Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansigte småleende emot jorden, den hon
betragtar med et moderligt wälbebag, och delar den
glädje och lycka hon henne förskaffar. Med högra
handen skakar hon sitt guldgula hår, hwarutur
ouphörligt regna tusen olika slags frukter. Med den
wenstra trycker hon kärleksfullt sitt fruktsamma bröst
och derutur springer en behaglig och röd wätska, med
hwilken Cybeles lyckliga barn snart skola blifwa
wederqwickta. Hennes klädnad lyser af Sommarens
grönska, blandad likwäl med några wisnade teinter,
hwarmed dess snara efterträdare Wintern innankort
skall bedröfwa naturen. Et lätt skärp, hwars färg
påminner om Wårens spada grönska, omgifwer hennes
länder, och fladdrar ledigt för Zephirernas flägtar,
en allegorisk bild af årets andra salwe, som tyckes
trotsa Winterns annalkande, och göra sitt sista
bemödande at undandraga sig dess wälde. Med sina nakna
rosenfärgade fötter som omgifwas af en lätt dimma,
trampar hon drufwornas purpur och guld. Denna
Sommarens wälgörande dotter tilreder således sjelf
Bacchi wätska, denna helsosamma balsam som döfwar de
dödligas bekymmer, och hwars genomträngande wärma
underhåller och lifwar deras uttömda krafter. Utom
dessa skänker förskaffar Hösten äfwen den efter
njutningar snikna menniskan, jagtens rikedomar och
nöjen. Förgäfwes söka rapphönan och den rädda haren at
under wecken af Gudinnans robe sätta sig i säkerhet
för sin snabba fiendes förföljelser; snart utur stånd
at fly blifwa de jägarnes rof. – Wintern synes
allrasist och slutar årets kretslopp; han släcker wid
sina fötter den fackla, hwarutur flödar den skapande
kraften, och sammantrycker dess låga utan at släcka
den. Ur den bronze-urna han håller under armen, låter
han frostens skatter framkomma, och trycker med foten
de högade flangorna af den bländande snön. Snart dela
de sig, sprida sig i hwirflar öfwer den bedröfwade
jorden, och inswepa henne i en omätlig sorgdrägt.
Sjöfåglar klyfwa med en hastig flygt den isiga
atmosferen. Årets tyrann är inswept i en mantel af
samma dystra färg hwarmed all wäxtkraft af honom
drabbas. Denna mantel tjenar honom til prydnad, och
betäcker knappast hans axlar. Hans starka armar, hans
senfulla lår och ben, som äro nakna, utmärka hans
okufwade förmåga. Hans hår, skägg och ögonbryn,
liknande Alpernas och Pyrenéernas ewige, isberg, gifwa
et borstigt utseende åt hans wilda ansigte. Dimmorna
och de swarta owädren framfödas ur hans hotande
hufwud; de throna på hans änne, som sorgset är lutande
emot jorden, den han genomisar med sina dystra
blickar. En krans af utdödda qwistar, minneswård af
hans seger öfwer Sommaren, omgifwer hans hufwud; några
torra blad äro ännu qwarsittande, andra falla derifrån
och betäcka snön wid hans fötter; men Naturens mägtiga
lagar tillåta icke at Wintern förfördelar alla hennes
alster; han bär ännu aktning för dem, och til
wedermäle af sin lydnad för Gudinnans oförenderliga
wilja, har han fästat i sin sorgliga diadem några
telningar af dessa alltid grönskande träd, hwilkas
dystra och majestätliga fägring han ökar och förhöjer,
för at behaga Gudinnan.
ÅSKAN, et slags brinnande dart, hwarmed målare och
skalder wäpna Jupiter. Cælus, Saturni fader, hade af
sin sonson Jupiter blifwit befriad ur det fängelse
hwars han warit hallen af Saturnus, och för at
wedergälla sin befriare, skänkte honom åskan,
hwarigenom han blef herre öfwer Gudar och menniskor.
Det är Cylloperne, säger Virgilius, som smida den åska
Gudarnes fader ofta ljungar på jorden. Hwarje åska
innehåller 3:ne strålar af hage, tre af regn och tre
af wäder. I härdwattnet til åskan blanda de
förskräckliga ljungeldar, det rysliga dundret,
eldslågor, Jupiters wrede och de dödliges häpnad.
Jupiters åska asbildas på twenne sätt; det ena är et
slags eldbrand som brinnande i begge ändar, stundom
wisar blott en enda låga: det andra är en machin,
spetsig på twå sidor, och wäpnad med twå pilar.
Pausanias säger, at i Seleucia war åskan den förnämsta
Gudumligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
