Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTENDOM ENS FRAMSTEG.
65
Om detta det märkvärdiga slagets sista skede
berättas, att midskepps på Ormen långe stod en bågskytt vid
namn Einar Tmibaslcjelfver, en aderton-årig yngling. Han
fälde med sin båge den ene efter den andre på fiendens
skepp, och slutligen blef han varse Erik jarl och riktade
mot honom en pil, som gick tätt öfver hans hufvud och
stannade i rorknappen. Strax derpå kom åter en pil,
som Hög mellan armen och sidan på jarlen och fastnade
i hufvudbrädan, der styrmannen stod. Då ropade jarlen
till sig en skicklig bågskytt, och befalde honom skjuta
på Ejnar; pilen hven och träffade Ejnars båge, så att
den brast i tu. "Hvad var det som sprang?" frågade
konung Olof. "Norges rike ur dina händer, konung!"
svarade Ejnar. "Så stor var väl icke skadan," genmälte
Olof. Oaktadt under af tapperhet, kunde man likväl se,
att norske konungen nu stridde sin sista strid. Sjelf var
han sårad, och fienden äntrade skeppet. Förgäfves
hade tvänne anfall blifvit tillbakaslagna, förgäfves hade
Olof, sjelf blödande, i sista stunden fattat posto framför
masten tör att utdela skarpare svärd åt sina män.
Fienden besteg Ormen Långe, de få kämpar, som voro qvar
omkring konungen, föllo till den siste, och slutligen sprungo
Kolbjörn Stallare och Olof sjelf öfver bord. Fienden
uppgaf ett väldigt segerrop. Kolbjörn Stallare, som var
lika rustad med Olof, troddes vara konungen, och blef
derföre uppdragen och fången. Men då han framfördes
till jarlen, märkte denne misstaget, och gaf honom åter
fri. Om konung Olof berättas, att han kommit undan,
under vattnet afklädt sin rustning och simmat till en af
Sigvald jarls gemål, prinsessan Estrid, utskickad snäcka,
der han blifvit upptagen. Han skall sedan hafva dragit
långt bort till fjerran länder, blifvit munk och aflidit
utan att någonsin hafva återsett sitt rike. Hans gemål
säges hafva dött af sorg. — Norge delades mellan
segervinnarne, och äfven Olof Skötkonung erhöll deraf sin
beskärda del, den han öfverlemnade åt sin måg Sven jarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
