Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Ynca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herre. De blefwo så mägtige, at de
inkräktade hela landet til en sträcka
af omkring 1300 mil; och innehade
det, intil dess oenighet började emellan
Huascar och Atadalipa, då
Spaniererne intogo landet och störtade
Yncas rike. Under dessa Monarkers
regering förenades i deras händer den
andeliga och werldsliga magten. De
woro på wisst sätt at anse som gudar
för sina undersåter, hwilka trodde dem
wara Solens barn. Wid högtidliga
fester war det endast de som til
Solen framburo folkets löften och offer.
Allt hwad som dem tilhörde och war
bestämdt til deras bruk, ansågs såsom
heligt. Widskepelsen hade til och med
gjort deras nöjen guddomliga. Deras
seraljer woro heliga hus, och deras
frillor kallades Solens döttrar. I
åtskilliga provinser funnos flera sådana
adeliga jungfrustift, och wanligtwis
emottogos der inga andra än flickor
af blodet, ägta eller oägta. Af en
synnerlig nåd inlätos äfwen döttrar
af förnäma herrar som hade vasallen
til och med de sämsta borgare-barn,
endast de woro wackra. Under detta
willkor bestämdes de at blifwa Solens
döttrar, d.w.s. Hans Maj:ts skökor.
De wårdades med samma omsorg som
de qwinnor, hwilka woro inwigda åt
Solen; de hade, likasom de andra,
qwinnor som uppassade dem, och
underhöllos på konungens bekostnad. För
öfrigt sysslosatte de sig wanligen,
likasom Solens jungfrur, med at
spinna och sy kläder åt Ynca, dem han
sedan utdelade åt Prinsarne af blodet,
åt de förnämsta embetsmän och åt alla
dem han wille gynna, utan at han
på minsta wis beswärades af rättwisa
eller anständighet, emedan dessa kläder
woro tilwerkade efter hans flickors
mönster, och ej efter Solens. De som
förgrepo sig emot Yncas gemålers ära,
straffades lika strängt som de hwilka
hade kränkt Solens jungfrur. Lagen
stadgade så, emedan brottet war detsamma.
– De flickor som en gång blifwit
utwalde at offra sin oskuld åt konungen,
och åtnjutit den nåden at förlora den,
fingo icke utan hems tillåtelse, flytta hem
til föräldrarna; utan tjente på slottet
såsom kammarjungfrur eller hofdamer
hos Drottningen, til dess de erhöllo
tillåtelse at få resa hem, der de
öfwerhopades med skänker och uppassades
med en religiös wördnad, emedan
deras landsmän ansågo för en utmärkt
ära at bli gifte med någon af Yncas
frillor. De andra nunnorna, som
konungen icke wärdigades at ära med
wanära, woro instängda inom huset,
til dess de började blifwa til åren.
Då Konungen war död, hedrade
efterträdaren hans skökor med namnet
Mamamna, emedan de skulle blifwa
guvernanter för dennes mätresser, hwilka
de underwisade likasom mormödrar
sina barnbarn. – Utom frillorna
hade Yncas en laggift hustru, som
merendels war deras egen syster. Deri
följde de Solens exempel, som hade gift sig
med sin syster Månen. För
öfrigt wille de icke besmitta Solens
blod genom blandning med et
främmande. – Hwart eller hwartannat
år sammankallade Ynca på en wiss
tid alla giftwuxna gossar och flickor af
hans ätt, i hufwudstaden Cusco.
Flickorna borde wara 18 til 20 år, och
gossarm 24; ty de fingo icke gifta sig
före, emedan de, hette det, borde
hafwa mogen ålder och omdömeskraft
för at wäl förestå sitt hus, och at
det war en ren galenskap at förena
dem wid en spädare ålder. Då fråga
war om ägtenskap, ställde Ynca sig
midt emellan dem; de stodo nära
inwid hwarandra hwarwid han
nämnde dem wid namn, fattade sedan deras
händer, hwarunder de aflade deras
inbördes trohetslöfte, och derpå
öfwerlemnade han dem åt föräldrarna. –
Garcias-Lasso beskrifwer på följande
sätt Yncas Konungsliga skrud:
“Ynca har wanligen på hufwudet et slags
band eller cordon, kalladt auta, en tum
bredt och nästan fyrkantigt; det gick
4 eller 5 hwars omkring hufwudet.
Drägten war en liftröja som gick ned
til knäna, och kallades af infödingarna
uncu; men af Spaniorerne usma. I
stället för mantel buro de et slags
kappa, kallad yacola. Nunnorna
förfärdigade äfwen för Ynca et slags
fyrkantig pung, den han bar öfwer axeln,
fästad med et wäl arbetadt snöre af
twå fingers bredd. Dessa pungar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
