Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
543
mot slaget, utan at du kunde se det. På samma sätt
gick det äfwen til wid lekarne, då i täfladen med mitt
hoffolk. Hwad den förste angår, då Loke gjorde sitt
prof, war sammanhanget detta: Loke war mycket hungrig
och åt starkt; men den som hette Loge (låga), det war
Elden, som förtärde likasåwäl tråget som köttet. Den
Huge, med hwilken Thialfe skulle löpa i kapp, war min
Tanke, med hwilken det war omöjligt för honom at mäta
sig. Då du drack af hornet, och tyckte at det förslog
så liten war det et stort under, som jag aldrig hade
trott kunna ske. Den ena ändan af hornet stod i
hafwet, som du icke såg. När du kommer til hafwet,
skall du få se huru mycket sjön är minskad af hwad du
drack. Det heter nu Ebb. Än widare sade han: icke
heller syntes mig mindre underligt, at du lyftade
katten; och sant at säga, blefwo alla rädda, då de
sågo at du lyftade hans ena fot ifrån jorden. Ty det
war ingen sådan katt, som du trodde; det war
egentligen Midgårdsormen, som omringar alla länder.
Knappt hade den längd til, at stjert och hufwud kunde
nå jorden, och du syftade den så högt, at det war
blott kort til himmelen. Det war äfwen et stort under
wid din brottning, at du stod så länge, och blott föll
på ena knäet, då du brottades med Ella, ty ingen har
warit, ej heller skall han komma, som Ella,
(Ålderdomen) ej skall öfwerwinna. Nu må wi då
åtskiljas, och det är bäst för oss på båda sidor at
jag icke oftare får edert besök. Jag kan också en
annan gång omhwärfwa min borg med sådana eller andra
trollkonster, så at i aldrig skolen kunna uträtta
något emot mig. – Då Thor hörde detta tal, tog han til
sin hammare och lyfte up den i wädret; men då han
wille slå til, ser han hwarken Utgårda-Loke, eller
borgen, utan blott en skön och wid slätt. Han gick då
sin wäg tilbaka, ånda til dess han kom til Thrudwang.
Thors strid med MidgårdsOrmen.
Thor törstade efter hämnd på Midgårdsormen, sedan han
i Kattliknelse gäckat honom hos Utqårda Loke. Han gick
ut som en yngling af Midgård. och kom en afton til en
Jätte, som hette Yme (Eymer.) Thor förblef der natten
öfwer. I dagningen steg Yme up, klädde sig, och gjorde
sig färdig at ro ut på sjön at fiska. Thor steg också
up, klädde sig, och bad Yme at han måtte få följa med.
Yme swarade, at han ej kunde hafwa mycket gagn af
honom, då han war så liten och ung, och, tillade han,
du skall frysa, om jag ror så långt ut, och blir så
länge borta, som jag är wan. Thor sade, at han kunde
wäl ro, och det blefwe owisst, hwem af dem som först
skulle begära at söka land igen. Thor blef tillika så
wred på jätten, at det war nära, at han strax hade
låtit honom smaka hammaren. Dock lät han derwid bero,
ty han ämnade at pröfwa sin styrka på et annat sätt. –
Han frågade derefrer Yme: hwad de skulle hafwa til
lockbete, och fick til swar, at det finge han sjelf
skaffa sig. Han gick då bort, dit han såg en hop, Yme
tilhöriga oxar, af hwilka han tog den största, som
hette Himinbrioter (himlabrytaren), afslet halsen, och
förde hufwudet med sig til sjön. Yme hade redan
skjutit båten ut i wattnet. Thor gick om bord, satte
sig bak i båten, fattade årorna och rodde så, at Yme
måste tilslå at det tog en god fart. Yme rodde tillika
i fören, så at rodden gick mycket hastigt, och det
dröjde icke länge, förrän Yme anmärkte, at de nu woro
komne til det ställe, der han plägade fiska. Thor sade
at han hade lust at ro mycket längre ännu, och rodde
de då widare et godt stycke. Då sade Yme, at de woro
komne så långt ut, at det war farligt at uppehålla sig
der för Midgårdsormen. Thor sade at han wille ro ännu
något längre, hwilket ock skedde. Yme war på intet
sätt glad deröfwer. Thor drog omsider in årorne,
tillagade en mycket stark metref som war försedd med
en icke mindre eller swagare krok. Sedan oxhufwudet
blifwit satt derpå, kastades den ut, och gick til
botten. Midgårdsormen gapade öfwer oxhufwudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
