192 finna sig, antingen hon finner sitt yttre anständigt eller oanständigt o. s. v. Hon bör skynda sig, emedan Forella längtar att få visa sig i sin nya parure och att se den unge Kungen; Florinna bör ej låta Mor och Syster lida för det att hon varit nog oförsigtig att låta stjäla bort sina kläder; hon är ju van i hvarje belägenhet att vinna segrar öfver hjertan, och dessa lära visst ej heller nu uteblifva, om hon ock denna gången måste flyga utan lånta fjädrar m, m, Forella går. Lila uttrycker sin harm öfver denna vederstyggliga syster, och säger åt Florinna: «Kom, Prinsessa! vi skola göra allt hvad den knappa tiden tillåter. - I trots af Drottningen och hennes korpunge skall ändå hvarken Amundus, eller någon annan karl vid hela festen, få ögon och hjertan för något annat föremål än Er.» - Alla gå. 6. Sc. Sjelfva Festen. Konung Guido sitter på en thron i framgrunden: på hvardera sidan lediga throner för Drottningen och Amundus, som blandat sig i mängden. Anordningen stor och praktfull. Under musik af trumpeter och pukor tömmer Konung Guido en skål till Amundi ära och säger ett par prydliga alexandrinska phraser. Dans och samtal mellan kringvandrande grupper. Drottningens artigheter mot Amundus. Hennes tal om barna-uppfostran och sina begge döttrar. Presenterar för honom Forella. Förstår att på ett slugt vis i få ord och utan sken af hat skildra Florinna på ett oförmånligt sätt, samt afböjer utan bestämdt svar hans fråga efter henne. [Obs. Genast i början af scenen kan Deolätus införas talande med någon person, fastän mycket kort - hvarigenom den präktiga danssalen, som bör vara lik sals-galleriet i Palazzo Colonna, kan skildras för läsarn någorlunda åskådligt. Drottningen går i hvimlet förbi den i half negligé klädda Florinna, och säger åt henne, liksom sakta, men så högt att alla kringstående höra det: «Min Gud, Florinna, hvad du ser ut! du borde skämmas*) o. s. v. (Ja, ? ser rätt artig ut, min Prinsessa! det må jag tillstå m. m.) Forella begynner genast, då Amundus låter till Drottningen falla någon höflighet i anledning af festens prakt, säga honom hur mycket hennes halsband kostar. Hennes sätt att uttrycka sig bör vara i högsta grad löjligt-dumt. Drottningen, något förlägen, bifogar en uttydning, så god som möjlig, af hennes yttrande, nemligen att hon menat, det hennes pligt varit att anse ingenting för dyrbart och kostsamt för detta tillfälle. Går och hviskar till Forella, att hon dock nu för Guds skull må gripa sig an och erinra sig den läxa, man nyss förut, ännu under påklädseln repeterad, lärt henne. - Forella bjuder nu till att göra sin sak rätt bra, och anbringar två eller tre svar ur sin *j Florinna svarar, högst betryckt och blyg, att hon lydt sin Mors befallning och att hon skall draga sig andan i den vrå hon längst bort kan upptäcka; önskar att hvarken den främmande Kungen eller nå-gon annan såge henne.