HOLOFERNES. Hvem annan, än din Kung? och det genom de kraftigaste skäl. Hela Cypriska riks-arméen förvandlade han i morse bittida till hackmat; och nu på eftermiddagen har han tagit vår hufvudstad i besittning. WULF. Guds död! Stora nyheter! HOLOFERNES. Först syntes hans förtroppar, med vår for detta Krön-fältherres hufvud på en lång pik -- och jag kan försäkra, att det gjorde verkan; ett, tu, tre hade man vid stadsportarne den öfriga hären. Himlen vet, hur han så i brådbrasket har fått den tillhopa; ty sjelfva träffningen vann han med några dussin jägare. -- Drottningen, med hjertat i halsgropen, har anbefallt en allmän riksglädje. WULF. Men, så säg mig ... HOLOFERNES. Men hvad du är tilltygad af halm och strö! Här i förstugan måste du låta feja dig, ty du skall genast med mig upp till hofs. -- Aron, lägg strax hand vid verket! WULF. Till hofs? HOLOFERNES. Ja, ser du, för riksglädjens skull. I Domkyrkan står Cardinalen Ärkebiskopen med alla sina prester och messar Te