Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Y - Ynca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades chuspa, nyttjades at deri
lägga örten cuca, som Indianerne
plägade tugga, och som då war mindre
allmän än nu; ty Ynca ensam hade
rättighet at äta deraf, eller på sin
höjd hans slägtingar, til hwilka
konungen af synnerlig nåd skickade några
korgar om året.” – Då Ynca war
död, balsamerades liket med utmärkt
konst; ty det ej allenast förmultnade
icke, utan erhöll äfwen en betydlig
hårdhet. Sedan bars det til templet i Cusco
och ställdes framför Solens bild; der
delade det de hedersbetygelser man
dagligen wisar dess föregifna fader.
Denna förgudning hindrade likwäl icke at
man offentligen begret Yncas
frånfälle. Hela första månaden förflöt i
tårar. Borgrarne ifrån hwart
qvarter i Cusco sammanträdde, och buro
Yncas fanor, standar, wapen, kläder
o.d. De inblandade i sina klagorop
en berättelse om de segrar Ynca hade
wunnit, om hans minneswärda
bragder, och de wälgerningar han hade
bewisat de landskap, hwarest de woro
födde som bodde i det eller det
qvarteret. Efter första månadens förlopp
förnyades sorgen hwar 14:de dag, wid
hwart månskifte, under hela första
året. Den slutades ändteligen med alla
uptänkliga högtidligheter och
sorgbetygelser. För detta ändamål woro
wisse gråtare tingade, hwilka med en
dyster och bedröfwad ton skulle
besjunga den aflidnes bragder och
dygder. Yncas af kongl. blodet betedde
sig på samma sätt; men mera
högtidligt och med större pomp.
Provinserne deltogo i den allmänna sorgen.
Hwarje förnäm man uttryckte på allt
möjligt sätt sin innerliga saknad
öfwer Regentens bortgång. Man besökte
de ställen som fursten hade hugnat
med sin nåd, eller ock blott med sin
närwaro, och ådagalade der ännu
större bewis på sin sorg än på andra
orter, i det klagoropen blandades med
berättelse om den ynnest och wälwilja
man fått röna af den aflidne. – Man
kallar Ynca-sten et slags jernhaltig
swafwelkis, som är mycket hård och
antager en ganska wacker polyr: den
har fått sitt namn deraf at Yncas
eller konungarne i Peru nyttjade den
i brist af spegel, då den war wäl
bolerad. Dessutom tillades den åtskilliga
dygder. Ännu i denna dag
förfärdigar man i det fordom så kallade
Spanska Amerika knappar och stenar til
fingerringar, af detta slags
swafwelkis; och man har den beskedligheten
at tro dem skifta färg när någon
sjukdom förestår den som bär dem.
Slipade i facetter, äro de mycket lika
poleradt stål, utom at de stöda något
på gult.
YNNEST (Sinneb. l.) en
allegorisk Guddomlighet, dotter af
Förståndet och Skönheten eller af Lyckan.
Apelles hade målat den under bild af
en ung wingad man, som alltid war
färdig at flyga. Han är åtföljd af
Afunden, och omgifwen af öfwerflödet.
Pragten, höga Embeten och Wällusten.
Smickret står wid sidan. Han står,
likasom Lyckan på et hjul, och följer
denna Gudinna hwart hon går. Då
man betäct hans ögon med en bindel,
har man dermed welat utmärka at
han icke kände igen sina gamla
wänner, sedan han blifwit förnäm. Han
är också afmålad såsom beständigt
rädd, ehuru han låter påskina et lugnt
wäsende.
YPAINA (Mex. M.), en af
Mexikanernes högtider, som firades i Maj
månad til guden Vitziliputzlis ära.
Twå unga flickor, helgade til
templests tjenst, gjorde en deg af honung
och majsmjöl, hwaraf förfärdigades
en stor afgudabild, hwilken pryddes
med dyrbara smycken och ställdes på
en bärbår. På högtidsdagen, wid
solens upgång, ålåg det alla flickor at
hwitkladda, krönta med rostad majs,
prydda med armband och girlander af
samma ämne, samt sminkade och
utstyrda med fjädrar af alla slags
färger, begifwa sig til templet för at
bära guden ned på tempelgården. Der
emottogs han af unga gossar, som
ställde honom wid foten af trappan,
dit folket kom för at gifwa honom
sin hyllning; sedan bars guden i
procession til et berg, der man genast
anställde et offer: derifrån begaf man
sig i största hast och sedan man gjort
twå nya stationer, återkom man til
Mexiko. Wägen war fyra mil lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
