Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vulcania ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han war eldens Gud, eller elden sjelf,
kastade folket lefwande djur i elden,
för at winna Gudens ynnest. Under
högtiden sprang man med en lampa
eller fackla i handen; och den som
blef öfwerwunnen, gaf sin lampa åt
segraren.
VULCANIA, en af de Æoliska
öarne nära Sicilien, betäckt med
klippar, och hwars lopp utspyr hwirflar
af eld och rök. Der förlade
skalderne Vulcani wanliga residens, och
deraf har ön fått sitt namn, äfwensom
alla eldsprutande berg kallas Vulkaner.
VULCANUS war son af Jupiter
och Juno, eller, enligt några
Mythologer, af Juno ensam. Homerus
berättar at denna gudinna, sorgsen
öfwer at hafwa framfödt en så
wanskaplig son, kastade honom i hafwet,
at han för ewigt måtte bli fördold i
dess afgrunder. Han skulle derföre
hafwa lidit otroligt, så framt icke
den wackra Thetis och Eurynome,
Oceani döttrar, hade wårdat sig om
honom; han wistades 9 år i en djup
grotta, sysslosatt at göra spännen,
agraffer, halsband, armband, ringar
och hårnålar at dem. Emedlertid
wräkte hafwet sina swallande böljor
öfwer hans hufwud, och dolde honom
så wäl, at ingen af gudar eller
menniskor wiste hwar han war, utom
Thetis och Eurynome. Vulcanus,
som brann af hämnd emot sin moder,
förfärdigade en gyldene stol med en
hemlig springfjäder, och skickade
den til himmelen. Juno, som icke
kunde misstänka sånens gåfwa, wille
sätta sig i stolen, men blef fångad
såsom i en slagbur: Bacchus war
nödsakad at bestå Vulcanus et litet
rus, för at förmå honom at befria
Juno, som emedlertid hade förskaffat
gudarna en högtid af skratt. – På
twå andra ställen säger samme
Homerus, at det war Jupiter som dref
Vulcanus ur himmelens förgård. En
dag hade gudarnes fader blifwit
upbragt emot Juno, derföre at hon
upwäckte en storm, för at göra af med
Herkules, och hängt up henne midt i
luften med twå tunga städ wid
fötterna. Vulcanus wille hjelpa sin
moder; men Jupiter tog honom i ena
foten och kastade honom ur himmelen
ner på ön Lemnos, der han nedföll
nästan liflös, sedan han et helt dygn
rullat omkring i luften. Han blef af
inwånarne på Lemnos uptagen och
bortförd; men halt af det
förskräckliga fallet. Genom Bacchi credit blef
Vulcanus likwäl återkallad til
himmelen och kom åter til nåder hos
Jupiter, som gifte honom med den
skönaste af alla gudinnor, Venus,
Kärlekens moder, eller, enligt Homeri
upgift, med Charis, den wackraste af
Gracerna. – När Vulcanus kom
tilbaka til himmelen byggde han et
palats af koppar och beströdt med
glänsande stjernor. Det war der som
denne gudasmed, af en ofantlig
kroppsstorlek, drypande af swett, samt swart
af aska och rök, war beständigt
sysslosatt i sin smedja at werkställa de
idéer, som ingåfwos honom af hans
guddomliga wishet. En dag kom
Thetis til Vulcanus för at bedja
honom smida wapen åt Achilles.
"Guden stod genast up ifrån städet,"
säger Homerus; "linkar åt båda sidor;
och, oaktadt sina smala och krokiga
ben, går rätt tappra och säkra steg.
Han tager bälgarna ifrån härden, och
lägger dem, tillika med alla de andra
werktygen, i en silfwerkista; med en
swamp rentwättar han ansigte,
armar, hals och bröst; ikläder sig en
prägtig rock, tar en goldene spira i
handen och begifwer sig ur smedjan.
I anseende til hans ojemna gång
gingo på båda sidor om honom twå
wackra tärnor af guld,
förfärdigade så guddomligen konstigt, at de
tycktes wara lefwande. De woro
begåfwade med förstånd och talegåfwa,
och genom en synnerlig gudarnes
ynnest hade de til den grad lärt
husbondens handtwerk, at de arbetade
tillika med honom och hjelpte honom
at förfärdiga de förwånande arbeten
som wäckte gudars och menniskors
beundran. För at göra Achilles’ wapen,
går han tilbaka til sin smedja och
fram til bälgarna, dem han befaller
at arbeta. De börja genast blåsten i
20 ugnar, och rätta sitt wäder så
skickligt efter gudens afsigt, at de
göra elden starkare eller swagare, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
