- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
504

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tanaiser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos Armenierne, i et landskap kalladt
Tanaitis, nära floden Cyrus, och war
en skyddsgudinna för tjenstfolk af båda
könen. Til och med fritt folk helgade
sina döttrar åt henne, och i kraft
deraf woro de af lagen berättigade at
lemna sig til rof åt den
förstkommande, til dess de blefwo gifta, utan
at et sådant lefnadssätt hindrade dem
at ha friare.

2. – En af Turni befälhafware,
dödad af Æneas.

3. – En flod, som Hyginus säger
wara son af Pontus och Hafwet,
andre af Berosus och Amazonen
Leucippe. Han hatade qwinnor, och til
straff derföre gjorde Venus honom kär
i sin egen mor. Han bekämpade wäl
i början denna passion, men som den
blef honom öfwermägtig, kastade han
sig i floden Amazonius.

TANAISER (Ind. M.), en
wattenbehållning i Hindostan, kring hwilken
wid förmörkelser samlas öfwer 150,000
personer, från alla trakter i Indien,
emedan dess watten anses, wid dessa
naturhändelser, wara mera heligt och
förtjenande än något annat.

TANAOUIL, romerska konungen
Tarquinii Prisci gemål, mycket skicklig
i augurernes konst. I Rom
förwarades hennes gördel, som skall haft
många underbara egenskaper.

TANDFE, se FREJ.

TANE TE MEDOOA (Gud Fadern);
OROMATTOW TOWA TEE TE MYDE
(Gud Sonen); TARVA MANNOO TE
HOOA (Fågeln eller Anden). Dessa
namn gifwa Otahiterne åt tre gudar,
af hwilka de tro at de öfrige bero.
De wända sig til dessa öfwergudar
blott i högst olyckliga tilfällen, och
anse det icke höfwiskt at beswära dem,
utom i swårt owäder, wid konungens
sjukdom och andra landsplågor.

TANFANA, en Gudinna som hos
Germanerne förestod spådom genom
slagrutor. Någre påstå at deso icke
är en Gudinna, utan et tempel.
Under detta namn fans hos Marserne et
tempel, som blef upbrändt af
Germanicus.

TANGHRA, Högsta Wäsendets namn
hos Jakuterne, en folkstam i Sibirien.

TANGRI (Mah. M.), et namn
som både öster- och weslerländske
Turkar gifwa åt Gud, med tillägg af det
wanliga pris och låf, som wanligen
hos Araberne åtföljer namnet Allah.

TANGRISNER (Nord. Myth.) war
namnet på Thors andra bock.

TANKEN (Sinneb. l.) Ripa
gifwer henne följande emblem: det är
en gammal, blef och mager man, klädd
i en brunskiftande drägt. Hufwudet
är stödt emot handen; på knäna
ligger en brokig trådhärfwa, och en örn
står bredwid honom.

TANKSPRIDDHETEN (Sinneb. l.)
en qwinna omgifwen af åtskilliga
föremål för etuden, blir störd af en fjäril.

TANQUAM, se CANG-Y.

TANTALIDER, Agamemnon o.
Menelaus, sonsons söner af Tantalus.

TANTALIS, Niobe, dotter af
Tantalus.

1. TANTALUS, son af Jupiter och
nymfen Pluto, war konung i
Phrygien, och bortröfwade Ganymedes för
at hämnas på Tros, derföre at han
icke budit honom til första
högtidligheten man anställde i Troja. De
gamle äro hwarken ense om naturen
af hans brott, eller af hans
bestraffning. Någre beskylla honom at hafwa
åt Gudarne låtit anrätta lemmarne
af sin egen son, för at försöka deras
gudom. Andre förebrå honom at
hafwa yppat deras mysterier, för hwilka
han war öfwerste prest. Enligt
Pindarus förtjente han sitt straff i
helwetet derigenom, at han en gång blef
buden til Gudarnes bord, och der stal
nektar och ambrosia, för at gifwa åt
de dödlige; eller, enligt Lucianus,
emedan han stulit en hund, som
Jupiter anförtrott honom för at wakta
hans tempel på Kreta, och swarat
Guden at han icke wiste hwart
hunden tagit wägen. Cicero, utan at
angifwa något af T:i brott, säger at
han straffas för sina illgerningar, sin
ursinnighet och sitt högmod. Hwad
straffet angår, beskrifwer Homerus,
Ovidius och Virgilius honom såsom
förtärd af en brinnande torft, midti
en sjö hwars watten ewigt undstyr
hans torra läppar, och qwald af
hunger under trän hwarpå wädret blåser
frukten undan, så ofta han försöker at
plocka dem. Sedan Cicero i sitt
första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free