- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
613

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

werkställdes. Hon anropade gudinnan
och föll utföre utan at skada sig. Detta
underwerk rubbade på intet wis
domrarnes öfwenygelse om hennes
brottslighet; hon blef för andra gången
störtad utför klippan, och underwerket
förnyades icke. – Pontifices hade
ensamt rättighet at ransaka de mål som
instämdes emot Vestalerna. Den
anklagade ägde rätt at antingen sjelf
eller genom advokat förswara sig. Hon
infann sig inför det heliga rådet, der
Öfwerstepresten förde ordet. Hon
swarade på de frågor som gjordes henne,
konfronterades med sina anklagare och
förhördes flera gånger. Ehuru det i
civila lagen icke war tillåtet, at låta
en staf undergå tortur för at twinga
honom at wittna emot sin husbonde,
gynnade lagen likwäl denna stränghet
emot Vestalernas slafwinnor. Någon
gång blefwo de äfwen sjelfwa lagda
på sträckbänken. Efter fulländad
ransakning, skred man til dom och
samlade rösterna. Hwar prest hade en
liten tafla, hwarpå han skref
bokstafwen C (ondemno) om han wille fälla
Vestalen, och bokstafwen A (bsolve)
om han wille frikänna henne.
Derefter kastades taflan i en enkom korg.
Sedan Öfwerste presten tagit och
räknat alla lapparna, utsade han
domen. – Då dagen inföll at domen
skulle werkställas, begaf Öfwerste
presten sig til templet, åtföljd af alla
presterne. Der afklädde han sjelf den
brottsliga hennes prestinnedrägt och
prydnader, tog af henne de heliga
bindlar som omgåfwo hennes hufwud,
räckte åt henne en slöja at kyssa, och
iklädde henne slutligen en sorglig drägt,
som passade för hennes belägenhet;
derefter bant han henne med rep och
lät henne stiga up i en bärstol, som
war noga tilsluten på alla sidor, så
at hennes rop icke kunde höras.
Slutligen fördes hon til afrättsplatsen,
dit prestinnans wänner följde henne
under tårar. Plutarchus anmärker
at hela staden war djupt bedröfwad
och en sådan dag ansågs såsom högst
olycklig. Man undwek at gå den
wägen, der Vestalen skulle framtaga,
Processionen skedde under djupaste
tystnad och mycket långsamt. Omsider
kom man fram wid den Collinska
porten, til det stället som sedermera
kallades Campus sceleratus, i
anseende til dessa afrättningar. Nu
stannade man med hängbåren, och presten
gick at öppna den, under det han
uttalade några böner med låg röst. Han
lossade tågen af Vestalen, böd denne
handen för at hjelpa henne utur,
ledsagade denne til grafwen och
öfwerlemnade henne åt domens
werkställare. Öppningen af denna graf war på
toppen af den ofantliga kulle, som
Tarquinius lät upkasta för wattnets
afledande. Dit nedgick Vestalen på
en stege. Man lät henne gå in i et
liten rum som til et wisst djup war
utgräfdt i hwalfform, och war aflångt
fyrkantigt. Der satte man henne på
en liten säng. Bredwid stod et bord
med en brinnande lampa, samt litet
olja, bröd, mjölk och watten. Så
snart prestinnan war nedstigen,
tilstängdes graföpningen och den fylldes
med jord. – Dessa rysliga
afrättningar skedde likwäl ganska sällan.
Vestalernes Orden warade omkring
1100 år, och på hela den tiden
räknar man icke flera än 20 som blefwo
öfwertygade om deras brottslighet, och
af dem blefwo endast 13 lefwande
begrafna; de öfriga 7 undergingo det
dödsstraff, som de sjelfwa hade walt.
– Prestinnorna blefwo ofta orättwist
anklagade; och de hedniske
häfdatecknarne underlåta icke at anföra
otaliga underwerk til deras bästa. Ett
ibland de märkwärdigaste är det som
inträffade med Claudia. Hon war
en Vestal af något twetydigt rygte;
men sann tilfälle at bewisa sin dygd,
som blifwit misstänkt genom hennes
nog fria later och smak för grannlåt.
Romerska folket hade låtit ifrån
Phrygien til Rom öfwerföra Cybeles
bildstod; men fartyget fastnade i
mynningen af Tibern, utan at man kunde
bringa det längre. Man rådfrågade
Sibyllornas orakel, som förklarade at
blott en jungfru kunde föra fartyget
in i hamnen. Claudia infann sig,
bad gudinnan med hög röst, fästade
sin gördel wid skeppet, och lyckades at
werkställa det som tusentals
menniskor hade försökt förgäfwes. – Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free