HOLOFERNES. Dermed hafver sig icke lätt, ty hon är sällan synlig. Här var häromdagen en Engelsman, som erbjöd sig ge sitt ena öga, om han finge skåda henne med det andra. Jag bad honom behålla ögat, och gaf honom anvisning på en ofantlig brandstege, hvarifrån han hade utsigt åt prinsessans kammarfönster; der stod han en hel månskensnatt, som ett pelarhelgon, och såg ... WULF. Prinsessan? HOLOFERNES. Nej, men ganska rigtigt hennes fönster; hvilket han, på stående fot, beskref i sin dagbok och dervid ramlade utför stegen, så att han i flera dagar låg under fältskär. - Men om du sätter dig öfver fördomar, kan du så mycket oftare få njuta af att betrakta prinsessan Forella. WULF. Styfsystern? Drottningens egen dotter? Hon med gula hyn, röda fläckarne, gröna ögonen och hästhåret? HOLOFERNES sätter banden för hans mun. Bevara mig! hvilket hofspråk! Är du en diplomat? - Naturen har gjort henne väl mycket blond, det är saken; dessutom förläste hon sig under sin uppfostran hos en vis fru, som bor några mil härifrån i en skog, och heter Sysis.