Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åsninna, Bileams ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförskämdhet at täfla med honom i styrka. Den
nyttjades i Vestas mysterier, emedan detta djur hade
genom sitt skri upwäckt gudinnan, som war nära at
under sömnen bli wäldtagen af Priapus. Egyptierne
ansågo åsnan såsom en symbol af Typhon, och ritade
hennes bild på de kakor som offrades åt denna det
ondas Gud; också blef hon mycket illa handterad i
Koptos. Inwånarne i Busiris, Abydos och Lykopolis
hatade trompetljud, emedan de tyckte det likna åsnans
skrän. Hos Egyptierne afbildades en okunnig menniska
med et åsnehufwud. När de wille utmärka et arbete af
föga waragtighat, föreställde de en åsna i starkt
galopp, emedan hon icke galopperar oftare än det
faller henne in, och återtager genast sin wanliga
gång. Romarne bibehöllo en del af denna afsky för
åsnan, ock ansågo hennes möte såsom et elakt förebud.
Man har ännu en besynnerlig fabel, der åsnan spelar en
wigtig roll. Jupiter hade nyss satt sig i besittning
af herrawäldet öfwer werlden, och menniskorna sprungo
hoptals at offra på hans altaren guden rörd af deras
fromhet, lofwade at bönhöra den begäran de wille
framställa. Menniskorna anhöllo om en ewig ungdom, som
aldrig skulle gifwa wika för den bedröfliga
ålderdomen. Jupiter lassades på Sileni åsna at bära
til oss denna owärderliga gåfwa. Åsnan blir trött och
går til en källa för at släcka törsten. Men en orm som
bewakade wattnet låter henne förstå at hon icke får
dricka, så framt hon icke gåfwe honom den skatt hon
bar. Det dumma kreaturet bytte bort mot några klunkar
watten en wätska som war mera dyrbar än nektar. Ifrån
den tiden hafwa ormarne den egenskapen at byta om
skinn, och återtaga all ungdomens friskhet och styrka;
och menniskorna äro, alldeles såsom förut, et ros för
ålderdomen och döden.
ÅSNINNA, BILEAMS. (Rabb. M.) Enligt Rabbinerne är hon
ett af de tio privilegierade djur, som Gud behagade
skapa wid slutet af sjette dagen. Abraham nyttjade
samma kreatur för at bära weden när han skulle offra
Isak: en lång tid derefter begagnades hon af Mose at
bära hans hustru och son i öcknen. Detta underbara fä
finnes ännu til i inbillade rymder, der det
underhålles med mycken omsorg och bewakas tils den
judiske Messias kommer, då han ärnar rida på henne och
underkufwa alla folkslag på jorden.
ÅSNORNA, twenne stjernor i kräftans constellation, som
enligt skalderne, föreställa dem hwilka i jättarnes
krig bidrogo til gudarnes seger, antingen genom deras
skrik, eller at de tjente Vulcanus eller Satyrerne som
kommo Jupiter til hjelp. Den ena kallas af
Astronomerna Asellus boreus och det andra Asellus
austrinus.
ÅTERFÖDELSE, eller Palingenesien, war et särskilt
lärosystem hos Gallerne. De trodde at efter et wisse
antal af omhwälfningar skulle hela werlds-byggnaden
uplösas i watten och eld och födas å nyo ur sin aska;
at ingenting dör, ingenting förstöres. Stoikerne
trodde på en allmän återfödelse.
ÅTERHÅLLSAMHETEN (Sinneb. l.) afmålas under bild as en
krigiskt klädd qwinna. Hon har en hjelm på hufwudat,
och i högra handen en lans, hwars spets är wänd emot
jorden. Figuren synes söka at aflägsna sig, emedan
denna dygdens seger består i flykten. En kärleksgud
förföljer henne, för at träffa henne med en pil den
hon söker at med handen parera undan.
ÅTLÖJE (Sinneb. l.). Denna last ger sig tilkänna genom
sin föraktliga min, med sitt sätt at peka på allt hwad
man bjuder den, och med sina nakna fötter, en symbol
af denna låqa talangs skändlighen. Den håller
påfågelfjädrar i handen, och har en åsna bredwid sig.
Jfr BEGABBERI, SPE, MOMUS.
ÅTTAN. For at utmärka fullkomligheten af detta tal,
som man kallade renheten och det beqwäma läget, såsom
warande den första kuben, gåfwo Pythagoréerne det namn
af rättwisan, emedan det kan delas i lika delar,
hwilka åter kunna lika fordelas. Åttan kallades äfwen
Neptunus, emedan hon war helgad at honom. Se NUMROR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
