Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åskan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domligheten, som hedrades genom
låfsånger och besynnerliga ceremonier.
Då Statius talar om Juno i Argos,
säger han at hon ljungade åskan; men
han är den ende gamle författare som
försett denna Gudinna med åskan,
emedan Servius försäkrar, efter de
Etruriske böckernas intygande, som
woro et slags handbok för den
allmänna gudstjensten, at det war ingen
annan än Jupiter, Vulcanus och
Minerva som fick kasta åskan. De ställen
som blifwit träffade af åskan,
(fulgurita), ansågos för heliga, och man
upbyggde der et altare, likasom hade
Jupiter derigenom welat tilegna sig
dem. De kunde icke begagnas til något
oheligt bruk. Plinius säger at
man icke fick bränna den
menniskokropp som blifwit ihjelslagen af åskan,
at den blott skulle jordas, och at detta
war en religiös tradition.
Enligt Etrurierne hade Jupiter tre
åskor, en som han ljungar på måfå,
och som säger menniskorna at han
lefwer: den andra som han sänder
sedan han förut rådgjort med några
Gudar, och som förfärar de
ogudaktige; den tredje, som han icke griper
til förr än efter et allmänt
råds-beslut af de odödlige, och som krossar
och förderfwar.
Slutligen ansåg man i allmänhet alla
dem som ihjelslogos af åskan, för
missdådare hwilka himmelen sjelf
straffade. Då Åskan kom ifrån öster, helt
lätt widrörde någon och återwände
åt samma sida, war det et förebud til
en fullkomlig lycka, summum
felicitatis præsagium, såsom Plinius
berättar det händt med Sylla. De åskor
som dundrade mer än de gjorde skada, ell.
de som betyda ingenting såsom
kornblixst, kallades vana et bruta, och de
flesta åskor af detta slag ansågos såsom et
uttryck af Gudarnas wrede: sådan
war den åska som slog ned i Crassi
läger; hon ansågs såsom et förebud
til hans nederlag; och sådan war
äfwen, enligt Ammiani Marcellini
intygande, den som hördes före Kejsar
Valentiniani död. Bland dessa åskor
af elak betydelse funnos sådana som
omöjligen kunde undwikas genom hwad
slags försoning som helst, inexpiabile
fulmen; och andra hwilkas
förebådande tecken kunde genom offer
afböjas, piabile fulmen.
Latinska språket riktades genom det
förtroende man satte til
spådomstecknen hemtade af åskan. Man kallade
fulmen consiliare den åska som
inträffade då man öfwerlade om något
allmänt ärende; auctoritatis, den
som kom efter slutad öfwerläggning
likasom för at bifalla den;
monitorium, som warnade för en förestående
olycka; deprecaneum, som syntes
wara farlig, men likwäl icke war det;
postulatorium eller postulare, som
fordrade försoning och löften til
Gudstjenstens förbättrande; hospitale, som
genom offer kallade eller inbjöd
Jupiter hem i husen, familiaro, som
spådde lycka eller olycka för hela
lifstiden, då den hördes när man först
satte hushåll; prorogativum, hwars
förebådande olycka kunde upskjutas,
men ej afböjas och borttagas;
renovativum, när af en blixt en
förrättning kunde ske; om en dylik blixt war
synt som betecknade detsamma;
publicum, hwaraf man tog spådomar för
30 år; privatum, hwaraf togos
spådomar för 10 år; och peremptale,
som gjorde at det föregående icke hade
något förebåd eller betydde något.
Åskan war et tecken til högsta magt;
och en wingad ljungeld är wanligen
symbol af magt och snabbhet.
Derföre målade Apelles fordom
Alexander i Dianas tempel uti Ephesus med
åskan i handen, för at utmärka en
magt som icke kunde motstås.
Åskan tilbads såsom en Gud.
Procopius säger, at Slavoner och Atter
ansågo henne såsom den förste bland
Gudarne (Se BIDENTAL, PUTEAL).
Hos Peruvianerne war hon den tredje.
(Se ILLAPA). I Egypten ansågs åskan
såsom symbol af den aflägsna rösten.
(Ind. Myth.) När åskan går, tror
folket på Cejlon at himmelen will
straffa dem, och at de ondes själar
at rigta åskslagen för at plåga och
straffa dem för deras synder.
ÅSNAN war et åt Priapus helgadt
djur och offrades åt honom, sedan
denne Gud hade dödat en sådan
under Bacchi tåg til Indien, för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
