Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansigte småleende emot jorden, den hon
betragtar med et moderligt wälbebag,
och delar den glädje och lycka hon
henne förskaffar. Med högra
handen skakar hon sitt guldgula hår,
hwarutur ouphörligt regna tusen olika
slags frukter. Med den wenstra trycker
hon kärleksfullt sitt fruktsamma bröst
och derutur springer en behaglig och
röd wätska, med hwilken Cybeles
lyckliga barn snart skola blifwa
wederqwickta. Hennes klädnad lyser af
Sommarens grönska, blandad likwäl med
några wisnade teinter, hwarmed dess
snara efterträdare Wintern innankort
skall bedröfwa naturen. Et lätt skärp,
hwars färg påminner om Wårens
späda grönska, omgifwer hennes
länder, och fladdrar ledigt för
Zephirernas flägtar, en allegorisk bild af årets
andra salwe*, som tyckes trotsa Winterns
annalkande, och göra sitt sista
bemödande at undandraga sig dess wälde.
Med sina nakna rosenfärgade fötter
som omgifwas af en lätt dimma,
trampar hon drufwornas purpur och guld.
Denna Sommarens wälgörande
dotter tilreder således sjelf Bacchi
wätska, denna helsosamma balsam som
döfwar de dödligas bekymmer, och
hwars genomträngande wärma
underhåller och lifwar deras uttömda
krafter. Utom dessa skänker förskaffar
Hösten äfwen den efter njutningar
snikna menniskan, jagtens rikedomar och
nöjen. Förgäfwes söka rapphönan och
den rädda haren at under wecken af
Gudinnans robe sätta sig i säkerhet
för sin snabba fiendes förföljelser;
snart utur stånd at fly blifwa de
jägarnes rof. – Wintern synes
allrasist och slutar årets kretslopp; han
släcker wid sina fötter den fackla,
hwarutur flödar den skapande kraften,
och sammantrycker dess låga utan at
släcka den. Ur den bronze-urna han
håller under armen, låter han frostens
skatter framkomma, och trycker med
foten de högade flangorna af den
bländande snön. Snart dela de sig, sprida
sig i hwirflar öfwer den bedröfwade
jorden, och inswepa henne i en
omätlig sorgdrägt. Sjöfåglar klyfwa med
en hastig flygt den isiga atmosferen.
Årets tyrann är inswept i en
mantel af samma dystra färg hwarmed all
wäxtkraft af honom drabbas. Denna
mantel tjenar honom til prydnad, och
betäcker knappast hans axlar. Hans
starka armar, hans senfulla lår och
ben, som äro nakna, utmärka hans
okufwade förmåga. Hans hår, skägg
och ögonbryn, liknande Alpernas och
Pyrenéernas ewige isberg, gifwa et
borstigt utseende åt hans wilda
ansigte. Dimmorna och de swarta
owädren framfödas ur hans hotande
hufwud; de throna på hans änne, som
sorgset är lutande emot jorden, den
han genomisar med sina dystra
blickar. En krans af utdödda qwistar,
minneswård af hans seger öfwer
Sommaren, omgifwer hans hufwud; några
torra blad äro ännu qwarsittande,
andra falla derifrån och betäcka snön
wid hans fötter; men Naturens
mägtiga lagar tillåta icke at Wintern
förfördelar alla hennes alster; han bär
ännu aktning för dem, och til
wedermäle af sin lydnad för Gudinnans
oförenderliga wilja, har han fästat i
sin sorgliga diadem några telningar
af dessa alltid grönskande träd,
hwilkas dystra och majestätliga fägring
han ökar och förhöjer, för at behaga
Gudinnan.
ÅSKAN, et slags brinnande dart,
hwarmed målare och skalder wäpna
Jupiter. Cælus, Saturni fader, hade
af sin sonson Jupiter blifwit befriad
ur det fängelse hwars han warit
hallen af Saturnus, och för at
wedergälla sin befriare, skänkte honom åskan,
hwarigenom han blef herre öfwer
Gudar och menniskor. Det är
Cylloperne, säger Virgilius, som smida den
åska Gudarnes fader ofta ljungar på
jorden. Hwarje åska innehåller 3:ne
strålar af hage, tre af regn och tre
af wäder. I härdwattnet til åskan blanda
de förskräckliga ljungeldar, det
rysliga dundret, eldslågor, Jupiters
wrede och de dödliges häpnad.
Jupiters åska afbildas på twenne sätt; det
ena är et slags eldbrand som brinnande
i begge ändar, stundom wisar blott en
enda låga: det andra är en machin,
spetsig på twå sidor, och wäpnad med
twå pilar. Pausanias säger, at i
Seleucia war åskan den förnämsta
Gudomligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
