- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
681

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åsninna, Bileams ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oförskämdhet at täfla med honom i
styrka. Den nyttjades i Vestas
mysterier, emedan detta djur hade genom
sitt skri upwäckt gudinnan, som war
nära at under sömnen bli wäldtagen
af Priapus. Egyptierne ansågo åsnan
såsom en symbol af Typhon, och
ritade hennes bild på de kakor som
offrades åt denna det ondas Gud; också
blef hon mycket illa handterad i
Koptos. Inwånarne i Busiris, Abydos
och Lykopolis hatade trompetljud,
emedan de tyckte det likna åsnans
skrän. Hos Egyptierne afbildades en
okunnig menniska med et åsnehufwud.
När de wille utmärka et arbete af
föga waragtighat, föreställde de en
åsna i starkt galopp, emedan hon icke
galopperar oftare än det faller henne
in, och återtager genast sin wanliga
gång. Romarne bibehöllo en del af
denna afsky för åsnan, ock ansågo
hennes möte såsom et elakt förebud. Man
har ännu en besynnerlig fabel, der
åsnan spelar en wigtig roll. Jupiter
hade nyss satt sig i besittning af
herrawäldet öfwer werlden, och
menniskorna sprungo hoptals at offra på
hans altaren guden rörd af deras
fromhet, lofwade at bönhöra den
begäran de wille framställa.
Menniskorna anhöllo om en ewig ungdom, som
aldrig skulle gifwa wika för den
bedröfliga ålderdomen. Jupiter lassade
på Sileni åsna at bära til oss denna
owärderliga gåfwa. Åsnan blir trött
och går til en källa för at släcka
törsten. Men en orm som bewakade
wattnet låter henne förstå at hon icke får
dricka, så framt hon icke gåfwe honom
den skatt hon bar. Det dumma
kreaturet bytte bort mot några klunkar
watten en wätska som war mera
dyrbar än nektar. Ifrån den tiden
hafwa ormarne den egenskapen at byta
om skinn, och återtaga all ungdomens
friskhet och styrka; och menniskorna
äro, alldeles såsom förut, et ros för
ålderdomen och döden.

ÅSNINNA, BILEAMS. (Rabb. M.)
Enligt Rabbinerne är hon ett af de
tio privilegierade djur, som Gud
behagade skapa wid slutet af sjette
dagen. Abraham nyttjade samma
kreatur för at bära weden när han skulle
offra Isak: en lång tid derefter
begagnades hon af Mose at bära hans
hustru och son i öcknen. Detta
underbara fä finnes ännu til i inbillade
rymder, der det underhålles med
mycken omsorg och bewakas tils den
judiske Messias kommer, då han ärnar
rida på henne och underkufwa alla
folkslag på jorden.

ÅSNORNA, twenne stjernor i
kräftans constellation, som enligt skalderne,
föreställa dem hwilka i jättarnes krig
bidrogo til gudarnes seger, antingen
genom deras skrik, eller at de tjente
Vulcanus eller Satyrerne som
kommo Jupiter til hjelp. Den ena kallas
af Astronomerna Asellus boreus och
det andra Asellus austrinus.

ÅTERFÖDELSE, eller Palingenesien,
war et särskilt lärosystem hos
Gallerne. De trodde at efter et wisst
antal af omhwälfningar skulle hela
werldsbyggnaden uplösas i watten och eld
och födas å nyo ur sin aska; at
ingenting dör, ingenting förstöres.
Stoikerne trodde på en allmän återfödelse.

ÅTERHÅLLSAMHETEN (Sinneb l.)
afmålas under bild af en krigiskt klädd
qwinna. Hon har en hjelm på
hufwudet, och i högra handen en lans,
hwars spets är wänd emot jorden.
Figuren synes söka at aflägsna sig,
emedan denna dygdens seger består i
flykten. En kärleksgud förföljer henne,
för at träffa henne med en pil den
hon söker at med handen parera undan.

ÅTLÖJE (Sinneb. l.). Denna last
ger sig tilkänna genom sin föraktliga
min, med sitt sätt at peka på allt
hwad man bjuder den, och med sina
nakna fötter, en symbol af denna låga
talangs skändlighen. Den håller
påfågelfjädrar i handen, och har en åsna
bredwid sig. Jfr BEGABBERI, SPE,
MOMUS.

ÅTTAN. För at utmärka
fullkomligheten af detta tal, som man
kallade renheten och det beqwäma läget,
såsom warande den första kuben,
gåfwo Pythagoréerne det namn af
rättwisan, emedan det kan delas i lika
delar, hwilka åter kunna lika fordelas.
Åttan kallades äfwen Neptunus,
emedan hon war helgad at honom. Se
NUMROR.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free