I min Forellas namn, om ock ånyo, På sjelfva denna morgonstund, hon skymfats - KONUNGEN. Hvad har då skett igen? Hvad skall jag höra? DROTTNINGEN. Så? redan glömdt, hvad nyss blef omförmält När i ditt rum jag kom? hur öfvermodigt Florinna bortvist från sin toilett Den arma systern, med de ord: «För dig Uppfinningen af spegelglas ej gjordes. Hur törs du se dig sjelf? Du drömmer om dig, Och skrämmer bort din nattro.» - Nå? KONUNGEN runkande hufvudet. Rätt elakt? - Forella det berättat? DROTTNINGEN. Ja, hvars fägring Består i oskuld och i sanning blott. KONUNGEN. Onekligt! Men har stundom dock ej händt, Att hon, - väl ej af uppsåt, men af slump, - Förvexlat skedt och drömdt? Så ungefär, Som när engång man på min namnsdag, tidigt, Fann krukorna med mina älsklingsblommor