190 - att neml. denne efter en souper, som han gifvit Judith, begärt af henne blott den lilla vänskaps-tjensten, att hon skulle binda af honom hans stångpiska, som vägde 00 lod (den borde vägt 000 lod, emedan han var Fältmarskalk; men emedan Babyloniska financernas förbistrade läge icke tillät Krigs-Ministerium att ge honom mer än vanligt Generals-gage, så hade Konung Nebukadnesar genom nådig resolution tillåtit honom att bära Generals-stångpisk, till dess han kunde eröfra någon så betydlig stad i Judeen, att band kunde hemtas ur krämarbodarne tillräckliga till någon Fältmarskalks-stångpisk); under det hon helt vänligt gjorde honom denna tjenst, öfverraskade honom Satan, såsom stundom sker i unga år (NB. Stamfadern bör, enligt hans beskrifning, vid detta tillfälle ha varit åtminstone 60 år gammal, och denna notis bör komma ungefär i raden nästför innan han nämner om de unga åren), att han bad henne om en kyss; detta tog hon så illa upp, emedan hon - - - - - att hon och hennes kammarjungfru strypte honom med en snara, som de gjort af deras strumpeband. Sådant vore det sannfärdiga förloppet. Denna händelse, som hans amma ofta berättat för honom i hans barndom, och som han sedan vid mognare år sjelf efterforskat i familje-documenter, hade for alltid ingifvit honom en stor afsmak och sky för alla qvinfolk. Deolätus frågar honom, hur det då skall gå med den urgamla Holofernska ätten, och om han ej har eller haft någon maka. Holofernes säger att han har en, men att han skickade henne genast efter vigseln, på sjelfva bröllops-kvällen, bort till en egendom i Armenien, der hon nu lefver i andaktsöfningar och välgörenhet; och att nyligen i ett bref hon fägnat Honom med den underrättelsen, att hon blifvit fruktsam genom välsignelsen af en undergörande S:t Agnes-bild, i hvars kapell, emedan det är hennes skyddshelgon, hon flitigt offrar - så att man deraf kan se, att Gud sjelf och hans Heliga låta sig angeläget vara, att en så berömlig och om Christna Församlingen så välförtjent ätt icke utslocknar. Amundus lyckönskar honom, men råder honom att - - - - Holofernes ser efter dem, och mumlar för sig sjelf: «Den väderhanen l med sin företrädare Nebukadnesar! har man nånsin hört på maken? Det vore mig en precis och accurat Konungalängd, enligt hvilken Amundus blefve Nebukadnesars efterträdare! Men sådant språk föra dessa Kungar. Jag förstår väl, hvad den unga Herrn satt sig i hufvudet - att neml. bringa hela mindre Asien under sitt välde, och sedan åtskilliga småsaker som ligga deromkring, t. ex. Persien, Agypten, Arabien o. s. v. Men deremellan ligga ännu hvarjehanda små hinder, såsom t. ex. ohöfliga Mamelucker, vildsinta Seldschuker m. m. Emellertid echaufferar han sitt Imfvud dagligen mer och mer, med att tänka på dessa planer. Jag slår vad, att han i morgon kallar Alexander sin onkel, och i öfvermorgon Cyrus sin morfar.»