,
sällhet och religion. – En sköld
betecknar folkets förböner til Gudarna
för furstens wälgång, eller utmärker
at han är sina undersåters stöd och
beskydd. Dessa slags sköldar kallades
Clypei votivi; de uphängdes på
altaren eller på pelarne i templet. Man
ser twenne sådana af owanlig
skapnad på en medalj af Antoninus Pius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
