hvar är du, min hjertans broder? -- Aron, gif hit lyktan, och hjelp mig att hojta! -- Wulf! Wulf! Wulf! WULF reser sig från en halmbädd. Hvem ropar mig? Min bödel? HOLOFERNES. Nej, alldeles tvärtom, -- den raka motsatsen; -- tydligare sagdt, en din nya menniskas jordgumma, som ledsagar dig ut från mörker till ljus, från fångenskap till frihet. Kom bara! WULF framkommer. Du vågar detta steg? af vänskap för mig! HOLOFERNES. Förstås -- och dessutom på hög befallning. Du skall veta, att i qväll står här annorlunda till, än i går morse, när jag låg och svettades bakom Silenus, under det du och Drottningen hofverade framför hvarandra med väl cadencerade talesätt. Fru Gloriosa studerar nu bönboken, och har der hittat också ditt namn, Wulf! Hon helsar dig på nådigaste vis, och ber dig förlåta ett missförstånd af hennes statsminister, hvartill hon sjelf är oskyldig. WULF. Så-å? Ett tråkigt missförstånd, mellertid! Hvem har nu upplyst henne?