Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
net från munnen, tyckte han at det
hade sjunkit mindre denna, än den
förra gången. Dock kunde man nu
Utgårda-Loke: huru går det Thor?
nu skulle du icke lemna af dricken
mera än du hade i sinnet. Jag
tycker, at skall du tömma ut hornet den
tredje gången, så blifwer den dricken
den största. Här kan du icke blifwa
ansedd för en så stor man som Asarne
kalla dig, om du icke utmärker dig
mera i andra mål, än mig tyckes du
gör i detta. Öfwer detta tiltal blef
Thor wred, satte hornet för munnen
och drack af alla krafter. Då han
såg i hornet, war der dock något
sjunket. Han gaf då från sig hornet, och
wille icke dricka mer. Då sade
UtgårdaLoke: Nu är det uppenbart, at
din magt ej är så stor som wi tänkte.
Will du leka mer? Thor swarade:
ännu will jag göra flera prof. För
öfrigt undrar jag, om hemma hos
Asarne en sådan drick skulle kallas liten.
Hwad lek wissen j föreslå?
Utgårda-Loke swarade: at häfwa min katt från
jorden är unga swenners lek, och jag
hade aldrig ämnat bjuda Asa-Thor
det, om jag icke hade sett, at han icke
är den man som jag hade tänkt.
Derpå sprang en owanligt stor grå katt
fram på salsgolfwet. Thor gick fram,
tog den under lifwet och lyfte honom
i wädret. Katten krökte ryggen, i
samma mån som Thor uplyfte honom.
Slutligen, då Thor hade lyftat så
högt han kunde, sträckte katten up ena
foten, och widare kunde Thor icke
komma. Utgårda-Loke sade: det gick
som jag trodde; katten är mycket stor,
och Thor är låg och liten, i
jemnförelse med dem som har äro
närwarande. Thor swarade: så liten jag
är, så upmanar jag nu en hwar som
lyster, at brottas med mig; ty nu är
jag wred. Utgårda-Loke swarade,
seende sig om åt bänkarne: Här är
ingen man inne, som icke skulle anse
det för barnwerk, at brottas med dig.
Emedlertid, kalla in den gamla
qwinnan Ella, min amma; med henne skall
Thor pröfwa styrka, om han lyster.
Hon har fällt karlar, som alla warit
starkare än Thor. Der efter inkom i
salen en gammal qwinna, som
UtgårdaLoke sade skulle brottas med
Asa-Thor; kort sagdt, kampen aflopp så,
at ju starkare Thor mödade sig, ju
fastare stod hon. Nu begynte hon at
slå krokar; strax wacklade Thor, och
en hård armryckning började. Länge
dröjde det ej förrän Thor föll på sitt
ena knä. Utgårda-Loke gick då fram
och bad dem hålla up, med tillägg,
at Thor icke tordes bjuda ut flere wid
hans hof. Det led nu äfwen mot
natten; han anwiste Thor och hans
stallbröder rum; de fördröjde der
natten öfwer, och blefwo wäl bemötte.
Följande morgonen, så snart det blef
dager, upstodo de främmande, klädde
sig och beredde sig at fara bort. Då
kom UtgårdaLoke, och lät sätta fram
et bord. Der saknades icke god
wälplägning, hwarken mat eller drick.
Då de hade spisat, begåfwo de sig på
resan. Utgårda-Loke följde med dem
utanföre borgen, och wid skiljsmessan
frågade han Thor, huru han tyckte at
resan aflupit eller om han hade
funnit någon mägtigare man. Thor
swarade, at han icke kunde säga
annan än at deras inbördes företag hade
ländt honom til mycken wanheder, och
det wet jag – tillade han – at j
skolen kalla mig en liten man,
hwaröfwer jag är högst missnöjd. –
UtgårdaLoke swarade honom: nu skall
jag säga dig rätta sammanhanget,
sedan du är kommen ut af borgen, dit
du, om jag lefwer och får råda,
aldrig mera skall komma, och dit du
aldrig skulle hafwa kommit, om jag
hade wetat at du ägde en så stor magt,
och at du så nära hade fört oss i en
stor olycka. Allt har tilgått genom
synwändningar. Första gången mötte
jag dig i skogen, och då du skulle lösa
matsäcken, hade jag tilsnört den med
jernband, hwarföre du icke kunde finna
medlet at öppna den. Derefter slog
du mig tre gånger med hammaren.
Det första slaget war swagast, och
dock hade det blifwit min bane, om
det hade träffat. Du såg wid min
borg en klippa med tre fyrkantiga hål
ofwanpå, hwaraf det ena war det
djupaste: dessa woro de tre hål din
hammare hade gjort. Klippan satte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
