Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln - Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESANS EN BET RIAA FYRAN BISSE
133
till huvudet, dock alltid lämnande trakten kring
ögonen fri. Man måste låta den som bär hava sin
syn, det kräver den allmänna säkerheten. Un-
garna veta det och respektera därför ögonlinserna,
hur talrik samlingen än kan vara. Hela djuret
täckes av en matta av ungar, med undantag blott
av benen, som måste bibehålla sin rörelsefrihet,
samt undersidan av kroppen, där man löper fara
att skrapas mot marken.
Min pensel tillför den redan överlastade en
tredje familj, och hon mottager även denna utan
knot. Man tränger ihop sig litet mer, man sitter
1 lager ovanpå varandra, och så få alla rum. Ly-
cosan ser då ej längre ut som ett djur, utan som
ett stort bylte, som vandrar omkring. Ungarna
ramla ofta ned, men i nästa nu äro de uppe
igen.
Jag ser, att jag uppnått gränserna, om inte för
lycosans goda vilja, så för hennes jämvikt. Hon
skulle adoptera hittebarn i det oändliga, om det
vore möjligt för henne att hålla dem kvar på ryg-
gen. Låt oss stanna vid detta. Vi skola nu, ta-
gande på måfå bland mängden, giva varje mor
tillbaka hennes familj. De bli naturligtvis om-
bytta, men det gör ingenting: egna eller adopte-
rade barn äro i lycosans ögon sak samma. Det
vore intressant att veta, om den välvilliga foster-
modern, fjärran från mina påhitt och under om-
ständigheter, i vilka jag inte ingriper, ibland tar
på sig en extra familj. Jag skulle också vilja veta,
vad det blir av denna samling av legitim och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
