Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot slaget, utan at du kunde se det.
På samma sätt gick det äfwen til wid
lekarne, då i täfladen med mitt hoffolk.
Hwad den förste angår, då Loke gjorde
sitt prof, war sammanhanget detta:
Loke war mycket hungrig och åt starkt;
men den som hette Loge (låga), det
war Elden, som förtärde likasåwäl
tråget som köttet. Den Huge, med
hwilken Thialfe skulle löpa i kapp,
war min Tanke, med hwilken det
war omöjligt för honom at mäta sig.
Då du drack af hornet, och tyckte at
det förslog så liten war det et stort
under, som jag aldrig hade trott
kunna ske. Den ena ändan af hornet
stod i hafwet, som du icke såg. När
du kommer til hafwet, skall du få se
huru mycket sjön är minskad af hwad
du drack. Det heter nu Ebb. Än
widare sade han: icke heller syntes
mig mindre underligt, at du lyftade
katten; och sant at säga, blefwo alla
rädda, då de sågo at du lyftade
hans ena fot ifrån jorden. Ty det
war ingen sådan katt, som du
trodde; det war egentligen
Midgårdsormen, som omringar alla länder.
Knappt hade den längd til, at stjert
och hufwud kunde nå jorden, och du
syftade den så högt, at det war blott
kort til himmelen. Det war äfwen et
stort under wid din brottning, at du
stod så länge, och blott föll på ena
knäet, då du brottades med Ella, ty
ingen har warit, ej heller skall han
komma, som Ella, (Ålderdomen) ej
skall öfwerwinna. Nu må wi då
åtskiljas, och det är bäst för oss på
båda sidor at jag icke oftare får edert
besök. Jag kan också en annan gång
omhwärfwa min borg med sådana
eller andra trollkonster, så at j aldrig
skolen kunna uträtta något emot mig.
– Då Thor hörde detta tal, tog
han til sin hammare och lyfte up
den i wädret; men då han wille
slå til, ser han hwarken Utgårda-Loke,
eller borgen, utan blott en skön och wid
slätt. Han gick då sin wäg tilbaka,
ånda til dess han kom til Thrudwang.
Thors strid med MidgårdsOrmen.
Thor törstade efter hämnd på
Midgårdsormen, sedan han i Kattliknelse
gäckat honom hos Utqårda Loke. Han
gick ut som en yngling af Midgård.
och kom en afton til en Jätte, som
hette Yme (Eymer.) Thor förblef
der natten öfwer. I dagningen steg
Yme up, klädde sig, och gjorde sig
färdig at ro ut på sjön at fiska. Thor
steg också up, klädde sig, och bad
Yme at han måtte få följa med.
Yme swarade, at han ej kunde hafwa
mycket gagn af honom, då han war
så liten och ung, och, tillade han, du
skall frysa, om jag ror så långt ut,
och blir så länge borta, som jag är
wan. Thor sade, at han kunde wäl
ro, och det blefwe owisst, hwem af
dem som först skulle begära at söka
land igen. Thor blef tillika så wred
på jätten, at det war nära, at han
strax hade låtit honom smaka
hammaren. Dock lät han derwid bero,
ty han ämnade at pröfwa sin styrka
på et annat sätt. – Han frågade
derefrer Yme: hwad de skulle hafwa til
lockbete, och fick til swar, at det
finge han sjelf skaffa sig. Han gick då
bort, dit han såg en hop, Yme
tilhöriga oxar, af hwilka han tog den
största, som hette Himinbrioter
(himlabrytaren), afslet halsen, och förde
hufwudet med sig til sjön. Yme hade
redan skjutit båten ut i wattnet.
Thor gick om bord, satte sig bak i
båten, fattade årorna och rodde så,
at Yme måste tilslå at det tog en god
fart. Yme rodde tillika i fören, så
at rodden gick mycket hastigt, och det
dröjde icke länge, förrän Yme
anmärkte, at de nu woro komne til det
ställe, der han plägade fiska. Thor
sade at han hade lust at ro mycket
längre ännu, och rodde de då widare
et godt stycke. Då sade Yme, at de
woro komne så långt ut, at det war
farligt at uppehålla sig der för
Midgårdsormen. Thor sade at han wille
ro ännu något längre, hwilket ock
skedde. Yme war på intet sätt glad
deröfwer. Thor drog omsider in
årorne, tillagade en mycket stark
metref som war försedd med en icke
mindre eller swagare krok. Sedan
oxhufwudet blifwit satt derpå, kastades
den ut, och gick til botten.
Midgårdsormen gapade öfwer oxhufwudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
