- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
652

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Wägar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan nakna qwinnofigurer, som
ligga på jorden och stödda på wagnshjul.

WÄGEN (HELIGA). En wäg
hwarpå tågade en procession som gick ifrån
Athen til Eleusis, och hwarunder man
bar Bacchi stod.

WÄINÄMÖINEN (Finn. M.) son
of Kawen, war en af de förnämsta
Gudar, och beskrifwes näst Ilmarinen
såsom rådande i luften, wattnet och
elden, samt ljungande i den mörka
Norden. Han smidde jern, eller
lånte åtminstone sin eld dertil. I
gamla Runor kallas W. den äldste
Guden, himmelske Fadern, synbart och
ljusligen kände Guden (φαινόμενος).
Wäinämöises (genit.) kaftan, rock
och wepa war så förwarande, at de i
häftigaste strid anropades som et
Palladium emot skott, bly och krut: och han
sjelf ansågs så helig, at hans swett war
et läkemedel. – Han war ofta i
sällskap med Ilmarinen i hednatiden;
men sedermera måste han wara ihop
med J. Maria. W. berättas hafwa
haft en beskynnerliq drägt. Bältet
war prydt med fjädrar; han hade
wingar som Mercurius, och war klädd
i dun likt en Amerikan. – Han
hade en dotter, Kiwutar, och med en
hafsfru en son som kunde bota
bölder. Fiskare anropade W., som
gjorde en harpa så wälljudande, at
fiskarne hoppade af glädje, och sjelfwa
hafsfrun, Sirener och Delfiner höjde sig
öfwer wattenbrynet och gingo up på
hafsstranden för at lyssna; ja, W. sjelf
blef så rörd af sin egen musik, at
han gret af lutter glädje: tårarne
woro något större än tranbär, och
litet drygare än hjerpegg, tillrade
från hans widöpna, breda och modiga
bröst, derifrån på knäna, och sedan
på fötterna samt föllo genom fem
yllewepor och 8 wadmalsjackor. –
Han war äfwen Skaldernes
Skyddsgud, sjelf den ypperste skald, Finlands
Apollo, gjorde harpor (kandele) och
stämde dem. Likt en annan
Prometheus skaffade han elden til jorden;
ljungade i lag med sin yngre broder
Ilmarinen, samt byggde skepp och
båtar Jfr JOUKKAWAINEN.

WÄKI TURILAS, se TURILAS.

WÄLDE ÖFVER SIG SJELF (Sinn.
l.) Herkules, klädd såsom hjelte,
kufwar Nemeiska lejonet, hwars hud
han snart skall bära.

WÄLFÄRDS-SPÅDOM, se under
SPÅDOM.

WÄLGERNING (Syr. M.)
Assyrier och Perser satte den ibland
Gudarnes antal och ansågo honom såsom
det godas utdelare.

WÄLGÖRENHETEN (Sinneb. l.)
föreställes såsom en ung nymf, den
man lätt igenkänner på hennes
ömma blick och wänliga utseende. Hon
håller högra handen öppen och bär en
guldkedja i den andra. Bredwid
henne sitter en örn och håller i klorna
et rof som han låter andra fåglar
äta: en egyptisk hieroglyf. Andre
föreställa henne såsom en wacker
qwinna, enkelt och ädelt draperad, krönt
med win- och almlöf. Af högra
armens utsträckning kan man sluta at
hon i detta ögonblick gör en god
gerning. Med wenstra armen trycker
hon wälwilligt til sitt bröst en
isfågel, hwars hona skall, enligt Plutarchs
intygande, trösta sin make och passa
up på honom då han är blifwen
gammal, och til och med bär honom
genom luften när han icke mer kan flyga.

WÄLLUKTANDE SAKER. De
gamle ansågo dem som en skyldig hyllning
åt Gudarne, och äfwen såsom et tecken
til deras närwarelse. Man strödde
äfwen wälluktande saker på
grafwarne, för at hedra de dödes minne.

WÄLLUSTEN. Den föreställes
under bild af en wacker qwinna, hwars
kinder äga den lifligaste rodnad;
hennes blickar äro matta, och
ställningen kättjefull. Hon ligger på en
blomsterbädd, och håller en flygande glaskula.
– Denna wekliga Gudinna är en lätt
tilgänglig drottning; och bryr sig
föga om allmänna opinionen.
Ingenting är mera förledande än hennes
ögon, mera ömt än hennes röst, mera
förkjusande än hennes armar; men
ofta skimrar på hennes kinder en
lånad purpur, och hela glansen i
hennes anlete tilhör icke henne. Med
en så naturlig och okonstlad blick äro
sweket och tilgjordheten icke
främmande för henne. Hennes sköna hår är
lockande genom de behagliga oljor
hwarmed hon det fuktat, och hennes




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free