Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Wälståndet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alabaster-skuldror sprida Asiens
wällukt. Hennes robe af guldtyg och
siden fladdrar wårdslöst omkring
henne, et lätt flor halfbetäcker hennes
yppiga barm; knappast skyler hon ett
enda af hennes behag; och omgifwen
af lätta Genier och glada
Kärleks-gudar som flyga i hennes spår, ser
hon på dem med förkjusande blickar,
och kastar, småleende, på dem liljor
och roser, som icke äro utan törnen.
I en tafla af Poussin, redan nämnd
under art. DYGDEN, som föreställer
Herkules ställd emellan Dygden och
W., hwilka ömsom tyckas öfwertala
honom at följa den wäg de utpeka,
är W. föreställd såsom Venus. Hon
tiltalar hjelten med alla kärlekens
och uttryckets behag. Hon utsträcker
ena banden för at utmärka sin
wältalighet; med den andra pekar hon
på några upträden af nöjet, hwari
qwinnor för det mesta deltaga, men
som äro betäckta och dolda för
åskådarnes ögon. En liten kärleksgud håller
W. i handen, och bjuder med den
andra åt Herkules en nyss utsprucken
ros. Hennes drägt är et fladdrande
draperi; och han har en broderad
gördel. Hon är utan kängor. Håret
är inflätadt med et blomsterband; en
del af håret nedfaller på axlarna;
det öfriga är upfästadt på grekiskt
sätt. Hela högra benet, en del af
låret, armen, axeln och baksidan af
halsen äro bara, hufwudet ses i
profil, och hon har utseende af en
wacker antik.
WÄLSTÅNDET (Sinneb. l.)
afmålas såsom en dyrbart klädd
qwinna, som i ena handen håller et
ymnighetshorn fullt med guld, och i den
andra en ekegren, symbol af
långwarigheten, blommor, sädesax,
winrankor, palmer, lagerträd o.d.
WÄLTALIGHETEN (Sinneb. l.).
Ömsom är det en wacker och ung
nymf, prydd med blomsterband och
krönt med perlor, hållande en spira
i ena handen och en öppen bok i den
andra, på hwilken står et timglas;
ömsom en stor och majestätisk
qwinna. Diademet på hufwudet
utmärker hennes wälde öfwer sinnena.
Åskwiggarne och blomstren som hon
håller i ena handen, bet. förnuftets
skyrka och känslans tjusningskraft, dem
hon anwänder med lika framgång.
Caducén, en symbol af
öfwertalningsgåfwan, ligger wid hennes fötter. En
rostral-colonn gifwer idé om
talare-tribunen, som är prydd med namnen
Demosthenes och Cicero. Någon gång
är hon wäpnad ifrån hufwud til fot,
såsom Pallas; och med ena armen
som är bar ända til armbågen, kastar
hon qvaderstenar, emblem af en sträng
och snabb wältalighet, sådan som
Demosthenes’. Som Zeno har
beskrifwit Dialektiken med knuten hand, och
W. med öppen, emedan denna
sednare är populär och öfwertalande, så
har man föreställt henne såsom en
qwinna i romersk drägt, af
majestätligt utseende, och som har flera böcker
liggande wid fötterna; wenstra
handen är tilsluten, den högra öppen.
Den poetiska W. uttryckes genom
Orpheus, hwars harmoniska toner
framlocka och nedlägga wid hans
fötter de wildaste djur. Hwart
skaldeslag har sin egen W. Det är detta
som Lamotte har sökt at wisa i
följande allegoriska tafla. “Et prägtigt
diadem omgifwer hennes hufwud; med
ena handen ljungar hon åskan, med
den andra utsår hon blomster. Dess
hår, som är öfwerlemnadt åt
Zefirerne, fladdrar i lediga wågor omkring
axlarna. Hennes robe som är utan
gördel och pryder utan at beswära,
lyser af färger mera olika och liftiga
än dem hwarmed Phæbus målar
skyarna, när han der leker med alla
sina strålar. En talrik skara af genier
flyger omkring henne, såsom hennes
betjening eller ministrar. Den ena
är klädd i den ypperliga cothurnen,
som han är stolt af at bära; den
andra småler och försöker
brodequinen (halfstöfweln): en är sysslosatt
at dristigt låta trumpeten smattra,
under det at en annan låter
herdepipan framsucka sina öma toner.”
W. kan äswen utmärkas genom
Polymnia, eller den Galliske
Herkurles, ur hwars mun gå gyldene
kedjor som fjättra ähörarne; eller ock
genom Mercurius med sin caducé.
WÄLVILJAN (Sinneb. l.) Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
